Det är inte sant, du suger!


Det är något jag har så fruktansvärt svårt för i allt jag gör att tro på bra/positiv kritik jag tror helt enkelt inte på de. Om någon säger till mig att de gjorde du bra eller va duktig du är eller va fin du är idag så är det som att nån sitter på min egna axel och intalar mig att nej det är inte sant dom säger bara det för att va snäll dom menar det inte.

Tar mer åt mig av all den negativa och dåliga kritiken att ja så är det nog, det stämmer. Du kan bättre, du är så jävla dålig. Jag är så hård och kritisk mot mig själv att det nästan är skrämmande ibland, det har förstörd så mycket för mig, hindrat mig från så mycket.

Att jag i alla år fått höra hur duktig jag är på att rida fått topp jobb men ändå alltid tänkt att varför vill dom ha mig, det finns fler som är så mycket bättre på det än jag. Att hela tiden känna att jag inte duger och räcker till, kan det va att jag vill för mycket? Va bra på allt? I tex ridningen om jag hade gjort en toppen runda, det kändes verkligen hur bra som helst så jämförde jag mig med andra och nästan letade fel i min runda bara för att. Hur galet? Undrar vart jag hade vart idag om jag tagit allt med en nypa salt och vart nöjd, slutat leta fel och faktiskt get mig själv beröm för det jag gjort? TROTT PÅ MIG SJÄLV?! Inte gjort det så jävla komplicerat!

Hösten 2016 så kände jag mig typ bäst i världen, nytt jobb, nya hästar, ny tränare och nya möjligheter. Gick sådär dom första månaderna för var ganska bränd från mitt jobb innan av både det ena och de andra. Men wow vilken utveckling jag gjorde både som människa och ryttare, hade så många fina hästar, världens bästa tränare som verkligen lyfte mig och trodde på mig, självförtroendet var på topp jag var oslagbar kändes det som. Hade börjat gå till min Mentala Coach igen så fick bra verktyg av henne att jobba med. Då trodde jag på all den bra kritiken jag fick, jag kände mig BÄST! Vilken tid det var!

Men den stora frågan är nu hur jag tar mig tillbaka dit? Att vakna nästan varje morgon att fan va bra jag är på det här! Känner ofta att va ska jag göra, vad ska jag försörja mig på, vad kan jag som inte har med hästar att göra? Är de det ända som jag kan? Eller juste så bra va jag ju inte på det, eller? Kan helt ärligt känna att jag är livrädd ibland för livet, hur kommer framtiden att se ut, kommer jag att ändra mitt tänkande, kommer jag att bli snällare mot mig själv?


Två härliga bilder och minnen från min tid utomlands!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229