Vardag


Hur övervinner man rädsla? Varför känner vi rädsla? Hur hanterar man rädsla? Varför hindar det oss? Varför är vi rädda?

Att våga ta steget att kasta sig in på okänd mark, göra nya saker, träffa nya människor, testa på något helt nytt. Det kan va ganska läskigt ibland, att göra något man inte kan sen innan. Jag tycket det är skit läskigt, blir rädd bara av tanken att ta ett "vanligt" jobb för jag kan ju inget annat än hästarna, eller? På KBT fråga hon mig vad jag ville se mig själv i Juni månad, det första som kom upp va att jag vill ha kommit igång och jobba med något som jag tycker är kul och utvecklande, ha tillbaka min energi va den glada, positiva och drivande Joanna igen. Så fick jag frågan vad är det som stoppar dig från att nå dom målen, RÄDSLA! Att falla tillbaka dit jag var, är livrädd att må så dåligt som jag mått, att inte kunna prestera. Va ska jag göra för att komma över rädslan? Jo att våga testa, vara modig. Försöka vända rädslan till något positivt, för vad är det värsta som kan hända om jag jobbar 1-2 dagar i veckan? Inte så mycket eller? Jag vill och tror att jag kommer klara det, för rädsla är som ångest den kommer, kanske stannar en stund men oftast så försvinner den efter en stund.

För att jobba med min rädsla får jag inte gå in med att jag ska nå 100% utan försöka att nöja mig om jag kommer upp till 90-95% att faktiskt vara nöjd där för jag har jobbat i 5år på att nå 100% och se vart det ledde. Vill inte dit igen ska inte dit igen!

Som sagt så var jag på KBT och va skönt det är att prata men någon som inte vet någonting om en sen innan och bara kunna börja på en blank sida, berätta om hur jag mår och hur jag tänker och tycker, veta att hon dömmer mig inte utan är där för att hjälpa mig komma ur det här som en starkare person. Det är så coolt hur bara vissa ord eller tips hon ger kan få en att tänka i nya banor, kände när jag prata med henne att jag har hela livet världen framför mig, jag kan bli vad som helst! Vill så mycket, har ett driv inom mig som bara vill sätta igång men kroppen säger fortfarande emot och jag märker det så väll för då blir jag så trött att jag kan somna på plats. Men ser ändå på det här som något positivt att jag lär känna min kropp och att jag förhoppningsvis kan bromsa i tid när jag får signalera att nu är det dags att sakta ner lite.


Älskar naturen, speciellt havet det är ett sånt lugn över de!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vardag


Jag tycker verkligen inte synd om mig själv utan är mer arg och besviken att jag inte lyssnat på mig själv. För det har inte spelat någon roll hur många gånger folk har sagt till mig att åk hem och visst det är det jag velat men har kämpat emot mig själv och intalat mig själv att nej de är inte det rätta att göra. Visst att folk kan påverka vad man tycker och känner men det är du själv som har bollen hos dig och gör besluten. Jag har helt enkelt gjort fel beslut och därför är jag där jag är idag, utbränd. Har alltid haft en toppen familj och vänner bakom mig som påverkat mig på olika sätt och är glad idag att jag har kvar alla nu när det är som det är. Men måste säga att jag går igenom detta nu i min ålder och inte senare i livet för det här har varit ett riktigt uppvaknande, vad jag behöver ändra, hur jag vill va som person och hur jag vill att mitt liv ska se ut. Så först och främst ska jag börja lyssna på min magkänsla för den stämmer oftast och gör oftast dom bra besluten.



Ny dag idag torsdag och bara en dag kvar till min favorit dag fredag! Men helt ärligt är jag ganska nere idag, sovit dåligt, vaknat flera gånger att jag varit helt svettig och drömt obehagliga stress drömmar. Är galet trött, är helt slut i både kropp och huvud efter förra helgen, har inte ansträngt mig så fysiskt sen jag kom hem i somras och känner hur mycket kondition och stryka jag tappat sen jag tagit paus från ridningen, som att hela kroppen gått i viloläge och fick sig en chock av att faktiskt göra något riktigt fysiskt. Men hade så kul i Hemsedal så att va lite trött nu är helt okej för att det gav mig så mycket annan positiv energi.

Men på schemat idag står det KBT, kanske gymmet och sen ikväll yoga. Testade yoga för första gången för två veckor sedan och oj va jobbigt det var och svårt att hitta andningen, balansen och ro. För när vi bara skulle ligga rak på rygg och hitta andningen och slappna så började musklerna att ryka, lite obehagligt men tror att yoga verkligen kan hjälpa. Sen ska ja inte ens prata om hur stel jag är för som ryttare använder du samma muskler hela tiden och jag har inte stretchat en dag i mitt liv och kan knappt sitta på golvet med raka ben hade de lite tufft men det är verkligen dags att ta tag i. Så ser fram emot det ikväll.

Likes

Comments

Vardag


Det är något jag har så fruktansvärt svårt för i allt jag gör att tro på bra/positiv kritik jag tror helt enkelt inte på de. Om någon säger till mig att de gjorde du bra eller va duktig du är eller va fin du är idag så är det som att nån sitter på min egna axel och intalar mig att nej det är inte sant dom säger bara det för att va snäll dom menar det inte.

Tar mer åt mig av all den negativa och dåliga kritiken att ja så är det nog, det stämmer. Du kan bättre, du är så jävla dålig. Jag är så hård och kritisk mot mig själv att det nästan är skrämmande ibland, det har förstörd så mycket för mig, hindrat mig från så mycket.

Att jag i alla år fått höra hur duktig jag är på att rida fått topp jobb men ändå alltid tänkt att varför vill dom ha mig, det finns fler som är så mycket bättre på det än jag. Att hela tiden känna att jag inte duger och räcker till, kan det va att jag vill för mycket? Va bra på allt? I tex ridningen om jag hade gjort en toppen runda, det kändes verkligen hur bra som helst så jämförde jag mig med andra och nästan letade fel i min runda bara för att. Hur galet? Undrar vart jag hade vart idag om jag tagit allt med en nypa salt och vart nöjd, slutat leta fel och faktiskt get mig själv beröm för det jag gjort? TROTT PÅ MIG SJÄLV?! Inte gjort det så jävla komplicerat!

Hösten 2016 så kände jag mig typ bäst i världen, nytt jobb, nya hästar, ny tränare och nya möjligheter. Gick sådär dom första månaderna för var ganska bränd från mitt jobb innan av både det ena och de andra. Men wow vilken utveckling jag gjorde både som människa och ryttare, hade så många fina hästar, världens bästa tränare som verkligen lyfte mig och trodde på mig, självförtroendet var på topp jag var oslagbar kändes det som. Hade börjat gå till min Mentala Coach igen så fick bra verktyg av henne att jobba med. Då trodde jag på all den bra kritiken jag fick, jag kände mig BÄST! Vilken tid det var!

Men den stora frågan är nu hur jag tar mig tillbaka dit? Att vakna nästan varje morgon att fan va bra jag är på det här! Känner ofta att va ska jag göra, vad ska jag försörja mig på, vad kan jag som inte har med hästar att göra? Är de det ända som jag kan? Eller juste så bra va jag ju inte på det, eller? Kan helt ärligt känna att jag är livrädd ibland för livet, hur kommer framtiden att se ut, kommer jag att ändra mitt tänkande, kommer jag att bli snällare mot mig själv?


Två härliga bilder och minnen från min tid utomlands!

Likes

Comments

Vardag


En av mina närmsta vänner ringde ikväll och vi kom in på något otroligt viktigt, att älska sig själv.

Hur många det är idag som bara önskar att dom hade tex större bröst jämför sig med sina kompisar, jag själv kan tänka att hur kan mina vänner vilja va vän med en sån som mig för dom är så fantastiska och jag är inte de, eller? Att man hela tiden trycker ner sig själv och hittar fel med sig själv, man är aldrig nöjd. Så alla kommentarer man fått på tex Instagram om hur fin du är eller snygg hjälper de? Hur lång tid har du lagt på att redigera just den bilden du lagt ut, för att du vill va perfekt för att få bekräftelse? Men du själv är fortfarande inte nöjd, du hittar mer och mer fel med dig själv, sätter högre krav, jämför din bild med någon annans bild.

Jag känner ofta att jag är inte bra nog för den människan speciellt när det kommer till killar. Försöker att vara nån annan som jag tror att den personen skulle tycka bättre om än den jag är för hur kan nån tycka om mig för den jag är om jag själv inte ens gör det? Kan jag säga så? Kan jag gå så? Kan jag äta på det sättet? Tyck snälla om mig ge mig bekräftelse iallafall för en stund sen kan jag börja hacka på mig själv för det jag sa/gjorde, som kanske egentligen inte va något fel.

Jag älskar inte mig själv, det är mycket jag vill ändra och inte gillar. Mina korta ben, min haka, min figur, mitt skatt, min mage finns så mycket men varför har det blivit så? Varför är jag inte bra som jag är? Varför är inte jag som nån annan? Varför tycker jag inte om min kropp? Är det så att jag har det för bra att jag har tid att tänka att jag borde gå ner några kilo när det faktiskt finns människor som dör av svällt som skulle göra vad som helst för några extra kilo. Istället för all den tid vi lägger på att kasta skit på dig själv och andra ta den värdefulla tiden att göra något för nån annan eller för dig själv istället?

Stina Wollter berättade i ett program att det var tjejer som skrev till henne att deras lår gick ihop och ville ta livet av sig för det. Hur kan det ha blivit så? Är det tack vare alla sociala medier? Den ideala kroppsformen att så ska du ser ut annars är du inget? Hur ska vi ändra på detta?

Kanske dags att tacka mina korta ben för att dom bär mig fortfarande och att jag har en fullt fungerande kropp, att jag haft turen att jag klarat mig från svåra sjukdomar, att jag ens lever, för så mycket skit ens kropp får ta så borde den lämnat för länge sen. Sagt fuck off då kan du klara dig själv om inte jag duger men ändå stannar den kvar, spelar ingen roll hur mycket du skadar den, kroppen finns alltid kvar. Det är din bästa vän, en som aldrig lämnar.

Så idag säger jag 3 saker som jag är tacksam för eller tycker om med mig själv.

° Börjar acceptera att jag har dom ben jag har och att jag borde älska dom!

° Min familj!

° Att jag faktiskt lever ett fantastiskt liv!



Likes

Comments

Vardag


Vilka dagar vi haft här i Hemsedal! Så vill bara börja med att tacka min bror som tog med mig på det här, vart helt fantastiskt och känner mig full av positiv energi och av väldigt mycket god och onyttig mat haha!

Jag som inte åkt skidor på ca 7år kan ju säga att jag var ganska ringrostig och har inte vart någon stjärna på skidor innan de heller. Så va lite nervös innan och vet inte varför men livrädd för att trilla, så kan ju säga att jag har nog testat min brors tålamod men han har vart en stjärna! Vad skulle man gjort utan sina syskon?!

Vilken första dag vi hade i lördags !! Klar blå himmel och helt vindstilla vad mer kan man be om? Vi var ganska tidiga ut i backen och bara njöt av dagen, tog sitt liften upp till den 3 högsta punkten tog lite coola bilder och bara njöt av hur vackert det var. Mer sånna dagar tack!! Kan ju också säga att Afterskin va galet bra, har aldrig vart på afterski innan och hade inte jätte höga förhoppningar, för tänk det är alla åldrar alla går runt i svettiga kläder och det är liveband, men jag fick mig en chock va kul det va!! Så avslappnat man behövde inte tänka på att sminka sig eller va man hade på sig utan man bara va där och då!

Det va lite kul för efter Afterskin så gick jag och min bror tillbaka till hus bilen för att äta och fixa oss för kvällen, så helt plötsligt knackar det på dörren och ett gäng med Norrmän stormar in, dom hade vart på en annan afterski och hörde musik från husbilen, hur kul?! Sen fortsatte jag och min bror kvällen på klubben Stavkroa, hade så otroligt kul verkligen!!

Men idag (måndag) så gick det super, tekniken kanske inte är det mest graciösa man sett men slappande av och vågade släppa på mycket mer. Är så hård mot mig själv när jag inte kan något så som jag vill, är sån som helst vill va bäst på allt men det är ju omöjligt! För igår va en skit dag för mig åk mässigt, så spänd och trött så blev ett åk sen sa jag tack för mig.

Men tävlingsmänniska som jag är så tog jag nya tag idag och försökte använda mig av dom tips jag fick av min mentala coach när jag bodde i Holland. Bara jag tänker andas så släpper så mycket spänning det hjälpte mig så grymt mycket i ridningen så varför skulle inte det funka i detta sammanhang. Viken skillnad det blev och tack igen Henrik för alla tips och din positiva inställning!!

På vägen till Hemsedal lyssnade vi på Framgångs podden med Mikael Ardnt-Hur du sätter mål och wow va intressant och lärorikt de var, kan varmt rekommendera att lyssna på det avsnittet!


Likes

Comments

Vardag


Det är fredag och jag är påväg till Hemsedal med min bror, kan det bli mycket bättre?

Vi har pratat om en hel del på vägen om allt möjligt men något som fastna i mitt huvud va när jag fick frågan hur känns det när du får ångest, vad händer? Jag fick nästan tänka till vad är det som sker med min kropp och huvud, det första som kom upp var trycket över bröstet att det känns som att du blir kvävd. Men jag hade verkligen svårt att förklara hur det känns och hur tankarna går. Är det för att kroppen stöter bort det negativa, vill glömma, vill inte bearbeta det som händer? Eller är det bara så som jag levt innan att det finns inga problem jag mår bra? Eller är det så vi är från naturen, för att kanske överleva? Jag själv glömmer av hur jag mått när jag mått som sämst men det kanske är bra? Det som jag ser som en nackdel med det är att jag tappar förståelse var andra hur dom mår och hur deras livs situation ser ut, får nästan påminna mig själv om att bara för att du mår bra så betyder inte det att alla andra mår bra. Bara att fråga nån hur dom känt sig idag kan göra mycket och det är oftast väldigt uppskattat! Är så glad att jag har en familj och såna underbara vänner som ringer mig varje dag, frågar hur allt är och hur dagen har varit. Och det är ingen av dom som dömmer mig om jag inte gjort någonting på en hel dag. Så känner mig väldigt lyckligt lottad på den fronten.

Just nu att jag är påväg in i en bra period, tror att min medicin verkligen börjar att hjälpa, allt känns lite lättare, livet känns faktiskt kul! Så nu njuter jag så mycket jag kan och ser fram emot en super helg med mycket snö och skidåkning. Har inte åkt skidor på ca 7 år så kommer nog att ha en härlig träningsvärk men det är det de så värt!!



Likes

Comments

Vardag


Lite mer än 6 månader har gått sen jag kom hem och idag blev jag 50% sjukskriven.

Har sen första besöket hos doktorn sagt att jag vill bli sjukskriven men har bara fått höra att man blir sjuk av de, så har fått leva på sparade pengar och bidrag från mina föräldrar men så funkar det ju inte riktigt eller? För istället för att jag nu skulle slappna av och ta det lugnt byggt upp en inre stress angående pengar, hur kommer jag att klara mig, hur gör jag? För har verkligen inte ens kunnat tänka tanken på att ta mig an ett jobb så som det har varit, stressen om att det bara går ut pengar varje månad och att nu måste jag snart skaffa mig ett jobb, är jag redo för det, kommer jag att trilla ihop igen?

Ett jobb för mig är där jag ger 110%, spelar ingen roll vad det är och rädslan att inte klara av det är skrämmande att inte va den jag vill va. Sen skäms jag över att säga att jag går igenom en utmattnings depression, kommer dom att döma mig för de, vill dom anställa någon som är sjuk och som kanske tycker synd om sig själv? Att lägga upp en jobb plan för vad jag klarar av har aldrig hänt mig innan och att nu behöva tänka hela tiden på vad kroppen klarar av, att utsatta mig själv för inte så mycket stress och att faktiskt lyssna på mig själv och vad jag själv vill är en stor omställning. Kommer jag att acceptera detta, tänka på ett nytt sätt, va snäll mot mig själv? Kommer jag att acceptera hur andra mår och tycker, bli snällare och mer ödmjuk mot människor runt om mig som har det lite jobbigt?

Jag kommer att få vara sten hård mot mig själv om jag ska ändra på mitt tankesätt, bara jag sitter och skriver detta så säger hjärnan ifrån. Men jag vill och jag kan, för jag vill lyckas jag vill vara den kvinna som folk kan se som en förebild!



Likes

Comments

Vardag



Alla vill i stort sett passa in, inte sticka ut inte vara annorlunda. Vart grundar de sig ifrån? Jo för i dom flesta fall blir du utfryst, mobbad och du får inte vara med. Det händer inte bara i skolan utan även på arbetsplatser, det pågår dagligen att folk har en klump i magen för att gå till skolan eller jobbet. Hur kan man behandla varann så? Jag själv ville inget än att va en av alla som hade likadana kläder från fina märken, passa in absolut inte sticka ut utan bara följa vågen som gick för man var ju livrädd att inte duga som man va. Har aldrig vart den "coola" tjejen som alla ville va med och pratade med för var egentligen något så fruktansvärt blyg och osäker, vågade knappt öppna munnen i klassrummet för va totalt livrädd att säga något fel eller göra något fel. Va aldrig utstött eller fick elaka kommentarer såg vet inte vad det kom ifrån? Så hade jag idag fått gå om dom åren i grundskolan så skulle det ha sett helt annorlunda ut nu, hade idag vågat prata och ta för mig, vart tuffare på mig själv. Ibland om jag ska ut på middag eller ut på klubb så väljer man oftast efter vad andra skulle tycka om min outfit om den skulle bli godkänd eller inte? Men försöker nu att tänka att jag skiter faktiskt i vad andra tycker om vad jag har på mig bara jag själv är nöjd och tycker om det så duger det gott och väll! Att bryta sig loss från ett mönster kan ta sin tid men bara man vet om det så är det ett steg i rätt riktning tycker jag. Varför måste göra alla andra nöjda? Som att man går till gymmet bara för att alla andra tycker det är bra? För man ska ju vara smal eller?

Jag själv har insett under åren hur illa jag har behandlat människor, jag har varit en mobbare och mår otroligt dåligt idag över hur jag betedde mig och hur jag behandlade andra oskyldiga människor att dom inte ville leva längre?! Hur kunde jag? Vad hade jag för anledning att göra så? Var det för att höja mig själv? Har inga svar, är tom på ord att jag kunde utsätta folk på de sättet. Så vill bara säga FÖRLÅT!

Är glad att jag i dags läget har blivit vuxen och kan se tillbaka på det jag gjort och säga att det var fel, att jag lärt mig av det och kan idag se på människor på ett annat sett, ge dom jag möter en chans istället för att döma direkt. Sen som jag skrivit innan så kan man inte tycka om eller bli omtyckt av alla. Sen jag flyttade hem till Sverige så har jag verkligen fått upp ögonen om hur dagens samhälle faktiskt ser ut, att i vissa områden runt om i Sverige så blir du mobbad om du kommer i en jacka från HM, eller om du tar en extra portion så blir du kallad tjock? Alla vill må bra men det gör man ju inte genom att trycka ner andra utan att lyfta eller hjälpa en annan människa, då skulle jag säga att det kan göra min dag lite bättre om jag får göra något för nån annan som blir glad. Det är mycket roligare att ge än att få!





Likes

Comments

Vardag

Snälla försvinn! Du som sitter på mig, du som trycker ner mig! Jag orkar inte, kan du bara försvinna!!

Alla drömmar som är på något sett verklighet, saker som hänt blir bara värre och värre, omvandlar allt som händer i min vardag och som har hänt till något fruktansvärt. Har inte drömt en glad dröm sen ja kommer int ens ihåg. Är nästan rädd för att somna för det gör så tungt när jag vaknar. Har ont i bröstet och speciellt hjärtat, allt känns så tungt. Ingen motivation till något, inget känns kul, har långt till skratt och även till gråt, kan knappt visa känslor. Är mer irriterad på allt och alla. När ska det bli bra? När kommer jag att se på framtiden som något bra? När försvinner det onda? När kommer jag att glädjas åt saker?

Kan allt bara försvinna! Ge mig något positivt, ge mig något som gör mig glad snälla jag ber!!!



Likes

Comments

Vardag

Vad vill jag med mitt liv? Hur kommer livet att se ut om 10år? Vad ska jag jobba med? Vad kan jag? Kommer jag hitta ett jobb som jag är duktig på och tycker om? Klarar jag av ett normalt jobb? Klarar jag av stressen? Kommer jag att lyckas? Vem vill anställa någon som inte gått gymnasiet? Som inte ett enda vanligt jobb på CV:et?

Det är tankar som kommer ganska ofta, för jag vet att jag inte kommer nöja mig med ett jobb som jag bara går till varje dag och inte kan utvecklas inom, växa, jobba mig uppåt. Vill så mycket men vet inte riktigt vad det är jag vill, vad krävs det för att komma dit? Vad behöver jag göra för att hitta balansen i ett jobb så att jag inte faller tillbaka i mina gamla vanor. Känns som att hela livet är som ett experiment, man vet ingenting om hur det kommer bli det ända vi vet är att vi en dag kommer att dö. Men det är kanske det som gör livet spännande och utmanade att aldrig veta hur morgondagen kommer att se ut.

Idag är det något inom mig som driver, ställer mig själv frågor. I dessa positiva tankar så tar ändå något ner mig, kroppen säger ifrån, kan inte sätta ord på det vad de riktigt är. Blir besviken på mig själv att jag inte kan kontrollera mig själv hur jag är, att inte kropp och huvud inte vill sammarbeta. När kommer dom att bli vänner?

Tänkt en del på hur hjärnan förtränger saker och kroppen kommer ihåg, kanske inte är så för alla men så känns det för mig. Eller mer som att hjärtat kommer ihåg, hjärtat kommer ihåg all smärta medans hjärnan bara förtränger och kör på, den ser inga stop skyltar.



Likes

Comments