Hemma i Sverige
Det här brukar alltid vara så himla svårt att skriva, första inlägget efter attt man har kommit hem igen. Men idag är det inte lika jobbigt som det har varit tidigare, för tomheten i kroppen som har funnits där efter varje resa finns inte. Jag mår så mycket bättre av att vara hemma i Sverige än att sitta uppe på mitt lilla rum i Castleknock. Rummet som från början var min fristad men som tillslut kändes mer och mer instängt, inte ens där kunde jag slappna av. Alla frågar mej hur jag har haft det och jag svarar alltid samma ’jo men det har varit bra, en upplevelse’. Men faktum är att jag inte vet hur jag känner över min tid i Dublin, den går inte riktigt att sätta ord på.
Jag kan tycka att det är lite jobbigt att det inte blev så bra som jag ville när jag faktiskt trivdes så bra i Dublin. Det var verkligen en stad som passade mej så jag borde kanske ha vågat stanna kvar och testat något annat istället för att åka hem till trygga Sverige. Nu är jag ju tillbaka i karusellen jag äntligen hoppade av för sju månader sedan. Jag får väl på något sätt försöka landa i att det är såhär det är nu, det är som det är och jag får helt enkelt göra det bästa av det! Det får bli en nystart, Jessica 2.0, och om några månader är jag nog på banan igen och har full koll på vad jag vill göra med livet.
