Hej på er!
Jag vill varna er för ett långt inlägg.

Idag kommer det mest personliga inlägget jag skrivit hitintills. Jag har funderat riktigt länge på om jag ska göra detta inlägget eller inte och hur jag isåfall ska uttrycka mig. Men jag vet att det är så många som lider av detta och som inte vågar prata om det och jag vill på något sätt vara en röst för dem också. Jag vet att folk i min närhet kommer ifrågasätta och kanske till och med be mig ta ner inlägget men jag anser att det är dags.

Jag är bipolär vilket är en psykisk diagnos som innan man får medicin kan påverka otroligt mycket i livet. Jag är nu medicinerad och allt har lugnat ner sig och jag är som en helt frisk människa. Jag vill väl främst skriva detta inlägget för att jag vet att folk känner att de inte vågar prata om det för rädsla att arbetsgivare ska döma dem och att man ska få det svårare i samhället och tyvärr kan det vara så. Men jag vill visa människor att man trots en psykisk diagnos genom att bli medicinerad kan leva ett vanligt liv och att jag kan göra ett jobb exakt lika bra som en människa som inte är bipolär. Jag vill försöka få människor att förstå att inte gå på folks sjukdomar utan gå på folks meriter. Jag menar du går inte på om någon har astma trots att du utan medicin kan ha det jobbigt och därför ska du inte heller döma någon som lider av en psykisk sjukdom där man är medicinerad så man lever som vilken annan människa som helst. Jag menar kom igen. Jag har ett jobb just nu som jag klarar av och jag har praktiserat på en förskola i 4 veckor utan att det var något problem och det var ingen som klagade eller liknande och Jag klarade både grundskola och gymnasie med bra betyg.

Dessutom säger folk ofta att “men om du har ett drömjobb och de kollar upp dig och inte vill anställa dig för att du är bipolär” Ja men helt ärligt. Om ett företag börjar kolla upp mig innebär det att de är intresserade av mig för mina meriter och om de då dömer bort mig för att jag är sjuk men medicinerad så är det inte ett jobb jag vill ha. Jag menar Mia Skäringer och Jim Carrey är två exempel på bipolära personer och de har ju lyckats riktigt bra om jag får säga så.

För er som inte riktigt vet vad det innebär att vara omedicinerat bipolär så är det en kronisk sjukdom, alltså något man kommer leva med hela tiden. Det finns bipolär 1 där man främst har maniska perioder, alltså totalt uppåt perioder. Bipolär 2 vilket är det jag lider av innebär att man blir manisk men sen går ner i en depression. Det går helt enkelt i vågor och kan ju påverka livet hur mycket som helst.
Men när man blir medicinerad vilket jag blir så blir dessa svängningarna mycket mindre. De maniska topparna är mycket mindre och de depressiva dalarna är mycket bättre. Det är alltså hanterbart och man kan ha ett bra liv. Men det påverkas ju fortfarande. Jag har uppåtperioder där jag inte sover särskilt mycket, jag kan ha svårt att somna för jag känner mig inte trött och sen kan jag vakna tidigt och inte vara trött. Medan ibland har jag dagar där jag går och lägger mig tidigt och kan sova länge. Min sjukdom är även en av anledningarna till att jag inte dricker. Alkohol kan påverka sjukdomen och göra dig extra deprimerad eller extra manisk och jag känner att jag inte vill det. Jag vill försöka ge mig själv alla förutsättningar för att må så bra som möjligt.

Men jag tänker ju inte ändra min blogg för det men jag tycker att det är viktigt att uppmärksamma och ni förstår även bättre om när jag är på läkarbesök och om jag ibland skriver att jag inte har inspiration eller det inte blir så mycket vardagsinlägg.
Men ni kan ju alltid kommentera om ni vill ha ett djupare inlägg om vad det innebär, hur processen att få diagnosen går till osv.

Men tills nästa inlägg får ni ha det superbra.

XOXO Johanna

XOXO Johanna

Hej mina små änglar!

Hur är det med er och har det hänt något speciellt i era liv under det senaste?
Sen jag skrev förra inlägget om vad som hänt i mitt liv så har det hänt en hel del faktiskt.

Förra fredagen så hade jag en tjejkväll vilket var supermysigt. När jag var liten så trodde inte jag alls på när folk sa att när man blir vuxen blir det svårare att träffa vänner särskilt ofta men nu när jag är vuxen så inser jag att det är sant. Därför är det mysigt att bara kunna samla ens närmsta vänner och ha en mysig kväll. Tyvärr var det dock en som blev sjuk och inte kunde komma. Det vi gjorde var egentligen bara att äta tacos och sedan spela spelet cards against humanity i flera timmar och bara pratade och skrattade. Allt gick bra tills det hände en olycka. Pallen jag satt på har en gång innan gått sönder och blivit lagad men tydligen inte tillräckligt för helt plötsligt bara gick den sönder och jag trillade rätt genom och fick jävligt ont i ryggen. Men vi fick i alla fall ett roligt skratt.

Under helgen så tog jag det bara lugnt. På lördagen fyllde Siri år så vi bjöd hem mormor och farfar på fika och sen på kvällen hade vi lite jultema med både julmust och skumtomtar. Alltså det är så jäkla gott verkligen. Så helgen blev helt enkelt lite onyttig.

Det sista och nästan det roligaste var att jag och mamma körde för att kolla på akvarium och vi kom ut med ett akvarium. Nu kanske ni undrar vart fiskarna är men man ska inte lägga ner fiskarna direkt eftersom vattnet måste ha rätt PH-värde och hälla i lite medel och liknande. Så nästa måndag kan vi köpa fiskar och växter. yey.

XOXO Johanna