Internationella reumatikerdagen (igår) och yoga

Inlägget kommer en dag senare, men blev inspirerad av ett fb-inlägg som Unga reumatiker lagt upp.
Att ha en ledsjukdom syns inte på utsidan. Men det är något som många av oss kämpar med. Vi tar mediciner som gör oss tröttare, har kronisk smärta och inflammationer i lederna osv.
Men det är inget som ändå syns, om man inte tillhör dom som behöver hjälpmedel av olika slag som rullstoll, rullator osv.

Kort om mig och min sjukdom
Jag tillhör dom som inte är i behov av hjälpmedel. På mig syns inte sjukdomen. Men jag tar inte några mediciner längre. Det är något jag själv valt.
Alla har olika behov och jag kan såklart bara tala utifrån mig själv.
Kort sagt så har jag juvenil idiopatisk artrit (JIA), kallad barnreumatism.
Under ett antal år när min diagnos blev klar har jag provat många olika mediciner som gav olika biverkningar som inte alltid var så trevliga eller så slutade medicinerna ge effekt alls.
Förra våren (2015) hamnade jag i ett skov där jag mådde väldigt dåligt, mitt under min vfu (praktik) dessutom. Skulle då få prova en medicin som jag skulle ta i sprutform. Jag kollade på biverkningar och tog beslutet att inte ta den. Som heltidsstuderande och småbarnsförälder könde jag att jag inte ville kämpa med biverkningar som jag starkt misstänkte att jag skulle få då jag reagerat tidigare.
Då våren snart skulle gå över till sommar så kände jag att jag kämpar med detta. På sommaren brukar jag må bra. Så jag kämpade och klarade mig på smärtstillande när behovet fanns. Fick en kortisonspruta också vill jag minnas.
Och jag klarade mig, även om det stundtals var kämpigt.

Så min trötthet baseras inte på några mediciner. Utan på smärtor jag ändå har. Eller stelheten för den delen.
Men alla vet inte ens om min sjukdom, bara mina nära som varit med sen jag fick diagnosen och det är heller inget jag skyltar med.

Yoga:
Då bloggen handlar om yoga så ska jag nämna lite om det också. Hur man kan yoga med en ledsjukdom.
För mig har yogan hjälpt mycket. Att minska både smärtor och stela leder.
Även meditation där man andas har hjälpt mig. Jag gör ingen avancerad yoga utan utgår helt från vad min kropp orkar med och klarar.
Och genom yogan har jag lärt mig hur viktigt det är att lyssna på kroppen och inte pressa för hårt. Att inte låta viljan styra, utan följa kroppen och det som känns bra.
Den förmågan har helt klart ökat sen jag började med yoga. Och jag gör yoga för att jag ska må bra. Att bara vara här och nu utan tvång att prestera.
Jag gör väldigt "enkel" yoga. Jag vill kunna stå på händerna och göra dessa wow-positioner. En dag kanske jag kan det. Men kanske hamnar jag inte där och det är ok. Jag yogar inte för att kunna ta häftiga bilder. När jag lägger in något så är det väldigt enkla saker, men där tekniken ändå är viktigt. För att inte belasta fel och riskera skador.
När mina dagar är riktigt jobbiga så är det yinyoga och meditation som gäller. Att bara vara i nuet och känna in kroppen och andas när kroppen gör ont.

Och sjukdomen är ingen svaghet, det är en styrka.
Folk som lever med en kronosk sjukdom eller som temat är-reumatism kämpar både med att få ihop vardagen. Samtidigt som dom kämpar med en sjukdom som ibland vilar men som även kan vara fullt aktiv. Och när den är fullt aktiv, då är det jobbigt att få ihop vardagen.
Har man den inte eller ser någon med den på nära håll så kan det vara svårt att sätta sig in i helt hur det är.

Som blivande yogalärare ser jag det som en styrka också, att när jag möter människor som har detta så kan jag sätta mig in i hur det känns. Då jag själv har varit där.
När jag var yngre såg jag nog sjukdomen som just en svaghet, att jag var annorlunda, att lärare i skolan särbehandlade när jag inte bett om det osv. Då jag även fick diagnosen som tonåring så kan det ha varit lite extra känsligt.
Men nu i vuxen ålder så ser jag det inte som svaghet, utan som en styrka som sagt. Ja jag är annorlunda, jag har jobbiga dagar ibland. Jag skyltar inte med den då jag vill behandlas som alla andra. Jag är inte sämre än någon annan. Jag kämpar bara med lite mer än andra gör och försöker pussla ihop allt till en fungerande vardag.

Att bära en sjukdom är ingen svaghet.
Att bära en sjukdom är en styrka.
Trötthet, smärta och inflammationer hör till ens vardag.
Att bära en sjukdom är en styrka, ingen svaghet!

#synsintefinnsinte

Gillar

Kommentarer