Tio år senare eller så har jag äntligen lärt mig att förstå när jag har PMS och hur det känns och yttrar sig. Det svåra är att den ena månaden aldrig är den andra lik! Helt hopplöst att se sambanden då, men nu har jag börjat lyckats lära mig.

Trots att min mobil dog i natt (trots 70 % batteri när jag gick och la mig) vaknade jag av mig själv i tid. Jag kände på mig igår kväll att det fanns en risk att något sådant skulle hända och att jag skulle försova mig nu när jag verkligen hade en tidig tid att passa. Så därför var min inre väckarklocka påslagen haha. Men gissa vad? Jag åkte aldrig iväg ändå. Typiskt PMS också när jag inte kan tänka en enda ljus tanke. Oftast kan jag arrangera om mina tankar - förtränga det tråkiga och fästa mig vid något positivt - men inte idag. Istället mockade jag direkt på morgonen innan jag gick in och drack mitt morgon-té följt av frukost en stund senare.

För en stund sedan kände jag verkligen för att sätta mig och plugga... MEN, det går inte när man får psykbryt över allt annat. Jag orkar inte med allt som distraherar och stör mig. 1. Katter som ska in och ut. Nu är båda ute vilket gör att jag måste gå ner och släppa in dem när de nu behagar att komma in vilket kan vara efter fem minuter eller fem timmar. 2. Mitt skrivbord är för litet. 3. Min stol är obekväm. 4. Lådan under skrivbordet i kombination med den dumma stolen gör att jag sitter ännu sämre vilket stör mig ännu mer. 5. Det är stökigt. 6. Jag har för mycket böcker överallt men jag vill ha dem nära ändå av någon okänd anledning. Osv. osv.

Det funkar i vanliga fall även om det är störande, men inte en dag som denna. Jag skulle kunna sätta mig i rummet intill där skrivbordet är större och stolen är bekvämare men då måste jag städa det extremt smutsiga skrivbordet först osv. osv. och det vill jag inte direkt heller. Överlag känns mitt rum och luften här inne renare och väggarna är vita medan de i det andra rummet nästan är svarta.

Vilka problem alltså... men det är inte en logisk eller normal irritation och ilska som kryper i mig och får mig att vilja slänga ut precis varenda sak i hela huset. Det spelar heller ingen större roll vad jag än gör för jag känner mig bara arg i varenda liten cell i min kropp. Jag hatar allt.

Nå väl. Jag gick ut till vårt fullproppade lill-hus i jakt efter något sorts avlastningsbord och hittade något vad jag antar är en barnstol i trä? Den får duga bara jag kan få undan lite saker men ändå ha nära och lätt-tillgängligt. För övrigt är det dessvärre ingen idé att börja städa heller för jag vill som sagt bara kasta ut allt.
När jag flyttar ska jag ha minimalt med saker. Punktslut.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det bästa för själen är att börja om på nytt. Helt plötsligt kan man öppna ett nytt kapitel att ta avstamp från - och fortsätta sitt liv precis som vanligt. Haha...

Mitt stora i-landsproblem just nu är mitt Twitter-beroende. Skulle nästan vilja säga att det är något av det värsta jag upplevt men å andra sidan har jag varit besatt och beroende av många saker. Det som möjligtvis är annorlunda med Twitter är att det allt som oftast kommer nya saker hela tiden. Självklart har jag avföljt en hel del konton men nu är jag ändå uppe i 111 igen. Det är så svårt att låta bli. Rätt som det är händer det något och Twitter går fullkomligt bananas från höger till vänster - uppifrån och ner. Och jag älskar det. Många hävdar (skryter) att de avskyr drama, men jag för min del älskar det. Därför har jag också länge varit besatt av Real Housewives of Beverly Hills, NYC och NJ - inte för deras eventuella lyxiga hemmfru-liv utan alla bråk, konflikter och draman. Helt fantastiskt ju!

Ok, tillbaka till problemet. Jag får ingenting gjort och jag mår inte bra av att inte göra något. Min dröm är en hel dag utan att ens skrolla en millimeter på mobilen eller datorn utan bara plugga, städa, läsa, träna eller vad som helst. Hur sjukt är inte det? Jag erkänner det, mycket motvilligt, att jag inte är tillräckligt stark för att motstå frestelsen att skrolla en gång för mycket - helt i onödan.

​Imorgon är det tisdag. Min stackars bror ska operera käften som min kära mor utrycker det och jag ska sitta på föreläsningar hela förmiddagen. Jag tänker redan nu att jag senare i livet verkligen kommer sakna och längta tillbaka till detta bekväma liv men just nu känns det mest bara ganska tråkigt. I den ena kursen är föreläsningarna svintråkiga för den människan läser i princip bara av direkt från Powerpointen och pratar dessutom ganska tyst vilket gör att man måste koncentrera sig stenhårt bara för att höra, vilket gör att man inte hinner anstränga sig för att fatta.. I den andra kursen är det en speedad människa som kör på i 180 vilket resulterar i nervkittlande dumma frågor från de som inte hänger med; och med nervkittlande menar jag döds-irriterande. 

Jag tänkte släppa ut hästarna vid sju, göra mig i ordning, starta bilen, göra i ordning frukost som jag tar med mig och äter i skolan eftersom jag måste vara där innan åtta för att få en parkeringsplats.

Livet 2018... what a struggle... ;-) 

Likes

Comments

Hej

Likes

Comments