Header

I samarbete med BookBeat.

Hej på er!😊

Jag har alltid älskat att läsa böcker och i tonåren slukade jag ett par böcker i veckan. Med småbarn, hus, jobb, studier och alla vardagsplikter som kallar är det tyvärr svårt att hitta tid till att läsa nuförtiden. Då är det perfekt att sätta på en ljudbok när middagen ska lagas, lussebullarna bakas, tvätten vikas eller för att stänga ute kaoset på Ica under fredagshandlingen. Jag lyssnar på ljudbok varje dag (till och med när jag duschar, haha!) och det är ett skönt sätt att koppla av på och samtidigt göra vardagssysslorna roligare!

Jag är väldigt förtjust i Katarina Wennstams böcker. De känns ständigt aktuella har har ofta en twist som gör att du känner medlidande med förövaren vilket gör storyn mer intressant. Hon lyfter också viktiga frågor som hedersrelaterat våld, sexuella trakasserier och våld i nära relationer. Det tycker jag är ett väldigt bra sätt att få läsaren att tänka till kring frågor av stor betydelse. Den senaste av hennes böcker jag lyssnade på är Alfahannen. En otroligt spännande bok som känns väldigt aktuell med tanke på allt som kommit till ytan genom #metoo-kampanjen. Rekommenderas varmt!

Den senaste boken jag påbörjat är Begynnelse av Dan Brown. Jag har sträckläst alla hans tidigare böcker och de brukar vara fantastiskt bra! Jag kan inte komma på en enda författare som kan skriva lika spännande och nervkittlande som honom. Även denna handlar om Robert Langdon, jag har inte hunnit så långt än men jag har höga förhoppningar då jag redan är helt hooked!


Just nu gör jag ett samarbete med BookBeat och har glädjen att få erbjuda er läsare en hel månads provperiod gratis. Hur bra?! Det passar perfekt nu inför december då julklappar ska inhandlas, julgodis bakas, hemmet pyntas och kanske ska du vila ut lite i sällskap av en ljudbok under mellandagarna?

Du kan ladda ner BookBeat-appen till din telefon så att du smidigt kan lyssna där du befinner dig och den är superenkel att använda! För att ta del av erbjudandet följ den här länken. Tipsa även vänner och familj så att fler får testa på det här härliga sättet att upptäcka nya böcker på!

Kram Johanna

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

God morgon på er😊

Eller ja, jag säger "god morgon" varje dag men det hinner ju bli förmiddag varje dag innan jag hinner sätta mig och blogga, haha!😊 Här kommer de sista bilderna från min "mom-shower" som Karin och Cissi överraskade mig med tidigare i höstas. Jag insåg nu att jag inte tog så mycket bilder under den här delen av dagen men det var bara för att jag njöt så vansinnigt mycket av mitt fina sällskap. Efter brunchen på Nääs fabriker stannade vi till på en liten strand få människor känner till, där sabrerade vi mer bubbel och tittade ut över vattnet medan vi pratade om sånt som är stort och smått i livet. Den där flaskan var nog inte tillräckligt kall dock, för, som man nästan kan se på bilden, så exploderade den så det flög glasbitar överallt och det mesta innehållet hamnade i sjön. Vi fick således ägna en stund åt att leta glas på både stranden och i vattnet men det hela var rätt roligt ändå. Minnesvärt om inte annat! Innan vi åkte hem smällde de av varsin konfettibomb över mig, bara för att det var festligt, haha! Dessa två brudarna alltså❤

I eftermiddag publiceras ett samarbete här på bloggen, kika in här då om ni är nyfikna och vill ha ett bra erbjudande😊

Kram Johanna

Likes

Comments

God afton i stugorna!😊

Jag och Elma packade ihop oss (eller ja, jag packade ihop oss) och åkte till Elmas gudmor Karin efter lunch. Min bestie om man så vill. Spontant och mysigt!💗 Vädret har varit bedrövligt mörkt och tråkigt, då passar det extra bra med tända ljus, kaffe och kvalitetstid med sina vänner. Elma har också varit på bra humör och hon är mer och mer vaken för varje dag, mysigt att redan börja få lite mer kontakt med henne. Det ska bli så spännande att se vad hon är för en liten person!😊 Under kvällen var min bror och hans tjej här på fika också, vi har haft besök nästan varenda dag sedan Elma kom till världen med det är väldigt trevligt. Nu avslutar vi kvällen precis som alla andra kvällar de senaste veckorna, i soffan framför en film, himla skönt ändå!😊

Kram Johanna

Likes

Comments

Godmorgon!😊

Hur töntig kan en rubrik låta på svenska egentligen? Hade den stått på engelska hade det låtit mycket bättre, haha! Jaja, ni fattar grejen, samma strand, flera olika kvällar, magiska solnedgångar på sitt alldeles egna vis. Jag älskar det: sjön, stillheten, kameran, solnedgången, färgerna💗

Idag är jag något chockad! Elma har sovit i intervaller om 2-3 timmar. Ätit och gruffat någon timme mellan varven och sedan somnat om. Nu ligger hon fortfarande och sover i sängen (efter att ha klängt på mig två dygn i stort sett non-stop) och jag har både hunnit äta frukost i lugn och ro, plocka ur diskmaskinen, skriva färdigt ett inlägg till ett kommande samarbete och blogga. Det ironiska är att efter att ha klagat lite på att hon är klängig de senaste dagarna så saknar jag henne nu, ingen logik alls, haha! Var tvungen att gå in för en liten stund sedan och titta så hon fortfarande andas, nojig mamma, hej!👋

Dagens planer? Strukturera upp det som återstår av mina studier, plugga en liten stund och sedan får vi se. Det är ganska skönt att ha dagen oplanerad så jag kan bestämma aktivitet efter energinivå och Elmas humör. Det är onekligen fler parametrar att ta hänsyn till med en bebis i familjen och vi håller alla på att vänja oss fortfarande. Men det är också såå mysigt!💗

Kram Johanna

Likes

Comments

God afton i stugorna😊

Jag tog mig i kragen i förmiddags, stoppade Elma i bärselen och satte en deg till årets första saffransbullar. Elmas moster (alltså min lillasyster) kom hit och myste några timmar så Elma kunde sova i hennes famn medan jag bakade bullar och fick lite vuxet sällskap, win-win för alla inblandade. Jag har dessutom fotat inför ett samarbete som ska upp senare i veckan. Nu på kvällen har Marcus, Fanny och deras lilla Saga varit här på fika och nu äter vi kvällsmat framför den senaste Spiderman-filmen. Det blir mycket film om kvällarna nuförtiden, så mysigt❤

Kram Johanna

Likes

Comments

God morgon (förmiddag)😊

Elma har inte sitt livs bästa dagar för tillfället, hon vill ligga i min famn eller på mig precis hela tiden, annars gallskriker hon. Jag får se det som att hon vill ha mycket närhet och jag kommer garanterat sakna det om några månader när hon kryper omkring på golvet. På bilderna ser ni en utav presenterna jag fick av Henric när han var hemma senast. Han köpte med sig en chokladgroda från sitt besök på The making of Harry Potter, så roligt! Jag älskar ju Harry Potter😍 Dagens planer? Jag vet inte riktigt vad energin räcker till än så vi får se, förhoppningsvis ska jag baka något😊

Kram Johanna

Likes

Comments

Hur börjar man ett sånt här inlägg?

Det mäktigaste och märkligaste jag gjort. Det kommer bli ett långt inlägg, men jag vill skriva ner mina upplevelser innan de blir alltför avlägsna. För en väldigt kortfattad sammanfattning, scrolla ner till delen "Sammanfattningsvis"

Here we go!😊

Det hela började på morgonen söndagen den 12 november. Jag sov bättre än jag hade gjort på flera veckor under natten och vaknade strax efter klockan 9. Jag hade då haft ihållande molvärk i mage och ryggslut sedan torsdag kväll men inte tänkt så mycket på det hela. Den här morgonen kom dock en kramande intensifiering av smärtan med ungefär 10 minuters mellanrum medan jag drog mig i sängen. Jag tänkte inte så mycket på det då heller, det var ju för tidigt så jag antog att det var någon slags förvärkar.

Kl. 9.40 gick jag upp ur sängen och märkte att något rann längs med benen. Jag hann tänka "undrar om vattnet har gått" men kände mig inte säker så jag sa inget till Sebastian. Efter frukosten stod det dock klart att det definitivt var något som sipprade. Jag sa till Sebastian att "jag tror vattnet har gått, jag får ringa förlossningen". Han såg lite chockad ut då, haha! Klockan 10.30 pratade jag med barnmorskan på förlossningen som sa åt oss att göra oss i ordning i lugn och ro och sedan komma in för kontroll. Vi hade inte packat förlossningsväskan (hehe, oops...) annat än att vi hade lagt fram grejer till bebisen och min journal.

När vi väl satte oss i bilen var klockan 11.15 och värkarna började smattra på med bara 2-3 minuter mellan varje värkstart och de blev allt starkare i rätt hög fart. Klockan 11.55 var vi framme, togs in på intagningsrummet och bebisens hjärtljud övervakades ca 30 minuter innan jag blev undersökt. Klockan 12.40 var livmodertappen helt utplånad och jag var redan öppen 2 cm. Barnmorskan föreslog en promenad men jag var verkligen inte sugen på det för att värkarna kom såpass tätt så vi fick stanna på intaget. Jag duschade varmt en timme, det var himmelskt! Sebastian satt på en stol utanför duschen, klockade värkar och skötte ljudboken. Han satte på Harry Potter som jag jämt lyssnar på hemma och den rullade sedan en bra bit in på eftermiddagen. Väldigt avkopplande och skönt.

När det hade gått en timme hade de bytt personal och kvällspersonalen kom in för en ny bedömning. Den här gången var klockan 14.30 och jag var öppen 3 cm. De diskuterade återigen om jag skulle ta en promenad, barnmorskan sa något i stil med att "det kan vara förvärkar/latensfas". De gick ut för att diskutera saken vidare. Direkt när de gått ut ur rummet sa jag till Sebastian att "om detta bara är förvärkar så tänker jag nog om mitt beslut om att jag inte vill ha EDA". När de kom tillbaka för att diskutera saken med mig insåg de dock hur täta värkar jag hade och efter det var det ingen diskussion, jag skulle definitivt få stanna.


Jag hade skrivit att jag ville bada och medan de ordnade med ett rum som hade ett badkar kollade de återigen bebisens hjärtljud. Jag badade ca 1 1/2 timme medan Sebastian hela tiden satt vid min sida, skötte ljudboken och pytsade i mig saft. Varje kvart kom en barnmorska in för att kontrollera bebisens hjärtljud. Någon gång under tiden i badet bad jag om att få lustgasen. Det var den enda form av medicinsk smärtlindring jag innan hade bestämt att ville använda. Jag fick det att fungera bra med en gång och den gjorde nytta.

Klockan 16.35 blev det plötsligt svårt att höra bebisens hjärtljud bra och jag gick upp för att få en elektrod placerad på bebisens huvud istället. Jag var då öppen 5 cm. Jag bad kontinuerligt om att få bli undersökt då det var mitt sätt att behålla mentalt fokus på uppgiften. Så länge jag visste att värkarna hade effekt och att allt gick åt rätt håll kunde jag hantera smärtan. Resten av tiden fram till utdrivningsskedet satt jag på en pilatesboll med överkroppen lutad mot sängen och lustgasen i högsta hugg. Ungefär i det här skedet tappade jag också all tidsuppfattning. Jag vet att de frågade om jag ville ha någon smärtlindring flera gånger men jag tackade nej, till slut bestämde vi dock att jag skulle testa sterila kvaddlar. Precis när barnmorskan la dom så blev värkarna betydligt starkare så jag har ingen uppfattning om de hann ge någon effekt eller inte.


Jag öppnade mig ganska snabbt från 6 till 10 cm men sen tog det ändå ett ganska bra tag innan bebisens huvud stod tillräckligt långt ner i bäckenet. Någon gång under den här tiden kaskadkräktes jag också, men bara en gång vilket såklart var skönt. Kroppen behöver ju få behålla all vätska och allt socker den kan. Den här perioden var riktigt kämpig smärtmässigt och jag började jämra och vråla ut smärta i utandningarna. Jag hade fortfarande full kontroll över min andning men att få skrika ut hjälpte kroppen att behålla sig tung och avslappnad. Sebastian satt hela, hela tiden vid min sida och masserade ländryggen under varje värk hela dagen. I min värld drack jag ca ett glas saft på hela dagen men Sebastian hade på något mirakulöst sätt lyckats få i mig mer än en halv kanna. Han var ett otroligt viktigt stöd genom hela förloppet!

Vid 20-snåret började jag känna att jag snart ville krysta. Strax därefter flyttade jag från pilatesbollen till sängen. De sa till mig att bebisen inte låg tillräckligt långt ner i bäckenet än men att jag fick börja trycka på lite om det kändes som att kroppen ville det. Och OM det kändes som att kroppen ville! Det gick nästan inte att stoppa. Så jäkla coolt att kroppen har sådana instinkter inbyggda och bara vet hur den ska göra!

Klockan 20.30 får jag aktivt börja krysta. och det är också då jag får tillbaka tidsuppfattningen. Jag hade inga som helst tankar på förlossningsställningar innan utan lyssnade på personalen och gjorde som de sa. Jag låg först på sidan men efter en stund började elektroden som mätte barnets hjärtfrekvens att krångla. De försökte fixa den en stund innan de beslutade sig för att byta den, klockan var då 20.45. När den nya elektroden fick kontakt blev det plötsligt kaos.


Bebisens hjärtljud hade gått ner. Någon tryckte på larmet, läkaren och en mängd extrapersonal kom in i rummet. Jag hann tänka "nu går det åt helvete". Det var otroligt många saker som hände på en gång. De förberedde för sugklocka och värkstimulerande dropp. Under de två kommande krystvärkarna satte de yttre press på magen. Jag har verkligen ingen uppfattning om smärtan under de minuterna. Jag sa upprepade gånger "bara få ut den, bara få ut den". Jag tror att "sjuksköterske-Johanna" tog över mitt medvetande en liten stund där. I allt kaos så hörde jag ändå att de hade en plan, att de samarbetade och förberedde en rad åtgärder för att få ut bebisen så fort som möjligt. Det gjorde att jag kunde fortsätta att fokusera på andningen och att krysta så hårt jag bara kunde för att hjälpa till att få ut bebisen. Jag blev nästan helt klar i huvudet för första gången på flera timmar.

Efter 2 eller 3 värkar gick hjärtljuden åter upp och situationen lugnade ner sig, otroligt skönt på alla sätt och vis. Jag fick kämpa och krysta länge. Mina värkar som hade varit så fina hela dagen blev plötsligt knappt 30 sekunder långa och varje gång jag hade krystat allt vad jag kunde så gled bebisen upp igen. Strax efter 21 stannade huvudet ute och jag fick känna en liten hårig kalufs. Vissa kanske tycker det låter konstigt men för mig var det en bekräftan på att jag gjorde rätt och att bebisen faktiskt var på väg. Det sporrade mig att fortsätta jobba trots att kroppen började bli trött. Klockan 21.30 hade bebisen fortfarande inte kommit ut. De hade satt värkstimulerande dropp och jag hörde hur de höjde flödet efter nästan varenda värk, trots detta verkade droppet knappt ha någon effekt alls.


Ungefär då kom nattskiftet in. Vi hade haft en barnmorskestudent och hennes handledare som vårdpersonal hela dagen och de ville göra klart allt. Sista halvtimmen var det alltså dubbel bemanning inne på rummet i stort sett hela tiden. Det var ungefär samtidigt som de kom in som jag höll på att tappa fokus och kontrollen över andningen. Jag hade då kämpat med krystandet i en hel timme utan att få ut bebisen. Det började bli otrolig krävande både fysiskt och psykiskt. Det var en befrielse att få krysta och den värsta smärtan kände jag faktiskt när värken släppte, då gjorde det så förbannat ont i magen och tillsammans med frustrationen tappade jag fokus. Då kom nattpersonalen in med ny energi och barnmorskan fick mig att samla mig och hitta tillbaka till lugnet.

Jag var verkligen inne i min mentala bubbla och det var sällan någon som störde mig. Personalen på förlossningen var fantastisk hela dagen, alla vi träffade var professionella och avslappnade, så skönt att kunna känna förtroende för personalen! Jag hörde hur de sa saker som "vad otroligt duktig hon är på att andas", "hon är ju som gjord för att föda barn" och "det ser nästan meditativt ut när hon återhämtar sig". Detta i kombination med all hjälp från Sebastian gjorde att jag orkade kämpa på. Undersköterskan som skulle jobba natt kom till slut på den briljanta idén att köra dragkamp med mig under värkarna. Det gjorde underverk! På de tre krystvärkarna kände jag verkligen hur hon åkte framåt och konstigt nog så var det först då som jag faktiskt kände att underlivet gjorde ont.


Sedan, helt plötsligt kände jag bara hur all smärta släppte och jag tittade neråt. Klockan 21.57 såg jag vår bebis komma och hörde henne skrika precis med en gång. Jag fick upp henne på bröstet och glömde allt runt omkring. Det var helt magiskt! Magiskt! Jag och Sebastian tittade på varandra och alla ord var överflödiga. Personalen grejade, gjorde sin kontroller och vi fick varsin spruta utan att jag ens reflekterade över att det var andra människor i rummet. När det hade gått nästan 10 minuter säger en utav barnmorskorna "är det någon som har kollat vad det är för sort". Haha! Vi var så tagna av stunden att det inte ens kändes viktigt. Vi tittade efter och såg att vi fått en perfekt liten flicka. Elma.

Sebastian fick klippa navelsträngen. Moderkakan lossade med lite hjälp 19 minuter senare och kom ut hel och fin. Vi tittade även på den, det är så häftigt ändå! Jag blödde ca 550 ml fick jag reda på sen, helt okej tycker jag eftersom man ju har extra stor blodvolym under graviditeten. De behövde bara sätta två fortlöpande stygn då jag endast fick några små, ytliga bristningar. Jag har antagligen den långa krystfasen att tacka för det, vävnaderna hann anpassa sig. Vi fick dock senare veta att det var på tiden att hon kom ut, hennes reserver var totalt tömda och hon hade för lågt pH-värde. Dock var syrebristen endast kortvarig och hennes APGAR (hjärtfrekvens, andning, hudfärg, muskeltonus & retbarhet) var bra redan från början, vilket känns lugnande..

Efter Sebastian klippt navelsträngen tog Elma tag om hans finger medan hon låg på mitt bröst och då kom hans tårar. Det var så otroligt fint att se, min familj❤


Elma hittade bröstet snabbt, vi blev alla lämnade ifred en stund och lugnet lade sig. Det var en underbar stund, jag var så adrenalinpumpad och samtidigt så lugn. Efter ett tag kom det beryktade fikat in och det var den godaste koppen varm choklad på länge! Allt flöt på och jag kunde gå upp och kissa i samband med att de kom in för att väga och mäta henne. Hon var 50 cm lång och vägde 3190 gram, inte så stor men så var hon ju också 9 dagar för tidig. Sedan fick Sebastian sätta på Elmas första blöja och vi fick vänta ut de 4 timmarna som man ska vara kvar på förlossningen för observation. Klockan 02.30 på natten fick vi skjuts upp till BB och först där börjar det sjunka in att vi faktiskt hade vår dotter med oss och att vi nu, för resten av livet, är föräldrar. Stort, lite skrämmande och alldeles underbart!


Sammanfattningsvis är jag så nöjd och glad över hur förlossningen blev! Jag hade innan bestämt att jag inte villa ha smärtlindring eller EDA, utan endast klara mig med massage, bad och lustgas. Den planen höll hela vägen mycket tack vare att jag lyckades hålla andningen under kontroll och hade ett tydligt mentalt fokus. Jag fick upprepade gånger höra hur otroligt duktig jag var på att andas och efteråt frågade barnmorskan om jag brukar meditera eller något sådant. Det gör jag ju inte men jag tror att jag blivit hjälpt av åren då jag dansade mycket och så vill jag varmt rekommendera gravidyoga. För att behålla mitt mentala fokus när värkarna började bli jobbiga på allvar tänkte jag "jag ska få träffa mitt barn idag, jag ska få träffa mitt barn idag" om och om igen. Enda gången, som jag tidigare nämnt, som jag faktiskt höll på att tappa kontrollen var en kort stund när frustrationen över att inte få ut henne blev för stor. Att hela tiden få bekräftat att jag gjorde rätt och hade bra kraft i krystandet men att kroppen inte hjälpte till att hålla i värkarna tillräckligt länge höll på att knäcka mig. Men jag lyckades samla mig och till slut kom hon.


All personal på förlossningen i Borås var fantastisk! Vi är båda otroligt nöjda med hur vi blev bemötta och Sebastian kände sig väldigt inkluderad som partner. Jag vill också hylla min fantastiska sambo som var ett otroligt viktigt och bra stöd under hela dagen. Han gav mig dricka, masserade mig, peppade mig igenom smärtan, stöttade mig fysiskt under krystandet och var lugn och trygg hela dagen. Vi fick beröm av personalen efteråt för vårt fina samarbete. Jag vet inte vad jag hade gjort utan honom!❤

Till slut vill jag också ge mig själv en rejäl klapp på axeln. Fy tusan vad jag är stolt över mig själv! Det här är utan tvekan det svåraste, största och mäktigaste jag någonsin gått igenom. Jag är så imponerad av kvinnokroppen och känner en stor ödmjukhet inför att varenda förlossning är unik. All respekt åt alla kvinnor som fött barn, vi är så jäkla bra! Jag tycker nästan synd om Sebastian som inte kommer få uppleva hur en förlossning känns, haha! Jag är så nöjd med hur allt gick, ända från vattenavgång tills hon låg i min famn. Jag kunde inte önska mig en bättre förlossning, för det är jag otroligt tacksam


Kram Johanna

Likes

Comments

God förmiddag😊

Måndag igen och Sebbe är på jobbet, jag & Elma hänger således hemma själva. Det är en kinkig bebis som klamrar sig fast vid tutten nästan utan avbrott och däremellan har hon svårt att komma till ro. Mönstret har rullat på repeat sedan klockan 5 i morse. Detta leder till en frustrerad mamma som nu bestämt sig för att släppa alla försök till att få något vettigt gjort och bara krypa ner i soffan och mysa med bebis. Det är tydligt att det inte är jag som dikterar villkoren här😜 Bilderna togs i tisdags, den 21/11, då skruttan var beräknad, lite mer tillfreds den dagen.

Vi ligger i soffan och lyssnar på ljudbok och den är fruktansvärt bra! Jag ska berätta mer lite senare😊 Jag önskar er alla en fin start på veckan😘

Kram Johanna

Likes

Comments

Hej på er!😊

Här ovan ser ni lite bilder från igår då Sebbe fyllde år. Jämt var det också, 30 år minsann! På dagen var hans familj här på kaffe & tårta, eftermiddagen spenderade vi i soffan framför en film, så skönt att kunna ta det lugnt och bara vara lite på helgen! På kvällen hade jag styrt upp ett litet överraskningskalas med några vänner. Det var tyvärr några som blev sjuka under dagen så det föll bort lite folk men vi åt gott och hade det så mysigt ändå. Fick lite feeling i affären och köpte glögg, pepparkakor och mögelost också, mums😍 Jag tror födelsedagsbarnet var nöjd med dagen och Elma sov rätt bra under natten så vi vaknade lagom utvilade (läs: inte helt slut) och har haft en mysig söndag😊

Kram Johanna

Likes

Comments

Idag fyller denna fina människa 30 år!🎉 Min fantastiska sambo & fästman, min bästa vän och numer även pappa till vår dotter. Jag önskar dig en riktigt fin födelsedag hjärtat❤

Kram Johanna

Likes

Comments