Repost från facebook, 6 Juli 2018

Sommaren. Den tiden på året som medför så mycket ångest, för så många människor. Den tiden på året då så många (framför allt unga) människor gruvar sig för varma dagar, varma dagar då det knappt är mänskligt att gå i långa byxor och en hoodie. Dom dagarna då man härdar sig igenom värmen och tar på sig sin vanliga vinter-outfit för att slippa snea blickar och dryga kommentarer från omgivningen. Den tiden på året då strandbilder tar över feeden på sociala medier, hälso-smoothies säljer som bäst och badstränderna är överösta av människor. Japp. Den tiden på året är här.

Tidigare har jag laddat upp EN bild på mig själv i badkläder. EN bild på hela tjugo år. Jag minns hur mycket ångest denna bild medförde. Hur rädd jag var över människors åsikter, hur rädd jag var över vad folk skulle säga och jag minns hur rädd jag var över att bli en snackis. ”såg du hennes bild? Usch”. För det var exakt så verkligheten fungerade då, och som den till viss del fortfarande gör. Vi har kommit enormt långt i samhället med att acceptera andra människor för dess olikheter. Och jag tror att nästa mål är att lära oss att acceptera oss själva för våra egna olikheter.

Under hela min tid jag föreläst, har jag alltid haft inställningen och målet att jag ska stå för varenda litet ord jag säger på varenda föreläsning. Och det har jag verkligen levt upp till. Detta är en av anledningarna till varför jag under en längre tid haft uppehåll och tackat nej till att hålla mina föreläsningar, för det senaste året har jag varit lika osäker i mig själv som jag var när jag la upp badbilden för 5 år sedan. Jag har precis som alla andra människor någon gång har, en dipp. En dipp i livet då man känner sig totalt värdelös, bortglömd och framför allt otillräcklig. En rejäl dipp som man bara vill ta sig ur och aldrig mer se skymten av. En dipp som jag egentligen inte vet hur jag ska ta mig ur, och vissa dagar vet jag ärligt inte ens hur jag ens ska orka med. Orka med all den ångest och press som denna dipp medför. Det senaste året har varit väldigt upp och ner, och lika så mitt mående. Men det är okej, okej att må dåligt. För det blir oftast bättre tillslut. Och när jag funnit tillbaka till mitt riktiga jag, kan jag åter igen hålla mina föreläsningar och stå för varenda ord jag säger.

Så för att komma ett steg framåt ur denna dipp, har jag bestämt mig för att försöka inte bry mig om mina egna hjärnspöken. Jag tänker ta på mig shorts varma dagar, och bära dom med stolthet. Jag tänker ta badbilder precis som alla andra, och ladda upp dem med stolthet. Jag tänker lära mig acceptera mig själv, precis som jag tidigare gjort och jag tänker ta mig ur denna dipp. Jag tänker hitta tillbaka till mig själv, den trygga delen av mig själv som jag är så bekväm med. Så denna bild blir det första steget mot att hitta tillbaka i mig själv. Hitta tillbaka till mitt trygga jag.

Här är alltså min andra bild på mig själv i badkläder, min andra bild på tjugo år.

Gillar

Kommentarer

evelinarou
evelinarou,
Kram, kan relatera till detta!
nouw.com/evelinarou
JohannaKvarnstrom
JohannaKvarnstrom,
Usch de är hemskt hur de är... att man oavsett kropp faktiskt har komplecx. Oavsett hur man ser ut så är man som inte nöjd... 😟
nouw.com/johannakvarnstrom