Detta är till dig, som behöver en kram och en hjälpande hand.

Detta är till dig som någon gång fått höra de orden som skär som en kniv i magen. De orden som får dig gråta, skrika, slå och banka. Detta är till dig, som behöver en kram och en hjälpande hand.

Jag vet ej vem du är, var du bor eller hur gammal du är, men jag vet att du är en otroligt stark person. Inte många har den styrkan som du har, men hur vet jag det egentligen? Hur vet JAG att DU är stark? Tjejen du inte ens känner, vafan har hon att säga till om liksom? Jo jag vet, för du lever fortfarande. Du har klarat dig igenom alla dessa ord, och all denna psykiska/fysiska smärta. Alla dessa sömnlösa nätter, alla dessa mörka tankar och allt detta självhat. Och precis därför vet jag, att du är så himla stark. Det gör ont, jag vet.. Men du finns fortfarande kvar här idag, och den styrkan du har önskar jag fler personer kunde ta del av. Och du, kära vän som känner dig träffad av det jag skriver, jag vill att du ska veta att du är ej ensam. Det finns så många som känner precis som du, även fast du kanske känner att ingen förstår. Du är absolut inte ensam, det är en sak jag lovar dig. Du min kära vän som vissa dagar bara ser mörker, jag står här och håller din hand på avstånd.

De oförstående kommer alltid säga "det löser sig, gråt inte". Men vet du? Det är okej att gråta, det är så himla okej. Om du ramlar och slår dig är det okej att gråta, så varför skulle det inte vara okej att gråta av smärtan som är en av alla tusen biverkningar av alla ord och all mobbning. Du ska inte skämmas, tårar är inte svaghet. Jag vill att du ska veta att du har en axel att gråta mot, du har min - för jag finns här på avstånd.

Du har säkert läst någon tidning eller liknande där de skriver om mobbning var & varannan dag. Kanske om lilla Kalle som blir mobbad, men istället för att skriva om den osköna sanningen får de saker o ting att låta som att Kalle egentligen inte har det så svårt. Han blev ju "bara" kallad ful & "mobbaren" sa ju förlåt enligt tidningen, eller hur? NEJ. Jag vet att både du och Kalle har det mycket värre än såhär, för sociala medier förskönar hela tiden den vardag alla som Kalle egentligen lever i. Den vardag du varje dag tvingas genomlida.

Du tänker säkert att samhället aldrig kommer förstå, när de inte får läsa den osköna sanningen om hur det egentligen är. För det tänker iallafall jag, och det är lugnt.. För jag försöker varje dag förmedla den osköna sanningen som sociala medier inte kan skriva om. Självskadebeteenden, ångest, tvångstankar, tårar, skrik, slag osv. Det är en vardag för vissa, för kanske dig.. Och även det ska jag förmedla åt dig, min kära vän.



De personer som kallar dig dumma saker, de personer som kanske slagit dig eller puttat in dig i en vägg.. De saknar den styrkan du har. Den styrkan som jag tycker att alla på denna jord borde ha.

Jag hoppas de i din omgivning är stolt över dig, och att framför allt du är stolt över dig själv. För jag är stolt över dig, min okända vän. Jag är stolt över att du inte låter mobbarna vinna denna kamp, detta krig. Jag är stolt över dig, för du är så himla bra.

Du min kära vän, du som nu vet att du inte är ensam. Du som nu vet att jag finns här för dig och att jag förstår dig & du min vän som är perfekt precis som du är, du ska veta att jag kämpar för dig. 

Jag kämpar för både dig och för alla andra i samma situation som dig. Jag kämpar varje dag och kommer göra det för resten av mitt liv. För jag VET, att detta inte är någonting du själv har valt att genomlida. Jag hoppas du verkligen förstår att du inte är ensam, för det var någonting JAG aldrig förstod när jag gick igenom allt detta. Och jag önskar verkligen att någon kunde berättat allt detta för mig, att någon kunde varit min hjälpande hand. För det behövs ibland.

Jag heter Johanna Pålsson, är 17 år och är efter alla dessa ord nu din hjälpande hand. Jag vill att DU ska veta att jag finns här, för DIG. 

Du min kära vän, jag kommer aldrig ge mig. För din skull.

Gillar

Kommentarer