Tråkig blogg = Tråkig tjej

Alltså vänner. Jag vet att min blogg är så sjukt tråkig just nu som bara handlar om orättvisor, gifter i föda osv. Men om sanningen ska fram så är jag så inte alls glad just nu. Jag är lycklig p.g.a.. mina vänner, min pojkvän och min familj. Men jag är inte glad. På något vänster har jag gått in i någon kris och det känns som att jag har mognat jätte mycket. Men det innebär också att jag är så sjukt mycket mer mottaglig för allt som är fel i världen. Jag gråter jättesällan, alltså verkligen aldrig, men senaste tiden har jag suttit som helt förlamad och gråtit och bara blivit helt matt av allt som är orättvist i världen. Allting känns så jävla meninglöst när det finns så större saker att ta tag i. Jag vill rädda djur, hjälpa hemlösa, trösta barn till alkoholister. Jag vill göra allt som är fel rätt. Jag kan få så sjukt dåligt samvete när jag öppnar mitt kylskåp i vårat, varma och upplysta hem fyllt av kärlek och mat för att det finns folk som bor i tält, i flyktingläger eller i trappuppgångar. Som äter folks matrester i food courten och som önskar att dom bara kunde få städa trappuppgångar för att få ett jobb och kunna ge sina barn mat. Mitt humör är helt fucked up, jag är glad ibland men direkt efter så tänker jag på något hemskt igen och jag blir så låg att jag knappt orkar andas. Gråten sitter i halsen hela tiden när jag tänker på allt som är så svårt och sorgligt just nu. Och allra främst i min egen närhet. Jag blir provocerad när folk hittar på värdelösa problem eller är för glada, när folk behandlar sina medmänniskor utan respekt eller när folk är petiga med vad det ska äta till middag. Vad glad att du får mat! idiot! Jag läste DEN HÄR artikeln om Manuela idag och det är svårt för mig att återhämta mig efter den. Hur kan jag leva i ett samhälle där vi behandlar folk som nazisterna behandlade judarna? Är det dit vi är på väg? Ibland känner jag bara att jag hatar människor. Jag känner så mycket hat och sorg att jag nästan måste skrika i flera timmar. Min kille säger hela tiden till mig att jag ska sluta engagera mig så mycket i allt sådant här som uppenbarligen berör mig på helt andra nivåer än hos andra människor. Men samtidigt kan man inte bara blunda för hur världen egentligen ser ut. Om vi bara blundar, hur fan ska vi kunna förändra den? Och i vilken ände ska man börja i? Att ha som mål att rädda världen är en rejäl målsättning och förmodligen en orealistisk.

Hur tänker ni andra? Hur hanterar ni all den skit som florerar runt omkring oss hela tiden?

Manuela, en rumänsk tiggare som varje dag blir kallad för hora och blir spottad och askad på.

Gillar

Kommentarer

daniela.okeijn
daniela.okeijn,
Fantastiskt att höra! Det är bara positivt att du börjar inse allt det här, det är fruktansvärt jobbigt med allt som pågår i världen, men ju fler man sprider buskapet till och ju mer man gör själv för att förbättra världen, desto mindre sånt skit blir det! Det är jätte bra att du skriver om det :) Tack!
johanna
johanna,
Tack, vilken fin kommentar :)www.johannagrahn.com
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229