SVARAR PÅ TVÅ ÅTERKOMMANDE FRÅGOR

" Hej! Jag älskade din blogg förut. Tyckte att du inspirerade och motiverade. Men sen kändes det lite märkligt när du totalvände gällande dels boendesituationen? Att du plötsligt inte vill bo i hus? Hade typ varit nice med lite mer förklaring än att gå från allt är super till att det inte är det. Men den främsta anledningen att jag har svårt att följa dig nu är tyvärr från att du öppet pratade om dina ätstörningar till att du nu hetsar kring träning och fasta på din instagram, vilket får mina varningsklockor att ringa. Att du är tillbaka i ett destruktivt mönster kanske? Vet inte. Men från en som själv lidit av ätstörningar och tidigare uppskattat dina ärliga inlägg kring mat osv, blir det plötsligt ganska jobbigt att se att typ alla dina poster kretsar kring mat och träning nu. Ta inte illa upp! Du är grym och jag hejar på dig men kan tyvärr inte följa influencers som varit öppna med sina ätstörningar och sen ändå typ triggar andra. Hoppas att hitta tillbaka till ditt content igen när det kretsar kring annat. ❤️ "

Detta är två punkter som jag fått många frågor på så jag tänkte att vi tar dom en gång för alla och vi gör det utförligt.

Angående huset. Jag är uppvuxen i stora hus med en mamma som var hemmafru och en otroligt händig styvfar som antingen flög jorden runt och gjorde affärer eller byggde saker hemma. Varken jag eller min bror har någonsin behövt göra någonting hemma så i mina ögon var huslivet aldrig jobbigt, jag upplevde liksom aldrig det jobbiga. Därför trodde jag att det skulle vara lika nice att bo i hus själv. Och det var det, de första månaderna. Men att städa rum man aldrig använder, klippa en gräsmatta vi aldrig är på osv är så jävla tråkigt. Vi har grannar överallt så det är inte så himla kul att sitta ute heller så ska jag bo i hus ska det vara helt granndött. Men det är också aspekten med att det är skitjobbigt att ta sig in till Stockholm. Visst, jag kommer att ta körkort men anledningen till att vi åker in till stan är för att dricka vin och äta mat, då spelar körkort noll roll. Vi började prata om att flytta i december och i januari skenade priserna på husen här iväg å de grövsta och vi ville sälja direkt för att få ut maximal vinst. Nu känner jag att det var helt rätt då vi är så otroligt uttråkade här. Jag hatar att städa det här huset som tar nästan en hel dag i veckan, en hel dag av saker jag hellre vill göra som att jobba och träna försvinner alltså. Livet här ute i hus var inte för oss och det visste inte vi förut. Jag har inte skrivit om det för att jag typ inte bloggade under tiden detta beslut togs. Vi vill bo mindre, central med närhet till restauranger, gym, vänner osv. Det är inte konstigare än så och man måste få prova för att veta vad man vill. Kanske vill vi bo i hus om 10-20 år vem vet men just nu NEJ. Skriver mer om lägenhetsletandet imorgon :)

Angående andra frågan. Jag har i alla år utövat periodiska fasta. För några år sedan visste jag inte att det var vad jag gjorde dock haha. Saken är såhär. Jag kommer alltid att vilja se ut på ett visst sätt. Jag kommer aldrig få barn att lägga all min tid på utan jag har valt att lägga mitt liv på mig själv. Och att trivas i min kropp är otroligt viktigt för mig, det är bara så. Periodisk fasta är ett levnadssätt som jag mår väldigt bra av. Jag har aldrig riktigt ätit frukost, det har varit i perioder för att det ska vara "hälsosamt" att äta frukost. Men jag mår bäst utan. När jag tidigare bestämt mig för att sluta med alla "matregler" har jag haft de absolut värsta perioderna i mitt liv för jag har varit så lost. Jag har så fruktansvärt mycket ångest, jag gråter varje dag, jag börjar svälta och hetsäta och herre min gud vet allt. Jag går alltid upp i vikt då och hela mitt liv är så jävla destruktivt och detta är självklart inget jag visar för någon förutom när jag bryter ihop då och då framför min kille. När jag kör en uttalad periodiska fasta mår jag däremot så bra. Jag har basically ingen matångest (om jag inte äter en hamburgertallrik, en påse chips och en bytta B&J såklart), jag känner mig pigg och jag vågar äta allt utan att reflektera över det. Jag älskar att ta ett glas vin då och då till maten eller med min kille/vänner. Med periodisk fasta kan jag göra det och äta normalt i mitt ätfönster utan att svälta innan eller efter. Jag har aldrig ångest och jag känner att min kropp mår bra. Sedan kan man kalla det ätstört om man vill men genom alla år av experimenterande av vad som passar min kropp så att den ser ut som jag vill med vad mitt psyke mår bra av är periodisk fasta GULD. För mig är mina tankar så långt bort från ätstörda som det bara går nu. Jag räknar inte kalorier, kan äta lite godis när jag är sugen utan att ligga och svettas av panik hela natten. Att äta pasta med ett glas vin en tisdag är ett nöje och ingenting som senare kommer att få mig att gråta hela natten. Detta är absolut inte något som passar för alla fd. ätstörda men för mig gör det det. Jag vill aldrig sluta för då är jag livrädd för att svälta mig om jag ska dricka vin eller spy upp min mat, utan periodisk fasta går mitt liv raka vägen in i det ätstörda helvetet igen om jag ska vara ärlig. Min mening är inte att trigga någon, detta är bara hur jag mår allra bäst ur alla aspekter och jag har alltid älskat content på detta ämne och därför valde jag att lägga mer fokus på det. Just nu med corona och det absurt tråkiga livet här ute finns det få andra saker att göra content av för det händer inte jack shit. Det är inte heller något jag börjat med hux flux utan något jag efter flera år valt att fokusera mer på för att jag själv älskar den typen av content. Det betyder naturligtvis också att den typen av content aldrig förvinner men när livet erbjuder lite mer variation och nöje kommer det naturligtvis ta mindre plats.

Och träningen ja. Jag har alltid tränat mycket och min kärlek till träning föddes när jag började med konståkning för många herrans år sedan. Då tränade man varje dag, flera timmar för att bli bättre på konståkning och det var då jag lärde mig att älska endorfiner och adrenalinet. Jag har provat att ha perioder utan mycket träning för att se om det är vad min kropp eller gamla ätstörningar vill men jag mår inte bra utan träning. Sedan har vi det här problemet med min överskottsenergi som jag medvetet valt att aldrig skriva speciellt mycket om för jag vet vad alla kommer att säga. Men faktum är att jag LIDER av överskottsenergi, så pass mycket att det påverkar min sömn på ett väldigt negativt sätt. Att balansera träningen med vad min kropp mår bra av är en gåta för sig men faktum kvarstår: Tränar inte jag varje dag sover inte jag. Med att inte sova menar jag verkligen att jag inte sover. Har jag tur får jag 1-2 timmars sömn men annars ligger jag vaken och det k l i a r inuti mig, tankarna rusar och jag vill bara ut och springa fem mil. Att balansera min mat och träna mycket är det enda som reglerar min överskottsenergi så att jag fungerar. Äter jag för mycket mat på en dag utan att röra på mig tillräckligt får jag för mycket energi som driver mina energinivåer till vansinne. Jag sover inte och jag får sån inre panik av att jag nästan exploderar, det brinner typ. Det är totalt omöjligt att beskriva för folk som inte har detta problem, det går liksom inte sätta ord på hur det känns. Men sedan jag återigen började träna cirka två timmar om dagen har jag ingen energiångest (som jag kallar det haha), jag sover 7-9 timmar per natt och kan varva ner på kvällarna. Det kliar inte inombords och jag har ett helt annat lugn.

Så ja, träning och mat är en stor del av mitt liv av väldigt stora hälsoaspekter, inte bara av ytliga skäl. Och det är naturligtvis tråkigt om detta innebär att vissa inte kan följa mig på grund av det men jag har inte mått så bra som jag gjort de senaste tre månaderna på väldigt länge. Att få sova, att kunna varva ner på kvällarna och att inte hela tiden hitta kickar som ska tysta kliet i kroppen är värt allt det. Jag vågar inte sluta träna igen för man blir en väldigt mörk person när man inte sover ordentligt på flera månader. Jag vill inte äta mediciner för någonting utan hitta en livsstil som gör att jag mår bra. Men mina ätstörningar är pretty far from my life right now to be honest.

Hoppas att detta redde ut lite frågor :)

Detta var min sömn inatt efter 11,4 km löpning och 45 min benpass på gymmet. Det var otroligt länge sedan jag sov såhär bra och absolut inget jag tar för givet, är så otroligt tacksam för hur bra min kropp fungerar just nu <3

Gillar

Kommentarer