I WON'T REST

I måndags när jag vaknade var jag väldigt låg. Jag var inte ledsen eller något utan bara less. Jag var trött och det kändes som att det som jag hoppats på den senaste tiden bara gått åt pipsvängen. Efter totalt 31 tusen steg under dagen, dvs. många promenader i solen med mina egna funderingar kom jag på bättre tankar. Sedan dess känner jag att det är väldigt soligt i mitt liv, som att det som hände den dagen på något sätt visade mig att det jag faktiskt vill kommer att slå in. Den här veckan är så härlig känner jag nu, jag ska träffa och har träffat nästan hela min familj, det ska grillas i solen hela lördagen, jag sprang 11 km den femte löprundan sedan jag tog upp löpningen igen för typ två veckor sedan. Innan dess hade jag inte sprungit på ett halvår, jag kände mig verkligen oövervinnerlig där och då och ett obeskrivligt rus sköljde över mig. En helt annan privat sak som jag verkligen trodde att jag tjabblat bort rejält visade sig vara no biggie och det jag drömmer om kommer närmare och närmare med jättekliv. Det är nu mindre än två månader tills jag flyttar hem till min lägenhet igen och jag är så oerhört taggad att jag inte vet var jag ska ta vägen. Sommaren står runt hörnet och livet är fasiken JÄKLIGT LIVAT just nu.

Jag ville bara sprida lite positivitet till er, alltid finns det någon som tycker att den här torsdagen bara kan dra åt h-vete ;) Det spelar ingen roll om du har en tuff dag/vecka/månad/år bara du fortsätter fokusera på dina mål och kommer ihåg att smärtan bara är tillfällig och uthärdligt kommer allt att lösas sig. Det är faktiskt en mening som hjälper mig väldigt mycket i allt. När jag är ute och springer och det är skitjobbigt tänker jag att den smärtan är tillfällig och helt ofarlig. När jag känner mig ledsen eller arg tänker jag att det som skaver eller gör ont är tillfälligt och helt ofarligt. Då kan jag faktiskt släppa smärtan på en gång för att jag avdramatiserar mina känslor. 

Gillar

Kommentarer

emmasiversson
emmasiversson,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229