DEN SOM BESTÄMMER VEM SOM FÅR LEVA

Gud vilken dag, är lite skakig nu faktiskt. Jag var på vad jag hoppas var den sista rättegången av många gällande det som hände för ett år sedan då någon jag har känt och älskat hela mitt liv blev brutalt mördad. Jag har aldrig sett den åklagade innan så jag var faktiskt jättenervös över det och i salen satt jag snett bakom honom vilket var skönt. Jag såg honom framifrån en gång när han kom in och sen ville jag aldrig mer se honom. Jag trodde att man hunnit bearbeta allt redan då jag tänkt på detta varje dag, ibland flera timmar sedan det hände men saker och ting gjorde sig påminda när jag hörde försvaret och åklagaren lägga fram allt igen och framför allt av att se honom.

Är som sagt lite skakig nu vilket jag inte trodde att jag skulle vara men jag ska försöka jobba lite även om tankarna hela tiden flyger iväg. Förhoppningsvis är detta det absolut sista i detta långa helvete, fy fan vilken grej alltså, man är faktiskt inte samma person som man var innan en sådan här sak händer.

Förr var status, yta och materiella ting så viktigt för mig, nu bryr jag mig inte längre utan jag vill bara vara lycklig så länge som jag får leva. Uppenbarligen kan någon annan välja när en ska dö och inte och det ger en helt annan syn på livet, jag har verkligen förändrats och det är ingenting jag skäms för. Detta innebär att saker jag gjorde förr, människor jag umgicks med och åsikter jag stod för inte längre är aktuella för mig då de inte är i linje med vad som är viktigt för mig nu. Musiken jag lyssnade på då känns meningslös och bloggarna jag följde är av noll relevans. När jag tänker efter är det inte så konstigt att jag varit stressad, tappat hår, varit deppig och frustrerad det senaste året. Jag har varit rädd, paranoid, stressad, haft svårt att sova och svårt att få bort brutala bilder från min näthinna. En konstant oro över nära och kära, livrädd för att få ännu ett samtal om att något har hänt. Jag har i perioder tejpat igen brevinkastet varje natt, känt om dörren var låst 20 gånger på en kvart, hållit koll på alla bilar som står parkerade utanför porten och varit allmänt orolig. Ibland påminner jag mig själv om att Gud ger sina svåraste uppgifter till de allra starkaste och det är jag ta mig f*n efter allt skit jag varit med om i mitt liv. Men samtidigt tänker jag, varför i helvete var detta ens nödvändigt Gud??

Många frågor och få svar.

Gillar

Kommentarer

miamariapetersson
miamariapetersson,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229