Att inte veta

Guuuuuud. Vilken jobbig dag. Idag är ingen bra dag att vara vid liv så att säga. Har väntat på att den ska ta slut sen jag vakna imorse.

Jag har länge levat med någon sorts identitetkris. Vi snackar över 10 år.
Som bekant har jag aldrig tyckt om mig själv vilket då har resulterat i att jag alltid försökt vara någon annan.

I dagsläget vet jag inte vem jag är längre. Vad jag tycker, vad jag vill göra eller var jag passar in.
Jag har alltid tyckt att mina stulna, påhittade identiteter var sköna att gömma sig bakom men nu har jag tröttnat.

Och jag måste säga att det är ett helvete att hitta sig själv. Jag är fruktansvärt rädd, förvirrad och ledsen just nu. Ibland stannar hela min värld, ögonen tåras och det blir svårt att andas. Jag ser min omgivning men jag lever inte mitt liv, jag är så trött hela tiden för att mina tankar kör mig i botten. Det tjuter för öronen och jag vet inte hur jag ska kunna ta ett steg till. Jag ser hur jag om och om igen sårar mina nära men jag vet inte vad som gör att det blir så.

Jag väntar på att någon ska trolla fram en plats för mig där jag är accepterad och där jag inte gömmer mig bakom något. Där jag funnit min inre frid. Åh så jag längtar efter ro i mitt liv. Det är så stökigt i min själ. Jag vet inte vad jag känner, jag sårar människor och jag är konstant slut i huvudet.

Nu ska jag försöka sova om en stund, försöka stänga av hjärnan. Good luck liksom. Skulle mest av allt behöva en kram och att någon tittar mig i ögonen och säger att allt kommer att bli bra och att jag duger som jag är. Jag skulle offrat mina båda armar för det.

Hoppas att ni har haft en fin dag i alla fall.

Godnatt!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229