Finns få saker som är så tråkiga som det är att engagera sig i ett lägenhetsköp när alla lägenheter på marknaden är fula. Varenda en. Eller det finns två som var perfekta men de var inte aktuella för oss just nu (men inom en snart framtid JA!!!) eftersom att de var lite pricey. Men ja, de var perfekta. Tänker absolut inte säga vilka det var dock. Varenda lägenhet i hela Stockholm förutom de två är så fula. Eller de kanske har många bra saker men sen kommer något torrt, vitt kök eller ett sådant där basic-badrum som vi har nu och som jag avskyr. Klart man kan göra om ja, men det känns så jobbigt haha. Så egentligen är det lägen och soltimmar på balkongen vi går efter nu, eller vi var väl att ta i. Min kille har skött allt det där för jag har noll lust. Jag är så ointresserad haha. Vi är så nära skilsmässa varje gång han tagit fram lägenheter och det tar mig en vecka att ens gå in och kolla på dom på Hemnet, lemme tell you that.
Var vi letar undrar ni? Min kille vill absolut bo på Kungsholmen, Liljeholmskajen eller centrala Sundbyberg. Jag är väl inte aspepp på någon av områdena men detta blir återigen ett mellanboende tills vi har råd med the dream. Jag vill bara ha en balkong med sol och gym max 10 meter bort. Typ så. Resten får man väl renovera själv, hur övervidrigt det än må vara. Just den typen av lägenhet vi vill ha finns verkligen inte i överflöd om vi säger så, det kommer ut någon då och då och självklart kempedyra då 👌🏼

Än så länge har vi tid kvar, vi ska inte vara ute ur huset fören 7e juni men det hade varit kul att hitta en lägenhet man ens vill gå på visning på. Något vi absolut inte gjort än, trodde vi hade flera på g denna vecka men så var det absolut inte. Haha. KUL!

I övrigt kan jag absolut inte sova idag. Har haft träningsvärken from hell i mina ben, nästan så jag undrat om de blivit inflammerade (har hänt mig in the past haha SÅKLART). Har inte kunnat röra mig på två dagar med andra ord, paanik. Eller ja, 1,5 timmes PW igår och idag i den takt mina arma ben tillät men det var liksom inte speciellt uttömmande. Hade så svårt att sova både igår och idag eftersom jag inte kan göra mig av med all min överskottsenergi, på tal om inlägget jag skrev igår liksom. Finns inget värre än att ligga här och vara DÖDSPIGG!!! Hoppas och ber och amen att det är bättre imorgon så att jag kan riva av ett pass eller två. Folk som ba: åh så nice att ha så mycket energi hela tiden!!!
Mmm säg det när du ligger och frenetiskt skakar dina ben kvällar och nätter igenom för att du absolut inte kan ligga still och basically ☺️☺️☺️☺️☺️😍

Allrighty, det var kvällens rapport från HQ Insomnia, peace out and prospere!

" Hej! Jag älskade din blogg förut. Tyckte att du inspirerade och motiverade. Men sen kändes det lite märkligt när du totalvände gällande dels boendesituationen? Att du plötsligt inte vill bo i hus? Hade typ varit nice med lite mer förklaring än att gå från allt är super till att det inte är det. Men den främsta anledningen att jag har svårt att följa dig nu är tyvärr från att du öppet pratade om dina ätstörningar till att du nu hetsar kring träning och fasta på din instagram, vilket får mina varningsklockor att ringa. Att du är tillbaka i ett destruktivt mönster kanske? Vet inte. Men från en som själv lidit av ätstörningar och tidigare uppskattat dina ärliga inlägg kring mat osv, blir det plötsligt ganska jobbigt att se att typ alla dina poster kretsar kring mat och träning nu. Ta inte illa upp! Du är grym och jag hejar på dig men kan tyvärr inte följa influencers som varit öppna med sina ätstörningar och sen ändå typ triggar andra. Hoppas att hitta tillbaka till ditt content igen när det kretsar kring annat. ❤️ "

Detta är två punkter som jag fått många frågor på så jag tänkte att vi tar dom en gång för alla och vi gör det utförligt.

Angående huset. Jag är uppvuxen i stora hus med en mamma som var hemmafru och en otroligt händig styvfar som antingen flög jorden runt och gjorde affärer eller byggde saker hemma. Varken jag eller min bror har någonsin behövt göra någonting hemma så i mina ögon var huslivet aldrig jobbigt, jag upplevde liksom aldrig det jobbiga. Därför trodde jag att det skulle vara lika nice att bo i hus själv. Och det var det, de första månaderna. Men att städa rum man aldrig använder, klippa en gräsmatta vi aldrig är på osv är så jävla tråkigt. Vi har grannar överallt så det är inte så himla kul att sitta ute heller så ska jag bo i hus ska det vara helt granndött. Men det är också aspekten med att det är skitjobbigt att ta sig in till Stockholm. Visst, jag kommer att ta körkort men anledningen till att vi åker in till stan är för att dricka vin och äta mat, då spelar körkort noll roll. Vi började prata om att flytta i december och i januari skenade priserna på husen här iväg å de grövsta och vi ville sälja direkt för att få ut maximal vinst. Nu känner jag att det var helt rätt då vi är så otroligt uttråkade här. Jag hatar att städa det här huset som tar nästan en hel dag i veckan, en hel dag av saker jag hellre vill göra som att jobba och träna försvinner alltså. Livet här ute i hus var inte för oss och det visste inte vi förut. Jag har inte skrivit om det för att jag typ inte bloggade under tiden detta beslut togs. Vi vill bo mindre, central med närhet till restauranger, gym, vänner osv. Det är inte konstigare än så och man måste få prova för att veta vad man vill. Kanske vill vi bo i hus om 10-20 år vem vet men just nu NEJ. Skriver mer om lägenhetsletandet imorgon :)

Angående andra frågan. Jag har i alla år utövat periodiska fasta. För några år sedan visste jag inte att det var vad jag gjorde dock haha. Saken är såhär. Jag kommer alltid att vilja se ut på ett visst sätt. Jag kommer aldrig få barn att lägga all min tid på utan jag har valt att lägga mitt liv på mig själv. Och att trivas i min kropp är otroligt viktigt för mig, det är bara så. Periodisk fasta är ett levnadssätt som jag mår väldigt bra av. Jag har aldrig riktigt ätit frukost, det har varit i perioder för att det ska vara "hälsosamt" att äta frukost. Men jag mår bäst utan. När jag tidigare bestämt mig för att sluta med alla "matregler" har jag haft de absolut värsta perioderna i mitt liv för jag har varit så lost. Jag har så fruktansvärt mycket ångest, jag gråter varje dag, jag börjar svälta och hetsäta och herre min gud vet allt. Jag går alltid upp i vikt då och hela mitt liv är så jävla destruktivt och detta är självklart inget jag visar för någon förutom när jag bryter ihop då och då framför min kille. När jag kör en uttalad periodiska fasta mår jag däremot så bra. Jag har basically ingen matångest (om jag inte äter en hamburgertallrik, en påse chips och en bytta B&J såklart), jag känner mig pigg och jag vågar äta allt utan att reflektera över det. Jag älskar att ta ett glas vin då och då till maten eller med min kille/vänner. Med periodisk fasta kan jag göra det och äta normalt i mitt ätfönster utan att svälta innan eller efter. Jag har aldrig ångest och jag känner att min kropp mår bra. Sedan kan man kalla det ätstört om man vill men genom alla år av experimenterande av vad som passar min kropp så att den ser ut som jag vill med vad mitt psyke mår bra av är periodisk fasta GULD. För mig är mina tankar så långt bort från ätstörda som det bara går nu. Jag räknar inte kalorier, kan äta lite godis när jag är sugen utan att ligga och svettas av panik hela natten. Att äta pasta med ett glas vin en tisdag är ett nöje och ingenting som senare kommer att få mig att gråta hela natten. Detta är absolut inte något som passar för alla fd. ätstörda men för mig gör det det. Jag vill aldrig sluta för då är jag livrädd för att svälta mig om jag ska dricka vin eller spy upp min mat, utan periodisk fasta går mitt liv raka vägen in i det ätstörda helvetet igen om jag ska vara ärlig. Min mening är inte att trigga någon, detta är bara hur jag mår allra bäst ur alla aspekter och jag har alltid älskat content på detta ämne och därför valde jag att lägga mer fokus på det. Just nu med corona och det absurt tråkiga livet här ute finns det få andra saker att göra content av för det händer inte jack shit. Det är inte heller något jag börjat med hux flux utan något jag efter flera år valt att fokusera mer på för att jag själv älskar den typen av content. Det betyder naturligtvis också att den typen av content aldrig förvinner men när livet erbjuder lite mer variation och nöje kommer det naturligtvis ta mindre plats.

Och träningen ja. Jag har alltid tränat mycket och min kärlek till träning föddes när jag började med konståkning för många herrans år sedan. Då tränade man varje dag, flera timmar för att bli bättre på konståkning och det var då jag lärde mig att älska endorfiner och adrenalinet. Jag har provat att ha perioder utan mycket träning för att se om det är vad min kropp eller gamla ätstörningar vill men jag mår inte bra utan träning. Sedan har vi det här problemet med min överskottsenergi som jag medvetet valt att aldrig skriva speciellt mycket om för jag vet vad alla kommer att säga. Men faktum är att jag LIDER av överskottsenergi, så pass mycket att det påverkar min sömn på ett väldigt negativt sätt. Att balansera träningen med vad min kropp mår bra av är en gåta för sig men faktum kvarstår: Tränar inte jag varje dag sover inte jag. Med att inte sova menar jag verkligen att jag inte sover. Har jag tur får jag 1-2 timmars sömn men annars ligger jag vaken och det k l i a r inuti mig, tankarna rusar och jag vill bara ut och springa fem mil. Att balansera min mat och träna mycket är det enda som reglerar min överskottsenergi så att jag fungerar. Äter jag för mycket mat på en dag utan att röra på mig tillräckligt får jag för mycket energi som driver mina energinivåer till vansinne. Jag sover inte och jag får sån inre panik av att jag nästan exploderar, det brinner typ. Det är totalt omöjligt att beskriva för folk som inte har detta problem, det går liksom inte sätta ord på hur det känns. Men sedan jag återigen började träna cirka två timmar om dagen har jag ingen energiångest (som jag kallar det haha), jag sover 7-9 timmar per natt och kan varva ner på kvällarna. Det kliar inte inombords och jag har ett helt annat lugn.

Så ja, träning och mat är en stor del av mitt liv av väldigt stora hälsoaspekter, inte bara av ytliga skäl. Och det är naturligtvis tråkigt om detta innebär att vissa inte kan följa mig på grund av det men jag har inte mått så bra som jag gjort de senaste tre månaderna på väldigt länge. Att få sova, att kunna varva ner på kvällarna och att inte hela tiden hitta kickar som ska tysta kliet i kroppen är värt allt det. Jag vågar inte sluta träna igen för man blir en väldigt mörk person när man inte sover ordentligt på flera månader. Jag vill inte äta mediciner för någonting utan hitta en livsstil som gör att jag mår bra. Men mina ätstörningar är pretty far from my life right now to be honest.

Hoppas att detta redde ut lite frågor :)

Detta var min sömn inatt efter 11,4 km löpning och 45 min benpass på gymmet. Det var otroligt länge sedan jag sov såhär bra och absolut inget jag tar för givet, är så otroligt tacksam för hur bra min kropp fungerar just nu <3

God morgon fredag!!!! Ska vi försöka skaka igång den här lilla bloggen igen?

Orkar absolut inte dra en genomgång om vad som hänt sedan sist men vi har ju faktiskt sålt huset med PANGVINST!!! Kul för oss och mindre kul för er som verkar tokhata mig. Så mycket hat gällande mig just nu, totalt jävla orimligt. Vad kan jag ha gjort för att ni ska tycka så ofantligt illa om mig? Jag är verkligen ingen dålig person. Jag är jättesnäll som bryr mig så otroligt mycket om min familj och vänner. Jag källsorterar och skänker pengar till välgörenhet varje månad. Jag slänger inte mat och slösar inte med vatten. Jag försöker vara så snäll jag bara kan mot miljön och hälsar på alla jag möter med ett leende. Jag har jobbat ideelt på Röda korset GRATIS i flera flera år. Om någon okänd skriver till mig och säger att de mår dåligt gör jag allt jag kan för att hjälpa dom. Jag är ingen dålig person, hur gärna ni än vill att jag ska vara det. Och inget ni säger kommer att ändra på det. Ni kan måla fan på väggen men det kommer aldrig att förändra sanningen.

Jag är extremt impulsiv och blir uttråkad så fort det inte händer något. Jag kräver ständig förändring och ett liv där det hela tiden händer nya saker. Ena dagen kommer jag att tycka en sak och nästa dag en annan, sådan är jag. Jag förstår inte hur man kan hata någon för det och det betyder inte att jag ljuger, jag är bara väldigt ombytlig. Jag är ledsen om jag inte ställer mig i ledet och är som alla andra men jag kan inte tänka mig ett tråkigare liv där man måste tycka och tänka samma sak hela tiden. Om ni tycker att jag är patetisk, sjuk i huvudet eller trög så snälla sluta följa mig. Jag ber er. Jag kan absolut inte rå för att jag är född med ett behov av fart och förändring. Jag kämpar varje dag för att släcka elden som brinner inom mig. Jag är så uttråkad varje dag och de tankarna som kommer med det är saker jag måste hantera dygnet runt. Det är fruktansvärt jobbigt att aldrig vara nöjd. Att hela tiden jaga något som inte ens jag kan definiera. Jag önskar att jag var en sådan som älskade att sitta hemma med mina katter och äta godis. Å som jag önskar det, det verkar vara så otroligt enkelt. Inte behöva jaga kickar varenda jävla vaken sekund. Som hela tiden måste hantera den enorma överskottsenergi som helt ärligt svider och skaver. Att ligga sömnlös natt efter natt för att det kliar inom mig. Att träna flera timmar varje dag men aldrig bli trött. Jag kan inte be om ursäkt för detta och ni kan inte hata mig för det för det är ingenting jag valt. Jag hade inte ens önskat min värsta fiende detta.

Jag vill verkligen inte någon av er illa men jag ber er att sluta följa mig om det jag gör bara stör er. Jag vill verkligen inte störa någon. Jag fattar att det svider för vissa att jag har haft möjligheten att göra vissa saker som andra bara drömmer om. Men det finns mycket som jag inte ens berättar för er för det har absolut ingenting med er att göra. Ni har absolut ingen aning om vad jag egentligen jobbar med. Var mina pengar kommer ifrån. Hur smal jag egentligen vill vara. Hur många kompisar jag egentligen har. Om min kille försörjer mig eller inte. För det är ingenting som jag valt att ta upp på mina sociala medier och det är inget jag är skyldig att ta upp heller. Ni vet inte vad jag gör under dygnets alla timmar ni vet bara det jag väljer att dela med mig av. Jag vet inte vad poängen med detta inlägg är, jag vill bara lägga korten på bordet. Världen är hemsk som den är, lägg er energi och tid på något viktigare än att fundera på om jag ljuger eller hur patetisk jag är. För vissa av er är jag säkert skitpatetisk precis som ni kanske är för mig? Jag vet att detta inte kommer att förändra något hos er som är så jävla irriterade på mig men förhoppningsvis kanske ni fattar att jag är en helt normal människa som ALDRIG MENAR ATT SÅRA NÅGON NÅGONSIN. Jag försöker bara leva mitt liv på det sätt jag anser är trevligast för mig. Ibland säger jag fel saker eller så uppfattas det fel. Men det betyder inte att jag är en dålig person. Jag är otroligt empatisk och tänker än idag på hemlösa jag såg för flera år sedan. På äldre människor som knappt kan gå. På gamlingar som suttit själv och ätit på restauranger. Jag kan gråta i timmar av frustration för hur ensamma människor är eller pga det faktum att äldre människor ligger i sin egen skit och kan inte ens ringa för att få hjälp. Jag blir så jävla frustrerad när det är minusgrader för att jag kan inte tänka på något annat än de som sover utomhus. Jag är så jävla empatisk att jag måste undvika vissa saker för att jag inte kan sluta tycka så jävla synd om kreti och pleti. Jag tänker inte på om någon mikroinfluencer tjänar pengar eller inte. Jag säger inte att jag är bättre än er jag ger er bara kontraster och tips på vad ni istället kan bli frustrerade på. Vi skulle kunna förändra världen på så många fantastiska sätt om vi la den tiden vi lägger på drama, skvaller och hat på vettiga saker. Vi kan sätta förebilder för de yngre och visa dom vad som faktiskt är viktigt. Att positiva tankar föder glädje, energi och värme. Att unga människor ser internethat från vuxna och tror att det är normalt är skrämmande. Barn gör som vi vuxna gör inte som vi säger.

Jag har fått höra ALLT genom åren. Att jag är tjock, äcklig, jag borde ta livet av mig, min mamma borde aborterat mig osv. Jag är van och eftersom jag bloggat i över 15 år är det få saker som faktiskt påverkar mig. Jag är bara less på att det ska vara så normaliserat att ta emot hat. Ja nej. Kan skriva om detta i all oändlighet men det får räcka här. Jag ska gå och krama min pojkvän och tacka universum för honom och den här fina dagen. Solen, mitt hem, mitt fyllda kylskåp, mina vänner som alltid ställer upp för mig. Min familj. Tanten som varje dag kommer fram och säger att jag är grym på gymmet haha. Jag är så jävla tacksam för livet.

Jag önskar er alla en superhärlig och solig fredag från botten av mitt freakin hjärta.