För sisådär en månad sedan var det nyårsafton och vi gick vidare från 2017 till 2018. Jag började min nyårsafton i San José när jag vaknade upp hemma hos Evelinas pojkvän efter en spelkväll hos hans syster, Serena, i hennes nya lägenhet. Kvällen var superkul! Vi snackade, spelade spel och jag gullade med Serenas och Giorgis kattunge. Evelina, Andrew och jag kom dit först och sen kom Luli, Sarah och Andrews kompis Mason. Luli och jag hade fått spendera natten i Serenas gamla rum hemma hos deras föräldrar och det var dags för oss att åka tillbaka till Santa Cruz. Jag lämnade av Luli hemma hos henne och åkte vidare hem till mig. Jag pratade lite med mamma och pappa när jag kom hem men de var redan i fullt firande så jag lämnade dem till sin nyårsfest. Senare på dagen hjälpte jag till att köra ner en av bilarna till stranden där Gary och barnen skulle fira nyår med en bonfire. Gary och jag bytte bil och jag körde tillbaka hem för att göra mig iordning. Jag ringde mamma, pappa och sen Frida när det var nyår för dem och hörde ljudet av raketerna. För mig blev det en middag på en cool restaurang med Michael, Evelina, Jess, Luli och Sarah. Efter maten åkte vi hem till Sophie. Hennes värdfamilj hade en liten nyårsfest som vi fick vara med på och vid tolvslaget satt vi runt elden i deras trädgård och skålade in det nya året.

Så nu har det gått en månad av det nya året och jag börjar fundera på om jag är samma person som jag var i början på 2017... Så mycket har hänt sedan dess. Jag har jobbat heltid på Österskärsskolan, lärt känna massa nya vänner, tagit mig an mitt livs äventyr, flugit iväg till New York och flyttat utomlands. Jag har flyttat in hos främlingar som har blivit min familj. Jag har träffat andra ungdomar på samma äventyr som jag och de har också blivit min familj. Jag har kört på sjufiliga motorvägar och kört runt uppe i bergen där vägkanten i princip är ett stup rakt ner i skogen. Jag har lärt mig massor under 2017 och jag tycker att jag har växt som person. Jag känner mig mer självmedveten, mogen, ansvarsfull och spontan än jag var i början på 2017. Det här året kommer säkert innehålla massa nya äventyr och utmaningar och jag hoppas att jag är redo för det.

God fortsättning på er alla! (Mer än en månad sent...)

About a month ago, it was New Year's Eve and we went from 2017 to 2018. I started my New Year's Eve in San Jose when I woke up at Evelina's boyfriend's place after a game night with his sister, Serena, at her new apartment. The evening was super nice! We talked, played games and I cuddled with Serena and Giorgi's kitten. Evelina, Andrew and I came there first and then came Luli, Sarah and Andrew's mate Mason. Luli and I had spent the night in Serena's old room at their parents house and it was time for us to go back to Santa Cruz. I left Luli at her home and went back to my place. I talked a little with mom and dad when I got home but they were already in full celebration so I left them for their New Year's party. Later in the day I helped drive down one of the cars to the beach where Gary and the kids were going to celebrate New Year with a bonfire. Gary and I switched a car and I drove back home to get ready for the night. I called Mom, Dad and then Frida when it was New Year for them and heard the sound of the fireworks. For me, it was a dinner at a cool restaurant with Michael, Evelina, Jess, Luli and Sarah. After dinner we went home to Sophie. Her host family had a small New Year's party that we got to attend and at the midnight we sat around the fire in their garden and sheered in the new year.

So now it's been a month of the new year and I'm starting to wonder if I'm the same person I was in the beginning of 2017 ... So much has happened since then. I have worked full time at Österskärsskolan, gotten to know lots of new friends, took my life's adventure, flown to New York and moved abroad. I have moved in with strangers who have become my family. I have met other young people on the same adventure as me and they have also become my family. I have driven on seven-lane highways and driven around the mountains where the roadside is basically a ridge right down into the forest. I have learned a lot in 2017 and I think I have grown as a person. I feel more self-conscious, mature, responsible and spontaneous than I was at the beginning of 2017. This year will certainly contain lots of new adventures and challenges and I hope I'm ready for it.

Happy New Year to all of you! (More than a month late ...)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Scroll down for English

Bättre sent än aldrig! Jul i USA... Den börjar man förbereda sig för efter halloween och vart man än går finns det julprydnar, julgodis och allt man kan behöva inför julfirandet. Precis som det ska vara! Jag är en juldyrkande människa och julen är absolut min favorithögtid, även om Thanksgiving var supermysigt. För mig kändes det mer konstigt än jobbigt att inte vara hemma över jul och jag längtade inte hem så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Visst var det trist att missa alla traditioner med familjen. Som att titta på Love Actually eller The Holiday medan vi ställer upp julparaden. Eller Kalle Anka på julafton och att umgås med släkten hela dagen och äta mycket mer än man borde. Julskinkan var också jobbig att missa såklart. Men för mig kändes det aldrig riktigt som att jag missade något utan mer att jag fick uppleva något nytt. En amerikansk jul istället för en svensk. Men hela svenska julen behövde jag inte vara utan. I USA firar man jul den 25e men eftersom jag var här så firade jag och min värdfamilj också den 24e. Den svenska jultomten kom och fyllde våra julstrumpor (ja, jag fick också en julstrumpa!!) och jag gjorde tomtegröt på morgonen efter att vi öppnat våra julstrumpor. Jag fick också ett paket från mamma, pappa och Frida med svenskt godis och lite andra små julklappar. Mamma hade också skickat en paketkalender i slutet av November så varje morgon fram till jul fick jag öppna ett litet paket.

Under dagen hajkade vi runt på baksidan av Marikas föräldrars hus och försökte ta oss fram i bushen. På kvällen den 24e åt vi middag tillsammans med Marikas föräldrar och deras vän och Marikas bror och hans fru. Jag fick prova Yorkshire pudding och jag kan fortfarande inte bestämma mig om jag gillar det... Efter middagen spelade vi Styrsöpoker men hann inte spela klart innan det var sent och alla var för trötta för att fortsätta. Så då var det dags för oss att gå till sängs. Nästa morgon var det juldagen och dags för presentutdelning. Akemi kom och knacka på min dörr kl7.30 för då var det dags att öppna pakten som var under granen i vårat hus. Jag fick ett par urmysig tofflor och ett presentkort på ett café. Sedan gick vi över till morföräldrarna och öppnade först julstrumpor (japp, min var fylld igen) och julklappar. Jag fick en Santa Cruz tröja och ett presentkort på en restaurang från Marikas föräldrar. Efter paketöppningen åt vi frukost tillsammans och resten av dagen var slappande hemma. På kvällen åt vi middag tillsammans igen och sen var julen över för detta året. Inte har jag tagit ner julpyntet i mitt rum än dock, för mig är det jul året runt.


​Better late than never! Christmas in the United States... You start preparing after Halloween and wherever you go there are Christmas decorations, candy and everything you may need for Christmas. Just as it should be! I'm a Christmas loving person, and Christmas is definitely my favorite holiday, even though Thanksgiving was super cool. To me it felt more strange than hard to not be home over Christmas and I didn't feel homesick as much as I thought I would. Sure, it was sad to miss out on all the traditions with the family. Like watching Love Actually or The Holiday while setting up the Christmas parade. Or, watching Donald Duck on Christmas Eve and spend time with the family and eat a lot more than you should. Christmas ham was also hard to miss, of course. But for me, I never felt like I missed out on something but instead I experienced something new. An American Christmas instead of a Swedish one. But I did not have to be totally without a Swedish Christmas. In the USA, Christmas is celebrated on the 25th, but since I was here, my host family and I celebrated the 24th too. The Swedish Santa came and filled our stockings (yes, I also got a stocking!!) and I made Swedish rice porridge in the morning after we opened our stockings. I also got a package from Mom, Dad and Frida with Swedish candy and some other little Christmas presents. Mum had also sent a present calendar at the end of November so I got to open a small package every morning until Christmas.

During the day we hiked around the back of Marika's parents house and tried to get through the bush. In the evening of the 24th we ate dinner with Marika's parents and their friend and Marika's brother and his wife. I got to try Yorkshire pudding and I still can not decide if I like it. After dinner we played Styrsöpoker but we didn't have time to finish the game before it was late and everyone was too tired to continue. So then it was time for us to go to bed. The next morning it was Christmas Day and time for a gifts. Akemi came and knocked on my door at 7.30 pm, then it was time to open the gifts that was under the tree in our house. I got a pair of cozy slippers and a gift card at a cafe. Then we went over to the grandparents and first we opened Christmas stockings (yup, mine was filled again) and Christmas presents. I got a Santa Cruz shirt and a gift card at a restaurant from Marika's parents. After the package opening we had breakfast together and the rest of the day was relaxing at home. In the evening we ate dinner together again and then Christmas was over for this year. However, I have not taken down the Christmas decorations in my room yet, for me it's Christmas all year round.

Likes

Comments

Scroll down for English version

Verkar som om jag inte är den bästa personen på att uppdatera här. Jag har fortfarande samma vana som jag hade i skolan: prokrastinera så länge som möjligt! Här har jag dock inte någon deadline som jag måste hålla mig till så det är enklare att skjuta upp. Men nu har jag till slut satt mig ner för att skriva. Det här inlägget kommer främst handla om vad som hänt denna månad och hur det känns att ha varit i USA i 5 månader. Jag kommer också lägga ut två andra inlägg om jul och nyår snart.

Så? Vad har hänt sen sist? Jag har firat jul, nyår, födelsedagar och jag har jobbat och förundrats av den konstiga Kaliforniska vintern. Det är januari och vissa dagar kan jag gå omkring i linne och kanske shorts om jag hade velat. Andra dagar öser regnet ner och allt är grått och trist (precis som i Sverige). Idag har vi haft både sol, regn och till och med hagel! Jag är helt paff av väderskiftningarna här och hur man kan sitta i sol ena sekunden och i nästa börjar det spöregna. Fast mest har det ändå varit soligt och det är underbart även om jag saknar snön och skidåkning. När jag var vid Westcliff idag så frös jag dock och längtade efter min vinterjacka där hemma, man kan tro att man borde vara härdad som svensk men oj vad lätt jag acklimatiserat mig till värmen. Kommer nog frysa ihjäl så fort jag kliver av planet hemma i Sverige i september.

Men nu är det januari! I början av månaden fyllde Evelina år och vi firade henne med middag och spelkväll hos hennes familj. Ja, eller vi spelade en omgång Skippo och sen satt vi mest och pratade. Det var en riktigt mysig kväll med Evelina, Andrew, Ellie, Luli, Lara, Giorgi, Michael och Serena. Andrew och Serena startade en ”fun fact” tävling och försökte toppa varandra, resten av oss stack in några enstaka bidrag här och där men det var mest de två som rabblade upp det ena efter det andra. Evelina hade bakat en mumsig cheesecake som vi njöt av. Mums!

Senare i januari kom Susie tillbaka och hon kommer nu stanna tills juni och bo hos Merts familj. Det var nog det bästa som hänt hittills! Fast tyvärr åkte Lara hem den 20e vilket absolut är det tråkigast som hänt i januari. Usch, det är så himla jobbigt när de man kommit nära lämnar och åker hem. Jag skypade med henne ikväll och påmindes ännu mer hur mycket jag saknar hennes härliga och roliga energi omkring mig. Lara och jag hade verkligen blivit riktigt bra vänner och att hon inte längre är här känns sjukt konstigt. Dagen hon åkte hade vi en avskedsfrukost tillsammans med Evelina, Susie och Mert. Det kändes mest overkligt och jag tror inte jag riktigt fattade att hon inte skulle vara kvar.

På kvällen dagen då Lara åkte firade vi Ellies födelsedag, som egentligen var den 23e men eftersom det var mitt i veckan firade vi i förväg. Ellie, Frankie, Mert, Susie, Evelina, Vendela, Michael och jag åt middag tillsammans på Pizza My Heart och hade det supertrevligt. Efter middagen gick vi vidare till en kakbutik där några köpte kakor, men inte jag. Efter pizzan kände jag redan att jag ätit alltför onyttigt så jag avstod. Sedan stod vi alla utanför kakbutiken en stund och funderade på vad vi skulle göra. Någon föreslog laser tag och plötsligt var vi på väg till boardwalken för att köra laser tag. Det var svinkul och av vår grupp så var det bara Frankie och Evelina som hade mer poäng än jag.

Efter 5 månader känner jag mig fortfarande toppen! Visst känner jag mig ibland trött på jobbet men alla jobb är inte roliga hela tiden och jag tycker ändå att mitt är kul rätt ofta. Det känns absolut inte som att jag bara varit här i 5 månader utan närmare ett helt år! Samtidigt har tiden gått galet fort, snart är det 6 månader och då är jag redan halvvägs. Hjälp!

Andra uppdateringar är att jag ansökt om att bli Cultural Care Ambassador, bokat in en helgkurs i Chicago i april och en resa för att hälsa på vänner i Minnesota dagarna innan kursen. Jag har planerat att försöka göra fler små resor på helgerna så att jag får se mer av vad som finns runt omkring min lilla stad här i Kalifornien. Jag har vandrat i skogen, haft kul på en strand, bakat kakor, hängt med vänner och myst med barn. Men nu är jag galet trött och ska se på ett kort avsnitt av New Girl och sen sova!

God natt på er!

Seems like I'm not the best person at updating here. I still have the same habits I had in school: procrastinate for as long as possible! However, here I do not have a deadline that I have to adhere to so it's easier to postpone. But now I finally sat down to write. This post will mainly be about what has happened this month and how it feels to have been in the US for 5 months. I will also post two other posts about Christmas and New Year soon.

So? What has happened since last time? I have celebrated Christmas, New Years, Birthdays and I have worked and marveled at the strange Californian winter. It is January and some days I can walk around in tank tops and even shorts if I want to. Other days the rain is pouring down and everything is gray and boring (like in Sweden). Today we have had both sun, rain and even hail! I'm quite baffled by the weather changes here and how I can sit in the sun one second, and in the next one it starts to pour down. But it has moslty been sunny and it's wonderful even though I miss the snow and going skiing. When I was at Westcliff today, however, I froze and longed for my winter jacket back home, one might think that I should be more tolerant to cold weather as a Swede but oh, how fast I acclimatized to the warm weather here. I will probably freeze to death as soon as I get off the plane in Sweden in September.

But now it's January! At the beginning of the month, Evelina had her birthday and we celebrated her with dinner and game night at her house. Well, we played a game of Skippo and then we mostly just talked. It was a really nice evening with Evelina, Andrew, Ellie, Luli, Lara, Giorgi, Michael and Serena. Andrew and Serena started a fun fact contest and tried to top each other, the rest of us gave some single contributions here and there but it was mostly those two who stacked up one after the other. Evelina had baked a yummy cheesecake that we enjoyed.

Later in Januari, Susie returned and she will now stay until June and live with Mert's family. That was probably the best thing that has happened so far! Sadly, Lara went home on the 20th, which is definitely the most sad thing that has happened in January. Ugh, it's so sad when you get close to people and they leave for home. I Skyped with her tonight and it reminded me even more how much I miss her lovely and exciting energy around me. Lara and I had really become great friends and that she is no longer here feels weirdly strange. On the day she went we had a farewell breakfast with Evelina, Susie and Mert. It felt unreal and I don't think I realized that she would not be here anymore.

In the evening the day Lara left, we celebrated Ellie's birthday, which was actually the 23rd but since it was mid-week we celebrated in advance. Ellie, Frankie, Mert, Susie, Evelina, Vendela, Michael and I ate dinner together at Pizza My Heart and had an awesome time. After dinner we went to a cookie shop where some of us bought cookies, but not me. After the pizza, I already felt I was eating too unhealthy so I stopped myself. Then we all stood outside the cookie shop for a while and wondered what we should do next. Someone suggested laser tag and suddenly we were heading to the boardwalk to play laser tag. It was so fun and in our group it was only Frankie and Evelina who had more points than me.

After 5 months, I still feel on top! Sure, I sometimes get tired of the job, but all jobs are boring sometimes, and I still think my job is often pretty fun. It doesn't feel like I've been here for only 5 months, more like a whole year! At the same time time has gone crazy fast, soon it's 6 months and then I'm already half way done. Help!

Other updates are that I applied to be a Cultural Care Ambassador, booked a weekend course in Chicago in April and a trip to see some friends in Minnesota the days before the course. I have planned to make more small trips on weekends so I can see more of what is around my little town here in California. I have walked in the woods, had fun on a beach, baked cookies, hung out with friends and snuggles with the kiddos. But now I'm crazy tired and will look at a short episode of New Girl and then sleep!

Good night!

Likes

Comments

Scroll down for English version

Hemlängtan... Ja, det är olika för alla men för mig kommer det och går. Vissa av mina vänner har inte haft någon alls medan andra längtar hem hela tiden. Det är svårt att som ung vara så långt borta för första gången. Innan jag åkte tänkte jag: ”ett år är inte så länge, det kan inte vara så svårt.” Men här sitter jag nu, fyra månader in, med den där jobbiga längtan som kommer och går. Jag kan gå veckor utan att känna ett uns av hemlängtan men sedan kommer den där klumpen i magen och det finns inget jag vill mer än att få en stor kram av mamma, pappa och Frida. Bara att skriva det här inlägget ger mig en klump i halsen. Jag har också haft oturen att ha fått tråkiga nyheter hemifrån medan jag varit här. Först gick en familjevän bort i cancer, sedan avlivades en häst som jag älskade och nu har jag fått veta att ännu en av mina älskade hästar kanske kommer avlivas. Dessutom har min systers allergi blivit ännu svårare och det skapar problem med min katt där hemma. Lyckligtvis bor hon inte hemma och jag har en fantastisk syster som är okej med att katten i alla fall får bo kvar tills jag kommer hem, vilket betyder att hon inte kan bo hemma när hon kommer på besök. Men självklart är det jobbigt ändå och att min syster blir så sjuk på grund av min katt är svårt att inte känna skuld för. När jag har fått dessa tråkiga nyheter hemifrån gör det hemlängtan extra svår. Visst hade det varit jobbigt att gå igenom detta hemma också men det är annorlunda när man har sin familj omkring sig. Fast här får jag istället avstånd från allt där hemma och det är enklare att tänka på annat och försöka gå vidare från det. Jag har också en fantastisk värdfamilj som år väldigt stöttande och det har gjort det enklare att gå igenom allt detta. De har också hjälpt mycket med min hemlängtan bara genom att finnas där och se till så att jag känner mig hemma här.


Det är svårt att längta hem, men om jag skulle åka hem vet jag att efter en vecka så är allt som vanligt igen. Mitt hem kommer alltid finnas där men det jag gör nu är ett äventyr som jag kommer se tillbaka på i hela mitt liv och önska att jag kunde få återuppleva. Fast vad hjälper tanken på det när jag bara vill mysa med min familj där hemma i Sverige. Det är inte bara familjen jag saknar heller. Jag saknar min katt, mina vänner och till och med mitt gamla jobb. Jag saknar såklart mina underbara klasser som jag hade, knasiga 4C och galna 1A. Det är jobbigt att tänka på att när jag kommer tillbaka så kommer mina 1:or att ha börjat 3:an och mina 4:or kommer vara 6:or och de flesta kommer ha bytt skola. Jag hade bara mina klasser i ett halvår men de kommer alltid att vara mina första elever. När jag tänker tillbaka på mitt första år efter gymnasiet känns det som om det gick så fort. När det närmar sig slutet här kommer det nog kännas likadant. För mig gick de tre första månaderna i ultrarapid men nu har tiden saktat ner. Livet hemma känns så långt borta och det är lätt att förgylla det i tankarna. Men jag kommer också ihåg hur redo jag var för att äntligen göra något nytt efter sommaren. Jag var trött på mitt liv i Sverige. Men nu saknar jag att jobba på skolan och komma hem till mitt hus och äta middag med mamma, pappa och Frida. Jag saknar tacoskvällar med mina kompisar och min syster. Det finns mycket jag saknar... Men det finns också så himla mycket jag fortfarande vill uppleva här och ännu mer som jag vet att jag kommer sakna när mitt år är slut. Jag har det så himla bra här och även om jag längtar hem ibland trivs jag verkligen! För mig har det verkligen hjälpt att försöka komma ut ur huset och träffa kompisar. Eftersom jag är ledig på helgerna så passar jag på att umgås så mycket jag kan med mina vänner då eftersom jag ibland är trött under veckodagarna och hellre vill vila mig inför jobbet. Det har också hjälpt att jag har ett stall att åka till där jag får vara runt hästar och rida. Mitt tips mot hemlängtan är alltså att komma ut ur huset, träffa vänner, hitta en hobby och det är också bra att vara ute i naturen. Men tänk också på att ta vara på din egentid för att vila upp dig, ibland behöver man bara få ligga och titta på en film och mysa i sängen. Men viktigast av allt är kanske ändå att ta vara på de mysiga och roliga stunderna man har med sin värdfamilj. Ge dem chansen att verkligen bli din andra familj.

Homesickness... Well, it's different for everyone but for me it comes and goes. Some of my friends have not had any at all while others are homesick all the time. It's hard to be young and far away from home for the first time. Before I left, I thought, "One year is not so long, it can't be that difficult." But here I am, four months in, with the longing that comes and goes. I can go weeks without feeling an ounce of homesickness but then that feeling comes and there's nothing I want more than getting a big hug from Mom, Dad and Frida. Just writing this post gives me a lump in my throat. I have also had the bad luck of having sad news from home while I've been here. First, a family friend died in cancer, then a horse I loved was put down and now I have learned that another of my beloved horses may be put down. In addition, my sister's allergy has become even more severe and that causes problems with my cat at home. Fortunately, she does not live at home and I have a wonderful sister who is okay that the cat will be allowed to stay until I get home, meaning she can stay at our house when she comes to visit. But of course, it's hard anyway and that my sister gets so sick because of my cat is hard not to feel guilty about. When I get these sad news from home, it makes my homesickness extra difficult. Certainly it would be hard to go through this at home too, but it's easier when you have your family around. Although, over here I get distance from everything at home, and it's easier to think of something else and try to move on from it. I also have a great host family and they are very supportive and have made it easier to go through all this. They have also helped a lot with my homesickness just by being there and making sure I feel at home here.


It's hard to miss home, but if I go home, I know that after a week, everything is as usual again. My home will always be there but what I do now is an adventure that I will look back on throughout my life and wish I could relive. But, what does that help when I just want to be with my family home in Sweden. It's not just the family I miss either. I miss my cat, my friends and even my old job. Of course I miss my wonderful classes that I had, crazy 4C and energetic 1A. It's hard to keep in mind that when I get back, my 1st graders will have started 3rd grade and my 4th graders will be 6th graders and most of them will have changed school. I only had my two classes for six months but they will always be my first students. When I think back on my first year after high school, it feels like it went so fast. When I'm nearing the end here, it will probably feel the same. For me, the first three months went in super speed but now time has slowed down. Life at home feels so far away and it is easy to glorify it in my mind. But I also remember how ready I was to finally do something new after the summer. I was tired of my life in Sweden. But now I miss working at the school and come home to my house and have dinner with Mom, Dad and Frida. I miss taco nights with my friends and my sister. There is a lot that I miss... But there is also so much I still want to experience here and even more that I know I will miss when my year is over. I'm so lucky to be here and even if I miss home sometimes I really enjoy being here! For me, it really helped to get out of the house and meet friends when I was homesick. Since I'm free on weekends, I'm try to spend as much time as I can with my friends because I'm sometimes tired during the weekdays and would rather want to rest up for work. It has also helped me that I have a stable to go to where I can ride horses. My tip to for when you're homesick is to get out of the house, meet friends, find a hobby and it's also good to be out in nature. But be sure to take some of your own time to rest yourself, sometimes you just have to lie in bed and watch a movie. But what might be the most important part is to treasure the sweet and funny moments with your host family. Give them the chans to really become your second family.

Likes

Comments

Jag har växt upp med amerikanska filmer och serier där jag sett alla olika högtider i förgylld glans. Thanksgiving är nog den högtid som varit en av de jag velat uppleva allra helst. Vi har ju inget liknade hemma i Sverige och det känns därför som något speciellt. Jag vet att alla firar lite olika och ingen av mina vänner verkar ha firat likadant som min värdfamilj. Hos oss blev det en stor samling med nästan fyrtio personer. För många år sedan startade Marikas föräldrar Lisa och Richard en Thanksgiving tradition med några andra familjer i deras område och samma familjer firar fortfarande tillsammans varje år. Folk började anlända runt 1pm och sedan blev det bara fler och fler. När klockan närmade sig tre var det dags att sitta ner för middag. Här i Santa Cruz är vädret fortfarande varmt nog för att sitta ute, vilket var tur med tanke på hur många vi var. Nu fick jag äntligen smaka på all traditionsenlig mat som sötpotatismos, stuffing och såklart kalkonen med gravy och cranberry sauce. Maten var god och alla amerikanare på besök var trevliga. Efter all mat gick vi alla iväg på en promenad för att bli av med matkoman. När vi kom tillbaka var det efterrätt. Det blev en massa olika pajer som pumpapaj, björnbärspaj, pekanpaj, en chokladkaka och kakor. När det började mörkna samlades alla i vardagsrummet med tänd brasa. Vi sjöng julsånger och hade det trevligt. Så det var min första Thanksgiving och den var fantastisk.

I have grown up with American movies and tv series where I have seen all different holidays in all their splendor. Thanksgiving is probably the holiday that has been one of those I wanted to experience the most. We have nothing like that home in Sweden and therefore it feels like something special. I know everyone is celebrating a little differently and none of my friends seem to have celebrated the same as my host family. With us there was a large gathering of almost forty people. Many years ago, Marika's parents Lisa and Richard started a Thanksgiving tradition with some other families in their area, and the same families still celebrate each year. People started arriving around 1pm and then there just came more and more. When the clock approached three, it was time to sit down for dinner. Here in Santa Cruz, the weather is still hot enough to sit outside, which was good given how many we were. Now I finally got to taste all traditional foods like mashed sweet potatoes, stuffing and of course turkey with gravy and cranberry sauce. The food was good and all Americans here were nice. After all the food, we all went for a walk to get rid of the food coma. When we came back it was dessert. There were a lot of different pies like pumpkin pie, blackberry pie, pecan pie, a type of chocolate cake and cookies. When it started to darken everyone was gathered in the living room with a lit fire. We sang Christmas carols and enjoyed it. So that was my first Thanksgiving and it was amazing.

Likes

Comments

Scroll down for English version

Vakna, väcka barn, hjälpa barn bli redo för skolan, köra till skolan, lämna av, åka hem, plocka undan, ledig, hämta barn, aktiviteter, läxor, sysslor, leka, middag, bada, borta tänder, godnattsaga, sova *Upprepa*

Tiden går snabbt och dagar blir till veckor och veckor blir till månader. Jag har varit här i 90 dagar. Allt är inte bara vardag dock. För några veckor sedan var det halloween, förra veckan fyllde Kadin 12 år och nästa vecka är det Thanksgiving och Tenzins födelsedag. Jag har också hittat ett stall där jag förmodligen kommer rida tills jag åker hem. Det ligger 20min bort och är ett rehabiliteringsstall för hästar som farit illa. Där finns också hästen jag kommer rida mest, Annabella, en fullblodsarab som tävlat nationellt i dressyr. Hon tillhör ägarens dotter som är iväg och pluggar. Därför behöver de hjälp med någon som kan rida henne och tur nog för mig är hon helt underbar!

Livet här går upp och ner precis som det gör hemma. Vissa dagar är toppen och vissa är botten. Jag har varit sjuk den här veckan så det har varit några extra jobbiga dagar. Att gå upp klockan 7 på morgonen när huvudet dunkar och ögonen knappt går att öppna är svårt nog utan att behöva försöka få upp trötta barn ur sängen också. Självklart var det korta skoldagar så jag bara hade 3h att vila innan jag skulle hämta barn igen. Här om dagen somnade jag en kvart i bilen efter att jag kommit hem efter att ha lämnat barnen. Men snart är det helg och jag kan sova hela dagarna och förhoppningsvis räcker det för att äntligen bli frisk!

Här kommer en bilduppdatering om vad som hänt sedan senast.

Wake up, wake up children, help children get ready for school, go to school, leave, go home, clean up, time off, pick up children, activities, homework, chores, play, dinner, bath, brush teeth, goodnight story, sleep * Repeat *

Time goes by fast and days turn to weeks and weeks to months. I've been here for 90 days. It is not just everyday life though. A few weeks ago it was Halloween, last week, Kadin turned 12 and next week it's Thanksgiving and Tenzin's birthday. I have also found a stable where I will probably ride until I go home. It is 20 minutes away and is a rehabilitation stable for horses who have been treated badly. There is also the horse I will ride the most, Annabella, a thoroughbred arabian that competed nationally in dressage. She belongs to the owner's daughter who is in college. Therefore, they need help with someone who can ride her and luckily for me she is absolutely wonderful!

Life here goes up and down just as it does at home. Some days are great and some... not so great. I've been sick this week so there have been some extra hard days. Getting up at 7 o'clock in the morning when my head is pounding and my eyes can barely stay open is hard enough without having to try to get tired children out of bed too. Of course, this week the kids had short school days so I only had 3 hours to rest before I would pick them up again. Just the other day I fell asleep in the car for a while after I got home after dropping off the children. But soon it's weekend and I can sleep all day long and hopefully it's enough to finally recover!

Here is an image update of what has happened since the last post.

Likes

Comments

Nu har jag varit au pair i 70 dagar... Jag har fått se det bra, dåliga, vardagliga, mysiga, och jobbiga delarna av att vara au pair. Många bloggar jag läser som är skrivna av au pairer nämner både det dåliga och det bra, men de säger också hur allt det bra väger upp det dåliga. Självklart kan en mysstund med värdbarnen på kvällen väga upp utbrottet de hade för bara några timmar sedan, men när man är där i stunden med ett barn som gråter, gnäller och vägrar lyssna då är det jävligt tufft. Ibland kan det kännas som om utbrotten aldrig tar slut men tillslut så får man tillbaka den där urgulliga ungen som kan få ens dag att kännas mycket bättre. Om inte det hjälper får man prata av sig med vänner. Det bra med att ha så många andra au pairer omkring sig är att vi alla är på samma resa och kan hjälpa varandra. Mina vänner här är helt fantastiska och jag är så himla glad att jag har dem.

Ikväll var en ljuspunkt att äntligen få se Kadins skolpjäs. Den var verkligen bra! Det blev många skratt och det var coolt att få se helheten efter att ha sett små bitar av den hemma. Jag har också bestämt träff med en tränare på ett stall i närheten imorgon. Jag hoppas att det är ett bra ställe där jag kan få rida då och då. Men nu börjar det bli sent så jag säger godnatt!

Now I've been an au pair for 70 days ... I've seen the good, bad, everyday, cozy, and tough parts of being an au pair. Many blogs I read that are written by au pairs mention both the bad and the good, but they also say how the good outweigh the bad. Of course, a snuggle with the host child may make up for the tantrum they had just a few hours ago, but when you're there with a child who cries, whines and refuses to listen then it's damn tough. Sometimes it may seem that the outbreaks never end but eventually you'll get back that crazy kid who can make your day way better. If that does not help, talk to friends. The good thing about having so many other au pairs around is that we are all on the same journey and we can help each other. My friends here are absolutely amazing and I'm so lucky to have them.

Tonight's bright spot was to finally see Kadin's school play. It was really good! There was a lot of laughter and it was cool to see the whole thing after seeing little pieces of it at home. I have also decided to meet with a trainer at a stable nearby tomorrow. I hope it's a good place where I can ride every now and then. But now it's getting late so it's time to say good night!

Likes

Comments

English version in text

Kräftskiva 30/9

Jag blev inbjuden på kräftskiva hos Evelinas värdfamilj och det kom ca 80 personer, ungefär hälften var barn. Kräftskivan var anordnad för deras ”svenska” grupp av familjer i området, så jag fick träffan en massa blandade svenska/amerikanska familjer. Under dagen lekte vi lekar, åt massa mat och jag lärde mig hur man äter kräftor. Lite överdrivet mycket jobb för så lite mat, men hyfsat gott i alla fall. Det sjöngs snapsvisor och jag hade det supertrevligt i denna svenska bubbla för en kväll.

I was invited to a crayfish party by Evelina's host family and there were about 80 people there, about half of whom were children. The party was arranged for their "Swedish" group of families in the area, so I met a lot of mixed Swedish and American families. During the day we played games, ate lots of food and I learned how to eat crayfish. A little excessive job for so little food, but pretty good at least. We sang snapsvisor and I had a great time in the Swedish bubble for an evening.

Big Sur 7/10

Dags för äventyr med Luli, Evelina, Mona och Maja! Vi tog oss en biltur till Big Sur över dagen och vandrade ner till stranden från Andrew Molera State Park. Bara bilturen dit var hur kul som helst. Vi stannade i Carmel-By-The-Sea för att köpa snacks och hamnade mitt i en hundshow för pudlar. Sedan tog vi Highway 1 vidare och fick se den vackra kusten. Det är sjukt hur vackert lite hav och klippor kan vara. När vi sedan kom ner på stranden och gick ungefär 3km upp längs med havet var det lika förvånande hur fint det var.

Day of adventure with Luli, Evelina, Mona and Maja! We took a road trip to Big Sur during the day and walked down to the beach from Andrew Molera State Park. Just the drive there was so much fun. We stopped in Carmel-By-The-Sea to buy snacks and ended up in the middle of a dog show for poodles. Then we continued on Highway 1 and saw the beautiful coast. It's crazy how beautiful the sea and some cliffs can be. When we had walked down to the ocean and we followed the beach about 3km and it was so amazing.

Min Vardag

Jag har inte skrivit så mycket om hur min vardag ser ut. Ibland känns det som om jag har vant mig vid det men sedan inser jag hur annorlunda mitt liv här är jämfört med hur det var hemma. Bara att jag varje morgon vaknar till en underbar soluppgång som färgar de blåa väggarna i mitt rum rosa, lila, orangea och andra ljusa färger. Visst är kämpigt att gå upp kl 7 varje morgon och försöka få tre trötta barn redo för skolan. Vissa morgnar är svårare än andra men än så länge har vi inte kommit sent till skolan. När vi väl sätter oss i bilen så får jag köra på en kringelikrokig väg ner till barnens skola och utsikten uppe i bergen är fortfarande lika häftig som första gången jag såg den. Sedan kör jag genom skogen som är så himla vacker och plötsligt är vi framme vid skolan. Oftast jobbar jag 7-9 på morgonen och sedan är jag ledig fram till kl 14. När jag är ledig gör jag lite allt möjligt. Jag pratar med familjen hemma, träffar vänner, åker till stranden, tittar på film/serier, går ut och njuter av utsikten och naturen, leker med kattungarna och försöker planera olika äventyr jag vill göra medan jag är här. När jag hämtar upp barnen är det olika varje dag. Måndagar har jag oftast alla tre och då åker vi ibland till en park i närheten och leker i en timme och åker sedan hem. På tisdagar har Tenzin fotboll, ibland tar jag honom till fotbollen och ibland stannar jag hemma med Akemi och Kadin. På onsdagar har Akemi ridlektion och sedan stannar hon där ett tag på playdate med en kompis. Jag plockar upp Tenzin och Kadin klockan två och då åker vi hem och Akemi blir oftast avlämnad någon gång runt fyra. På torsdagar har Akemi balett och hennes mormor kör oftast henne dit. Tenzin har fotboll så jag plockar upp honom, Kadin och ibland Tenzins kompis Kale som också har fotboll. Sedan kör jag Tenzin (och Kale) till fotbollen och hänger där tills det är dags att åka hem igen. Fredagar är olika men ibland har Akemi Girl Scouts, ibland åker vi till parken och ibland åker vi hem. De flesta eftermiddagar och kvällar är likadana när barnen är hemma från aktiviteter/playdates. Jag ser till så att de gör sina sysslor och läxor, vi leker och sedan är det middag och dags att göra i ordning sig för sovdags. När barnen har somnat är min dag oftast över. Om det inte är dejtnight för Marika och Gary, då jobbar jag tills de kommer hem. Jag har det bra här och även om jag får hemlängtan och vissa dagar är svåra så finns det speciella ljuspunkter som verkligen hjälper mig.

  • Tenzins spontana kramar och knäppa skämt
  • När Akemi säger att jag är den bästa au pairen någonsin och kramar mig så hårt som en sexåring kan
  • När Kadin pratar non-stop om en av alla de saker som exalterar honom och man inte kan hjälpa att smittas av hans glädje

Ibland är mina värdbarn helt fantastiska och det bästa är att även om det varit en otroligt tuff dag så kan en av dessa saker lyfta mitt humör. Speciellt när någon av dem spontant kommer fram och kramar mig. Två månader har snart gått sedan jag kom hit och det är bara tio kvar... Jag ska verkligen ta vara på varenda stund!

My everyday life

I have not written so much about how my everyday life looks like. Sometimes it feels like I'm used to it, but then I realize how different my life here is compared to how it was back home. Just the fact that every morning I wake up to a wonderful sunrise that colors the blue walls of my room pink, purple, orange and other bright colors. Sure, it's rough to get up at 7 every morning and try to get three tired children ready for school. Some mornings are more difficult than others, but so far we have not been late to school. When we get into the car, I get to drive on a windy road down to the children's school and the view up in the mountains is still as cool as the first time I saw it. Then I drive through the forest that is so beautiful and suddenly we are at school. I usually work 7-9 in the morning and then I'm free until two o'clock. When I'm free, I do a little of everything. I talk to my family at home, meet friends, go to the beach, watch movies/series, go out and enjoy the view and nature, play with the kittens and try to plan different adventures I want to do while I'm here. When I pick up the children, it is different every day. On Mondays, I usually have all three and sometimes we go to a park nearby and play for an hour and then go home. On Tuesdays, Tenzin has soccer, sometimes I take him to soccer and sometimes I stay home with Akemi and Kadin. On Wednesdays, Akemi has riding lessons and then she stays there for a while on a playdate with a friend. I pick up Tenzin and Kadin at two o'clock and then we go home and Akemi is usually dropped off sometime around four. On Thursday, Akemi has ballet and her grandmother usually takes her there. Tenzin has soccer so I pick up him, Kadin and sometimes Tenzin's friend Kale who also has soccer. Then I drive Tenzin (and Kale) to their soccer practice and hang there until it's time to go home again. Fridays are different but sometimes Akemi has Girl Scouts, sometimes we go to the park and sometimes we go straight home. Most afternoons and evenings are the same when the children are home from activities/playdates. I make sure they do their chores and homework, we play and then it's dinner and time to settle for bedtime. When the children have fallen asleep, my day is usually over. If it is not date night for Marika and Gary, then I work until they get home. I'm doing well here and even though I get homesick and some days are hard, there are special moments that really help me.

  • Tenzin's spontaneous hugs and crazy jokes
  • When Akemi says I'm the best au pair ever and hugs me as hard as a six year old can
  • When Kadin speaks non-stop about one of all the things that excites him and you can not help being infected with his joy

Sometimes my host children are absolutely amazing and the best part is that even if it's been an incredibly tough day, one of these things can lift my mood. Especially when one of them spontaneously comes and hugs me. Two months have passed since I came here and there's only ten left... I will do my best to make the most of every day!

Likes

Comments

Scroll down for English version

Jag har varit här i över en månad nu och tiden går så himla snabbt. Veckorna känns korta och helgerna långa så det är väl bra. Igår hade jag väldigt mycket hemlängtan och ringde Frida efter jag hade lämnat barnen på skolan. Det tog inte lång tid innan tårarna kom. Min hemlängtan kommer och går men igår var det riktigt jobbigt. Jag saknar min familj så sjukt mycket och det är konstigt att vara så långt bort att jag inte kan gå nerför trappan och mysa med mamma och pappa i soffan. Eller gå till Fridas rum och kasta mig på hennes säng medan hon sitter och ritar vid skrivbordet. Men livet går vidare för det kan inte vara samma för evigt. Man måste utvecklas och växa. Så igår var en mörk dag men idag var mycket bättre. Efter att jag lämnat Akemi och Tenzin (Kaden är på over night science camp sen i tisdags) åkte jag till banken och fixade mitt amerikanska bankkort. Sedan hämtade Luli upp mig vid banken och vi åkte hem till henne och spelade Jenga, åkte sedan hem till Lara och åt lunch och hängde ett tag. Sedan var det dags att hämta barnen igen. Idag hämtade Akemis mormor upp henne för att ta Akemi till balett. Jag tog med Tenzin och hans kompis Kale hem och sedan åkte vi till deras fotbollsträning. Kales mamma mötte oss där och vi stod och pratade under deras träning. När jag och Tenzin kom hem var det strax dags för middag. Marika hade blivit ledig från jobbet så både hon och Gary var hemma. Efter middagen spelade vi vuxna styrsö poker och barnen gjorde iordning sig för läggdags. Två barn är mycket enklare än tre ibland. Nu är det dock dags för även mig att sova. Godnatt!

I've been here for over a month now and the time goes by so fast. The weeks feel short and the weekends are long so that’s good. Yesterday I had a lot of homesickness and called Frida after dropping off the kids at school. It did not take long before the tears came. My homesickness comes and goes but yesterday it was really hard. I miss my family so much and it's strange to be so far away that I can’t just go down the stairs and cuddle with mom and dad on the couch. Or go across the hall to Frida’s room and throw myself on her bed while she is sitting and drawing at the desk. But life goes on because it can’t be the same forever. You have to move on and grow. So yesterday was a dark day but today was much better. After leaving Akemi and Tenzin (Kaden is on overnight science camp late this Tuesday) I went to the bank and fixed my American bank card. Then Luli picked me up at the bank and we went home to her and played Jenga, then went home to Lara and ate lunch and hung out for a while. Then it was time to pick up the kids again. Today, Akemi’s grandmother picked her up to take Akemi to the ballet. I brought Tenzin and his friend Kale home and then we went to their soccer training. Kale's mom met us there and we talked during their training. When Tenzin and I came home, it was time for dinner. Marika had gotten a day off from work so both she and Gary were home. After dinner, we played Swedish poker and the children got ready for bedtime. Two children are much easier than three sometimes. Now it's time for me to sleep too. Good night!

Likes

Comments

Scroll down for English version

Såg gick det med planen att uppdatera oftare... Kort uppdatering om allt som hänt sedan senaste inlägget:

Förra helgen åkte jag till Evelina för movie night på fredag kväll och en sleep over. På lördagen åkte jag, Susie (tysk au pair) och Evelina till ett köpcentrum i San José men vi hittade inte så mycket, dock hittade jag en romper på American Eagle. När vi kom hem efter att ha lämnat av Susie hemma hos henne var det dags för middag hos mig. Evelinas värdfamilj och min hade planerat middag hos oss så de kom fram strax efter mig och Evelina. Vi hade en supertrevlig middag och våra familjer verkade klicka så det var skönt. När middagen var klar åkte jag, Evelina, Susie och Lara (Lara tysk au pair) till en strand en bonfire. Vi träffade ett gäng amerikaner som hade en eld igång och satte oss hos dem. Men vi hann inte hänge där länge för strax efter tio kom en ranger och sa till oss att släcka elden. Så det var det, vi sa hejdå till amerikanarna och bestämde oss för att åka hem. På söndagen åkte vi tillbaka till havet men på dagen och en annan strand istället. Det kändes verkligen som semester när vi låg där i solen och vågorna kraschade mot stranden. Det var underbart!

Under veckan fick jag tråkiga nyheter hemifrån om en familjevän som gått bort vilket jag tog hårt och det blev några jobbiga dagar den veckan. Det känns fortfarande jobbigt men att vara på andra sidan Atlanten gör att det känns ganska overkligt. Veckan flöt på snabbt efter det och jag började må lite bättre. Sedan var det helg igen. På fredag var det taco and movie night på mina värdbarns skola så vi åkte såklart dit och det var kul. Senare på kvällen träffade jag Nun, en svensk au pair, hemma hos henne och sedan kom även en polsk au pair, Oskar, och vi pratade och hade det trevligt hela kvällen. På lördag åkte jag, Evelina, Susie och Mert (tysk au pair) in till San Fransisco och hade en härlig dag i storstan. Det var kul att åka dit med några som känner till staden som Susie och Mert. Vi hade en grym dag som avslutades med filmkväll hemma hos Mert. I söndags blev det en chilldag och av en slump stötte jag och Evelina ihop med Susie och Mert på vägen från det lokala köpcentret. Så vi hakade på deras plan med Pizza My Heart och Yoghurtland till lunch och sedan film hos Mert igen och vi lagade middag tillsammans. En härlig helg igen!

So that’s how plan to update more often went... Brief update on everything that has happened since the last post:


Last weekend I went to Evelina for movie night on Friday night and a sleep over. On Saturday I went with Susie (German au pair) and Evelina to a shopping mall in San Jose but we did not find that much, I only found a romper from American Eagle. When we got home after dropping off Susie, it was time for dinner at my place. Evelina's host family and mine had planned a dinner with us so they arrived shortly after Evelina and I. We had a super nice dinner and our families seemed to click so it was great. When dinner was finished, Evelina, Susie, Lara (Lara German au pair) and I went to a beach for a bonfire. We met a bunch of Americans who had a fire going and sat down at them. But we didn’t get to hang out for a long time, just after ten, a ranger came and told us to put out the fire. So that's when we said goodbye to the Americans and decided to go home. On Sunday we went back to the ocean but on the day and another beach instead. It really felt like vacation when we were laying there in the sun and the waves crashed against the beach. It was wonderful!


During the week I got sad news from home about a family friend who passed away which I took hard and so I had a few though days that week. It still feels hard but being on the other side of the Atlantic makes it feel unreal. The week flew by quickly after that and I started feeling better. Then it was weekend again. On Friday there was taco and movie night at my host children's school so we obviously went there and that was fun. Later in the evening I met Nun, a Swedish au pair, at her home and then a Polish au pair, Oskar, also came and we talked and had fun all night. On Saturday, I went with Evelina, Susie and Mert (German au pair) to San Francisco and had a wonderful day in the big city. It was fun to go there with someone who knows the city like Susie and Mert. We had an awesome day that ended with movie night at Mert’s place. On Sunday we had a chill day and by chance, Evelina and I met up with Susie and Mert on the way from the local mall. So we highjacked their plan with Pizza My Heart and Yogurtland for lunch and then Mert’s place again and we made dinner together. A lovely weekend again!

Likes

Comments