Sex dagar i den stad som flera av mina vänner kallar sin hemstad. I den stad där flera av mina kompisar nu studerar, lever sitt liv. Jag har fått sett den från deras perspektiv. Besökt de bästa fiken. Sprungit runt. Ätit middagar som lagats med kärlek och i all hast. Druckit rödvin och pratat om livet. Ätit kanelbullar. Jag är full av energi, deras glädje till livet har smittat av sig.

Gillar

Kommentarer

Jag inser nu hur allting i livet förändras. Hur allting man förut gjort nu ska göras på nya sätt. Nya sammanhang. Nya människor. Nya stad. Det är så lätt att glömma hur påfrestande det kan vara att förflytta sig till en ny plats.. Att bli ensam, självvalt. Hur man ska skapa sig ett nytt liv och en ny vardag. En vardag som inte inkluderar det och dem som tidigare varit hela ens tillvaro. Vänner och familj. Nu på distans. När jag åkte hem från Barcelona var det inte lika markant. För hemma var redan alla, då sommaren redan var i fullgång. Blomstrade. Jag var nästan sist på plats. Men nu. Nu när mina Spanien-tjejer är i Göteborg, och mina Sundsvalls-vänner är i alla städer utom den jag befinner mig så blir känslan starkare. Tydligare. Jag vet inte om det är ensamhet jag känner. För jag har inte ens varit speciellt mycket själv. . Men känslan av att jag inte har någon av mina närmsta nära mig. Den är skrämmande. Så kanske flyr jag nu. Det kanske är det jag gör nu när jag sitter på ett tåg, på väg till Göteborg. Till den stad när några av jordens finaste personer bor. Jag valde att åka dit istället för att stanna kvar i Stockholm den kommande veckan. Jag kommer varken behöva sova, äta eller andas ensam. Jag kommer göra allt i sällskap av personer jag genuint älskar. Av personer som jag saknar så det värker i hjärtat. Så oavsett om jag av feghet eller enbart saknad åker till Göteborg så gör jag dit. Åker. Iväg.

Gillar

Kommentarer

Återigen sitter jag på tåget. På väg. Jag flyttar och det händer idag. Allting är packat och hemma står en släpvagn fullproppad med kartonger, Ikeakassar, en säng, bord, stolar, hyllor, lampor, ja allting jag någonsin ägt ska nu flyttas. Jag ska flytta in i ett hem, mitt första allra egna hem. Till den plats jag ska sova på de närmsta åren. Mitt nästa kapitel ska ta fart, börja. Jag vänder blad. Sommaren är nu officiellt över. Alla kvällar i stugor, picknickar, bad, tacokvällar, båtturen, öl i sommarsolen. ja allt. De flesta har redan åkt, åkt för att börja eller fortsätta sina liv i städer runt om i Sverige. I städer jag knappt varit i själv. Vi är utspridda nu. Inte längre bor vi i samma stad. I den stad vi växte upp i. Nu befinner vi oss mellan Umeå och Jönköping. Det är ett långt avstånd, inte bara en snabbis med bilen. Drar jag handen över kartan är det nästan orimligt långt. Men vi har haft en fin sommar. Två månader av gemensamma skratt. Vi har sovit ihop och vaknat ihop. Sovit över. Gjort saker av ingenting. Filmkvällar eller utekvällar. Coca cola, vin, vatten och öl. Vi har gjort allt. Jag umgicks med människor jag håller varmt om hjärtat. Lärde känna nya personer som spred glitter över mina dagar. Och tänk vad fint det. Att ha vänner från förr som man tycker lika mycket om idag, om inte mer, just för att tiden gjort banden starkare. Men också att nya ansikten blir viktiga i ens lilla liv. I ens vardag. Men nu vankas nya äventyr. Nya människor. En ny stad och nya upplevelser.

Hejdå Sundsvall. Tack för denna sommar <3

Gillar

Kommentarer