Min vardag

TIPS OCH TRICKS, Disskusioner, MÅLA, Johanna bloggar

Godmorgon/ godmiddag. Och hej tisdag!!
Idag vaknade jag redan vid 8, Alice kom in väckte mig och vi åt sista frukosten ihopa.
Kände mig trött och irriterad, kan väl säga att jag inte är en morgon människa.
Jag pratade med kurator om försäkringskassan. Men framförallt var jag på ett samtal om återhämtning. Hur man gör efter man blir utskriven.

Tips till er:
Gå en promenad på trettio minuter varje dag.
Ha saker att göra, skriv listor
Även om du är deprimerad, så gå ändå upp.
Om du känner ångest och att det inte är en bra dag, sjuka dig från jobbet. Din chef kommer förstå om du pratar med hen.
Få saker gjorda.

Ifall du lider av ångest är de bästa tipsen jag har:
Städa ditt hem, ta undan den garderoben som du har tänkt på länge.
Rör på dig, gå ut i den friska luften.
Få saker gjorda är ett stor sak, du känner dig duktig.
Tips skriv ner allt på papper.

Dock!!! Får det inte vara för många saker för då känner du stress.

Ha en helt underbar måndag, nu ska jag och mamma ut på en promenad. Må bra och le det där extra smilet!

Gillar

Kommentarer

Bipolaritet typ ett: De maniska perioderna

när exploderade sjukdomen för mig?

När jag var fjorton, femton märkte mina föräldrar att jag börjar bli som min far. Jag hade mycket spring i bena, jag var överallt, jag målade, jag gjorde om mitt rum fem gånger. Men framförallt om någonting hände. Om det var bråk hemma, det var kärleken som spöka så låg jag där ledsen. Men jag låg inte där ledsen som en vanlig person som gråter och får panik. Utan jag blev aggressiv och hade extremt högt humör. Jag kände att jag inte fick bekräftelse så jag skapade drama som inte skulle ha funnits till.

Jag var tillsammans med mitt ex, han var en trygghet för mig. Han såg till att jag var glad, gav mig den bekräftelse och närheten jag ville ha.

Allt gick utför när mitt ex och jag avslutade vårt förhållande efter fyra år. Jag kommer ihåg att jag drömde flera gånger, vaknade upp bredvid mamma och frågade henne samma fråga om och om igen. ''Har jag drömt?''.

Första gången jag kände att jag inte vill leva utan nu klarar jag mig inte längre i denna värld. Var när jag låg i mitt badkar. Badkaret var fullt med vatten och där låg jag och lade mitt huvud under vattnet. Jag har alltid älskat vatten, har alltid varit en bad kruka. Framför allt för det blir tyst omkring en, och man slipper andas. Men denna gången var det endast för jag inte ville leva. Det var första gången jag försökte. Efter ha varit i vattnet så pass länge kom jag upp till världen igen. Mina tankar var hysteriska och jag förstod inte vad jag hade gjort.

när kände du dig manisk senast?

Jag fick min diagnos för ett år sen. Efter det har det gått utför. Jag har tagit mediciner för det, som inte funkade. Jag har självmedicinerat mig fel och gjort att hela denna sommaren har jag var manisk. Manisk innebär att du är hög på droger ungefär. Jag brukar säga till mig själv, det är min superkraft. Jag kan vara uppe i flera dygn, jag kan göra olika saker, men framförallt gör jag inte klart dem. Jag gör inte klart dem för jag har för många ideér som bollar i huvudet.

Tre, fyra månader har jag gått manisk. Jag har skapat konflikter som inte skulle ha funnits till, jag har boxat i fyra timmar i hallen varje dag och inte bara två. Jag har fått skador psykiskt men framför allt fysiskt. Boxning är inte som vilken annan sport. Där slåss man. Jag har för många skador i min kropp som måste läka nu.

när var du i depression senast?

Jag var i depression senast när jag och mitt andra ex gjorde slut. Mitt liv blev rasande, jag har alltid velat ha en trygghet omkring mig. Jag är väl inte den så kallade singel tjejen. Jag älskar min egentid, och kunna vara själv. Men samtidigt anser jag att man kan vara det ändå även om man har kille.

Depressionen är den svåra. Jag minns senast att jag försökte ta en sax och rispa in mina initialer på magen. Jag minns hur blodet började komma på handleden. En timme senare, så minns jag inte varför.

vill du får hjälp?

Ja jag vill få hjälp. Jag orkar inte mer att må såhär. Jag vill ha ett normalt liv, jag vill behöva tänka att den enda personen som är fantastisk är du själv, jag vill inte vara uppe flera dygn, eller göra den där konflikten som inte fanns från början. Jag vill kunna bli Johanna igen, den lugna som älskar kreativitet. Jag vill kunna vara på en arbetsplats utan att någon förstår att jag är annorlunda. Jag vill kunna lyssna på andra och inte bara mig själv. Jag vill kunna vara i min lägenhet och städa och hålla i ordning, jag vill kunna ha ett tryggt förhållande med min pojkvän. Jag vill kunna köpa hus någon dag, eller få barn. Jag vill helt enkelt bli frisk.

Men framför allt vill jag bli svensk mästare inom boxning, och det krävs en frisk hjärna för!


Gillar

Kommentarer

Historian till att jag tog livet av mig

min historia om mitt liv del ett

Många har säkert frågor om hur vet du om att du är bipolär och vad hände?

För ett år sedan blev fick jag reda på att jag har bipolaritet typ ett och detta är varför läkarna tänkte att Johanna inte mår bra och varför.

För mer än ett år sedan kom mamma och pappa ner från sin semester eftersom jag låg på sjukhuset. Jag hade försökt ta mitt liv för tredje gången. Denna tredje gång var det värsta, och det värsta jag har gått igenom i mitt liv.

Kvällen innan allt hände. Jag hade varit med några kompisar ute, vi hade filosoferat livet, om detta samhälle, vi hade gått in på kriser, hur vi hamnat här, hur jag är som person. Då var jag en person som lyssnade med ett hel hjärtat på andra. Men det var ingen som lyssnade på mig, för jag sade inte sanningen till dem. De frågade och var mina vänner, men jag är en envis person och har alltid svarat ''det är bra tack''.

Kvällen ledde till att jag blev av med min mobil, jag var helt förstörd, jag var en människa som hade druckit extremt mycket.

Det menades att min akoholintag var hög. Jag åkte hem till Staffanstorp, för där hade jag min dator. Jag kontaktade min familj över Facebook, de var ute med husbilen. Jag sa till mamma, jag vill inte leva mer. Jag hade kontakt med dem samtidigt för jag ville leva, men samtidigt då, ville jag dö. Men jag önskade också att någon kunde hjälpa mig från mina mörka tankar.

Alvedon stod bredvid mig, det var inte bara en ask, det var femtio tabletter i. Jag tog asken. Jag tog allihopa. Lade mig på golvet grät, mina föräldrars liv började med den sjuke johanna.

Jag ser vitt, jag ser stjärnor, jag gråter och skriker när jag tänker på Alva, Viktor, Elin men också på mamma och pappa. Jag ville ju leva för en timme sen, men sen ville jag inte. När det blev så illa, så kräkte jag ut det, jag kunde inte mer. Det var en vit sörja framför mig. Jag kontaktade mamma och pappa igen, jag skrev ett hejdå brev till dem.

På sjukhuset kom jag, för min moster skjutsade in mig. Jag minns bara människor omkring mig, jag minns det ställdes frågor om varför jag gjorde det. Vad jag väger, och varför vill du inte leva. Vad visste jag. Jag kommer ihåg att jag blev förbannad eftersom jag inte vill yttra mig på den frågan.

Mamma och pappa kommer in och jag ligger där med den värsta ångesten. En klocka tickade och jag tål den inte. Jag klarade inte av att se att jag har precis försökt ta livet av mig.

Jag minns deras ansikten, mamma gråter och pappa är tyst. När pappa är tyst innebär det att han gråter inombords.

Dagarna gick och det var dags för Johanna att hamna på PSYKET för första gången i hennes liv.

Jag var inte kapabel till något. Jag var helt förstörd. Pappa kom, med en resväska. Han var helt förstörd.

Det var för ett år sedan. Idag är jag är för att min sjukdom har eskalerat sig mer. Jag har varit manisk hela sommaren, alltså 4-5 månader och inte vetat om det. Jag har skapat kaos i mitt liv som inte får finnas. Jag har varit extremt hög på allting. Varit där, konflikter där, hemmet kaos, träffa människor där, boxats så länge så mina fysiska skador inte fungerar längre.

Om du eller någon känner så, snälla hjälp er själva. Det blir inget bra av att bara vänta!


det är boxningen som har räddat mitt liv 

Gillar

Kommentarer