Middag hos Jenny

Johanna bloggar, boxing, vardag

Middag hos Jenny, trevligt värre. Det blir risotto på listan. Jesper, Jenny, Rasmus, Alice är här och vi har det mysigt! Det blir bra när middagen står serverad. Har boxats ikväll på redline. Kändes bra. Vi sparrade och jag fick lära mig mycket. Det är träning mån-lör! Måste träna varje dag och gå ner tio kilo för att börja tävla!

Gillar

Kommentarer

Att göra slut

många lever i ett förhållande som de inte vill vara i

Jag var där. Precis. Jag kände ingenting, så som han kände för mig. Vi var bra vänner, och gjorde roliga saker ihopa. Men ingen kärlek.

boxningen betyder mer

Jag måste fokusera på mig själv och ingen annan, jag kan inte ta bort den där träningen för jag vill hellre vara med min pojkvän. Om jag ska bli den jag vill, måste jag lägga allt fokus på det. Jag kan inte fokusera om jag har en pojkvän, därav GJORDE jag slut med min kille.

Min egentid är allt för mig, min lägenhet, mina vänner men definitivt boxningen. Boxningen gör att jag lever. När allt är skit går jag dit, slår det där slaget och det känns så bra. Det känns så bra att vara i en hall med folk som har samma intresse som mig. Människor som har gått där i år och lär mig de där detaljerna. Nu börjar min resa. Min resa på WINNING BOXING CLUB.

ta hand om varandra, Johanna

Gillar

Kommentarer

Kärlek för boxning

jag fokuserar på mig själv och boxning

För mig är boxningen allt, jag vet inte hur många timmar jag har varit i boxningshallen. När jag var manisk, så kunde jag vara där i timmar även om jag var svårt skadad.

Jag gick dit där idag, det kändes att jag inte är manisk längre. Att jag inte har samma energi såsom för en månad sen. Jag hade inte tränat på över tre veckor. Det var så skönt att röra sig, men samtidigt var jag ledsen över att det inte var samma glädje. Det är sådan stor förändring för mig, att inte vara den som har mest energi, den som har mest självförtroende.

Jag var sen, jag valde att cykla istället. Det var skönt att svettas, att röra på sin kropp. Jag behövde det.

När jag tog första slaget mot min motståndaren, kände jag adrenalinet rusa i min kropp. Men när jag väl var i ringen, hade jag ingen glädje längre. Bara skada. Skada över att jag börjar bli mig själv.

Nu börjar det igen, nu ska jag bli svensk mästare. Varje mån-fre kväll ska jag stå där oavsett hur trött jag är. Glädjen när jag sticker därifrån, men också glädjen över att ha tränat är stor.

Mycket skada finns i den hallen, vilket jag inte kommer nämna här. Den smärtan jag kände idag vill jag aldrig lägga energi på, nu är det jag och ingen annan. Jag måste tänka på vad jag äter nu, och gå ner dem där kilona, så jag kan börja tävla. Jag längtar tills det är min tur, min tur att stå i ringen med självförtroende och min underbara tränare bredvid mig. Nu är det dags!!

Gillar

Kommentarer