När barnet blir ens no 1

Jag har varit den som himlar med ögonen när andra lägger ut bilder på sitt barn allt jämt, och när de bara vill prata om barn.

Men. Nu har jag slutat vara föräldraledig och jobbat heltid i två veckor. Och jag måste säga att det är jobbigt att inte få skryta om sitt barn. Att de vuxna jag nu träffar inte alls har intresse för Ludwig, han som har kommit till att bli mitt allt. Det blir liksom tydligare nu hur stor del ens barn tar i ens liv, hur stor kärleken blir. Allt annat blir mer och mer oviktigt. Det kommer successivt. Jag började ana detta under året med föräldraledighet. När man satt på insta eller Fb och ville lägga ut något om hur mycket Ludwig betyder, hur fin han är, så söt han blev på bilden o så vidare. Många gånger klickade jag sedan på avbryt istället för spara. Just för att jag inte ville vara den störiga mamman som helt plötsligt lever genom sitt barn enbart.

Att inte lägga ut något om barnen gör inte att de betyder mindre för en. Det är bara lite lite svårare. Helt enkelt en slags träning i självdisciplin.

Allt med måtta, det är nog hälsosammast.
Summa summaron: det sämsta med att jobba är helt klart att jag har mindre tid för att få visa min kärlek till sonen.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229