Tänk att det har gått ett år sedan vi hade planerat för att gifta oss, och att vi avblåste allting innan vi hade hunnit skicka ut inbjudningarna. Sen kom corona och vi kunde inte ens ställa om till nya planer. Vi kunde inte resa, inte bjuda in till festligheter. Det blev inte alls som tänkt. Vi skulle ju resa extra mycket förra året innan jag skulle börja jobba och sista föräldraledigheten var till ända.

Nu snart börjar stora barnet skolan och vi kommer vara låsta till läsårens ledigheter de närmsta 15 åren, det känns som att möjligheten för långresor försvann med covid-pandemin för oss, jag är lite besviken på det.

Vi hade en resa i år också bokad, en sista långresa, som även den också kommer bli inställd. Det blev inget thailand, inget Usa med kryssning från Miami, ingen längre bilsemester under sommaren till italien.

Inte ens ett bröllop kan vi planera för. Inte heller hade sambon hjärta nog att uppvakta på alla hjärtans dag trots 3 påminnelser de närmsta 2 veckorna innan. Till hans förlåtelse var han sjuk på dagen. men ändå, man kan ju anstränga sig lite. Här sitter jag och gnller för mig själv, när hela världen i princip får uppleva samma skit som mig, lönt. Jag hade beställt hem 4 rätters thaimat för 5 pers, det räckte till mat fram till helgen därpå, himla göttigt att slippa laga mat den veckan i alla fall.

Min korta Vfu är nu genomförd. Jag var på två skolor, en förskoleklass till årskurs 6, och ena vart med 7-9or. Mycket givande.

Jag tar med mig vikten av att stärka det positiva för att lättare kunna beröra det som behöver förändras. Vikten av att sätta gränser och säga nej, att skilja på hälsovård och primärvård.

Jag har också fått lite insyn i tecken att vara uppmärksam på som kan tyda på att eleven riskererar att fara illa, ex bli bortgift eller annat.

Jag har lärt mig lite om olika kulturer, folkslag, integration, både positivt och negativt.

Samverkan med andra vårdgivare och myndigheter har jag också fått ta del av. Extremt givande praktik i förhållande till den korta tiden. Jag har växt av detta och tar med mig en fortsatt nyfikenhet inom området.

Nästa vecka ger jag mig på min längre Vfu som är på en barnavårdcentral.

Jag har på senaste känt flera tillfällen att jag är lycklig, att livet är roligt och tänkt tankar om hur bra jag har det som får jobba så omväxlande med studier, mottagning, bredvidgång, vaccinering. Att jag börjar bli en i gänget och lära känna mina kolleger, känna en tillhörighet. Nu har jag nått milstolpe 1 av 3 avseende min VFU. Nästa vecka ska jag vara på min 2a VFU-plats (verksamhetsförlagd utbildning), det ska bli så roligt.

Det är en så lärande tid i livet just nu. Jag gäspar emellanåt, flera gånger om dagen och det kan jag känna att jag skäms lite för. Dock orkar jag ändå göra lite saker om kvällarna ibland, jag har lite bättre tålamod med barnen och sambon än förut. jag hanterar ljud bättre även om det ibland inte går alls. I helgen sista timmen med byggkaoset så gick det inte alls en kväll, jag la 1 h på att försöka mäta ut rätt på en gipsplanka som vi behövde beskära efter väggens utformning. Jag hade skrivit och ritat upp alla måtten och ändå gjorde jag fel om och om igen, när vi stängde av musiken gick det som en dans. Snacka om att kunna bli okoncentrerad om man är trött och det är för mycket distraktioner runtomkring.

Summa summaro, det känns så tydligt att jag gör framsteg i måendet och det är en så härlig känsla.

Denna termin ska jag studera på mer n 50%, vi trycker in en 7,5 hp handledarutbildning också. ROLIGT! Snart är jag en student som är redo att handleda studenter på "nivån" under mig. Goals!

#handleda #handledning #mål #goals #dsk #studier #vfu ##lycklig #livet #utbildning #hälsa #framsteg