Saknaden efter kärlek
När jag blev singel i början av året så var jag spänd på allt det nya. Jag är egentligen en relationstjej och har inte varit singel på ca 5 år nu. Även om jag älskar att vara själv och kräver rätt mycket ensamtid så har jag alltid trivts bäst i en relation. Jag tänkte att eftersom jag inte varit singel på så pass länge så skulle jag vara den bästa singeln någon kunnat tänka sig. Och jag har haft kul, testat på så mycket nytt och blommat i mig själv. Jag trivs även delvis fortfarande med att vara singel då friheten och så mycket annat omkring det hela är så otroligt skönt men det jag ändå kan känna stor saknad efter är kärleken.
Inte bara den där uppenbara attraktionen eller förälskelsen som finns mest i början av ett förhållande utan även den stabila tryggheten som finns med kärleken. Tryggheten att man alltid har varandra i vått och trott, tryggheten att komma hem till efter allt annat i livet har blåst omkull en. Den känslan saknar jag så otroligt mycket. Jag försöker mitt bästa att hålla mig singel i ett tag för att försöka hitta styrkan i mig själv då jag är för rädd att hamna i något destruktivt igen. Men ibland så sitter jag och dagdrömmer om den där kärleken som består, år efter år. Kärleken som behöver jobb och kompromisser. Kärleken som har sina toppar och dalar.
Jag vill att min nästa relation ska vara en sund sådan som består dock tror jag att känna sig trygg i sig själv är en stor fördel för att verkligen kunna hitta den. Så jag ska nog försöka hålla mig singel ett tag till men fortsätta dagdrömma om just den där kärleken.