Risk för barnens säkerhet

Vet inte hur jag ska uttrycka min besvikelse över samhället, eller rättare sagt hur otryggt det blivit.

Idag satt och pratade om hur Emma tycker mörkret är läskigt och hur otrygg hon känner sig när hon behöver ta bussen själv eller cykla efter mörkrets inbrott. Svårigheten uppkommer ju då nu när kvällen infaller så tidigt och natten gör himlen becksvart redan innan 17. Emma behöver ta sig till sina aktiviteter och jag uppmuntrar henne att våga och utmana sin rädsla för att inte bli isolerad.

Så blinkar mejl- ikonen till på telefonen och viktig information går ut till klubbens medlemmar i basketen. Vid två tillfällen, senast igår, har en blottare ofredat tjejer som lämnat sin träning i hallen.

Hur ska jag nu motivera Emma att ta sig själv till träningar och aktiviteter, hur kan jag som förälder utsätta mitt barn för risken att bli utsatt?

Hela vår vardag påverkas, vi får ändra på rutiner och hur vi tänker. Tänker att vi måste samordna oss som föräldrar för att minska risken att våra barn utsätts. Tanken är jobbig att det inte är säkert där ute. Inte ens innan midnatt.

Visst fanns problematiken när jag var liten med. Historierna gick om blottaren som lurade i buskarna längs barnvallen. Själv råkade jag aldrig ut för en, men många av våra stallkompisar, skrämdes på sina uteritter. Det var ganska oskyldigt då, men idag ser det annorlunda ut idag.

Vågar man chansa. Dom kom undan med förskräckelsen bara de här två gångerna, men vad händer nästa gång.

  • 873 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229