Filter

Det här med filter, det är ju kanske inte något jag kan skryta med att jag har. Men alltså, jag besitter faktiskt en otrolig social kompetens ändå. O med det sagt, så e jag ju även jäävligt ödmjuk som ni kan förstå.

Näe, men seriös det här med filter alltså. Så ofta som jag liksom blir chockad över mig själv, liksom sa JAG verkligen det där högt!?! Ibland blir det liksom så tydligt att jag inte har något filter. I ärlighetens namn, alldeles för ofta. Men, lika ofta kan jag ju som skrivet föra mig rätt bra bland folk. Men hey! Det kräver fan en hel del av mig, och tar så mycket energi av en på nåt vis.. Men jo, det tar rätt mycket energi alla gånger man inte lyckas vara tyst också.

I fredags spenderade jag typ 5-6 timmar mer eller mindre nedsövd hos tandläkaren. Inte helt sövd med andra ord, men rejält sederad. Ett trauma utan dess like innan jag äntligen låg hemma på min soffa, i mitt lilla hus igen kan jag ju säga. Något som däremot är lite oklart om traumat blev störst för mig, personalen hos tandläkaren eller personerna i min närhet som sannerligen fick veta att dom levde också.

Men alltså, jag avskyr när det ska pjåskas, eller när folk tror att dom ska bestämma över mig. O då spelar det ingen roll om jag har filter eller inte. Kanske hade mitt filter funkat lite bättre om jag inte varit så väck när jag blev uppriven ur stolen. Vem vet.

Något jag vet i alla fall, är att om man som jag - 34 år, kanske med ett visst mått av kontrollbehov, å man dagligen roddar hela livet med ungar, hundar, psykisk ohälsa, plugg, hus o en sjukdom som faktiskt är dödlig osv. så vore det väl ändå jävligt märkligt om jag inte ordnat så jag tar mig hemifrån tandläkaren efter narkos.


Kan man annat än älska denna! Från THE TYPICAL JAG!

Gillar

Kommentarer

Ett litet hej

Kikar bara in och säger hej lite! Är nämligen lite kluven, det är snart 2 år sedan senaste inlägget.. Då funderade jag på om det var dags att återuppta skrivandet. Jag gjorde det inte då, kan vi ju konstatera. Men det var nog bra.

Men nu börjar jag vissa dagar känna att fasen, jag kanske ska börja skriva igen i alla fall. Det är ju som sagt lite terapi, kanske även kan vara lite hjälp för mig. O handen på hjärtat - Jag är jävligt osocial, trots att jag kanske egentligen är både framåt och rätt social. Så då tänker jag att skrivandet här, kan få vara ett hyfsat försök till nån sorts socialisering med omvärlden ändå! Kan vi inte säga så åtminstone?

Mycket har hänt senast 2 åren. Väldigt mycket, på alla tänkbara plan. Livet liksom - på gott och ont.

Ska suga lite på karamellen, kanske sätter jag igång att skriva igen. Kanske ger jag fan i det.. Vi får se helt enkelt! Just nu kände jag bara för att säga hej i alla fall.

Här nedan har ni min fristad, min egna lilla borg i alla fall. I mysig höstskrud..

Gillar

Kommentarer

♡ Svårt

Väldigt längesen, jag skrev nånting här överhuvudtaget.. Det är svårt, alldeles för mycket som bubblar inom mig. O då är det svårt. Jag har tänkt ett tag att jag kanske borde börja skriva igen. Det kanske skulle vara bra? Jag vet inte riktigt jag, tror inte att skriva gör mig "frisk" direkt.. Men kanske skulle vara nyttigt för mig!

Jag har ju alltid gillat att skriva, o dela med mig av tankar och känslor. Mitt bloggande har varit som en liten ventil på ett sätt. O ett sätt att "spara" på olika minnen..

Nu vet jag inte, o jag känner att jag måste tänka igenom om jag ska börja skriva här igen,nu.. Eller om jag bör vänta?!

Exakt så! 👇

Gillar

Kommentarer