Godmorgon! Det känns bättre idag. Började redan igår med att hålla mig borta från allt socker, idag cyklade på motionscykeln en liten stund, har försökt meditera, minimera distraktioner och tagit till med lite andra strategier som jag brukar köra med. Det låter kanske enkelt, men det är det inte. Det känns som att bestiga ett berg ibland. Jag har fått öva i ÅR på mina strategier för att ens kunna använda de. I alla fall, jag känner mig lite lugnare och klarare i hjärnan nu. Och jo, jag ringde till syrran också och ventilerade. Hon gav mig lite råd och perspektiv. En sak som jag har lärt mig när det är rörigt i huvudet, är att det spelar ingen roll hur mycket eller vad man vet/kan, just där och då ser man inte det och då är det lättare för någon annan/utomstående att se. Har man ingen att prata med fungerar det också någorlunda att försöka skriva ner, t ex göra en mind map. Det är lättare att reda i röran om man kan se alla pusselbitar framför en så att säga, istället för att ha de i en hög i hjärnan som blir omöjlig att sortera bland.

Har ni påskpyntat än? Detta är från något år sen. Kommer dock aldrig mer pynta med vitt, så jäkla tråkigt, hur tänkte jag?!

Idag är det fredag! Det blir i vanlig ordning fredagsmys här. Barnen vill spela Uno (okej jag) och sen blir det förmodligen en barnfilm och något gott att äta.

Så mysigt med regnet! Finns en charm i alla väder.

Vet ni vad, idag är det officiellt sista dagen på det kapitel som jag har mått extremt dåligt av. Jag uthärdade listan, I fucking made it! Tiden har gått i slowmotion det sista halvåret, men nu är det finally over, kan knappt tro det! Ett nytt kapitel, ett nytt liv väntar. Jag känner en lättnad i hela själen. Jag känner mig fri. Och mitt nya liv ska inte se ut något som det gamla. I mitt nya liv ska jag skapa mig en tillvaro efter mina egna förutsättningar, så att jag mår bra. Jag känner mig som att jag är 19 igen, precis gått ut gymnasiet och har hela livet framför mig! Det är bara till att pick and choose det man härnäst vill göra. Skillnaden nu bara är att jag vet vem jag är, jag vet vad jag behöver och det gör mig motiverad till hundra. Tog mig typ 15 år att inse, men vet ni, vad spelar det för roll egentligen? Vi lever i nuet och vi lever i en tid där man kan börja på nytt när som helst. De enda begränsningarna som finns sitter i våra huvuden och riktiga hinder finns det nästan alltid en lösning för. Så, nu startar jag om. RESET.

Jag kommer skriva ett inlägg om val av utbildning sen, jag behöver råd!! Jaja, jag vet jag ska vara mammaledig först och NJUTA av det. Men jag vill samtidigt titta framåt också och behålla fokus på mina framtidsplaner.

Vid lunch idag. Gabriel mår bättre, fortfarande förkyld, men feberfri tack och lov.

Strax blir det middag. Hemlagad pizza och till efterrätt äppelpaj. Sen kör vi fredagsmys med Disney film och lite snacks i vanlig ordning.

Förresten, jag ska lära mig laga mat har jag bestämt! Berättar mer sen.

Ha en trevlig kväll gott folk ❤️

God kväll. Sitter och försöker ansöka om skola till Gabriel, men vet knappt vad jag ska välja. Vi väljer två skolor här i närheten, men man ska välja hela SJU skolor.. får googla vidare på det.

Jag får en klump i magen för att han ska börja skolan snart. Jag vet inte varför.. kanske för att Gabriel är väldigt känslig, precis som jag, och jag vet vilket ångestmoment skolan var för mig. Jag har alltid haft lätt för att få vänner och var ganska omtyckt i skolan (mina närmsta vänner är mina barndomsvänner från skolan), men ändå var det sociala en stor ångest. Allt gick rakt in i mig och jag kunde inte stänga av/stänga ute något. Det skapade väldigt mycket jobbiga känslor inombords. Och jag kände mig annorlunda. Av lärare kände jag mig aldrig omtyckt däremot (förutom av en underbar lärare Anna i 6:an). Jag var alltid flickan som ”inte lyssnar och tittar ut i det blå”, som de sa, eller så sa de jag pratade för mycket. Och honestly, jag hörde knappt ett skit av vad de sa, jag var alltid i min dimma, i min egen värld av en miljon tankar. Jag missuppfattade precis allt. Jag glömde saker, böcker, läxor, lappar.. det var ett helvete att hålla reda på allt och det var jobbigt att alltid känna sig dålig över det. Jag fick alltid skäll, precis som att jag kunde rå för det. Idioter. Krav och stress - det förknippar jag skolan med. Det var jobbig att känna att man knappt kunde hänga med. Men jag var smart och jag kompenserade hårt på olika vis för att klara mig genom skolgången med hyfsade betyg, trots stora koncentrationssvårigheter och noll hjälp. Den creed ger jag mig själv.

Anyways. Jag försöker sätta mina egna känslor åt sidan och peppa Gabriel. Han är ju en helt egen individ, även om vi båda är känsliga i karaktären, kan han uppleva det helt annorlunda än vad jag gjorde. Dessutom har han ett stöd hemifrån som inte jag hade och skolorna är betydlig mer pedagogiska nu. Det kommer bli bra.