Vi fick 6000 kr för Gabbes ärr från försäkringsbolaget. Det är skrattretande. 6000 kr för ett ärr han ska ha i pannan hela livet. Är det någon vits att överklaga? Jag får ångest när jag tänker på han lilla ansikte och sen ärret i pannan. Han är så snabb och han är nästan alltid i farten. Jag har gjort allt jag kan för att förhindra olyckor. Jag har varit mamman som säger "försiktig" en miljon gånger om dagen. Jag vet, jag vet, det sägs att det inte är bra att säga så - men såvida man inte har ett barn som går igång i en sån fart och är så olycksdrabbat som Gabbe, går det kanske inte att förstå att ordet försiktig har gjort mer nytta än skada, det har räddat honom många gånger från att råka riktigt illa ut. Jag har hjärtat i halsgropen jämt och ständigt. Jag älskar hans livliga sida, men han är för snabb för sitt eget bästa.

Igår var jag iväg en snabb sväng och fixade naglarna. Valde en ljus men lite höstig färg. Sen blev det som vanligt utehäng med barnen, lördagsmiddag (något extra gott, denna gång hamburgartallrik) och på kvällen spelade vi Fall Guys och sen kollade på film. Riktigt kul var det.

Söndagskväll. Jag har nyss betalt räkningarna (i tid denna gång wohoo!). Det finns nog få saker som jag hatar så mycket som att betala räkningar eller fylla i blanketter och skit. Nu ska jag ta ett bad innan jag lägger mig, sen ska jag lyssna på en podd i sängen. Känner mig lite små sjuk och är så trött. Vi hörs imorgon!

Nattångesten är sjukt jobbig, men så fort det blir morgon och jag går upp släpper det till stor del. Det är sjukt hur det kan vara så, hur ångest kan play tricks med ens hjärna. Men jag börjar se saker ur ett nytt ljus nu. Snart snart är allt förbi och livet kommer få ett helt nytt kapitel. En början på en ny del i mitt liv. Jag börjar inse att det mest underbara är faktiskt att jag har ingen aning om vad som kommer hända i det nya kapitlet. Eller jo, en del har jag, men i det stora hela blir det starten på något helt nytt. Så spännande! Omfg, livet alltså - jag hatar och jag älskar dig, du är skit jobbig och du är underbar. Jag ska berätta mer så fort tiden är inne.

Idag är jag tacksam för något jag inte brukar vara tacksam för - min hjärna. Jag vaknade och såg ett sms av Lidde som påminde mig om en sida hos mig själv som jag faktiskt är stolt över. Min livsglädje, min förmåga att älska livet, att älska nystarter och gå all in. Jag har en livsglädje långt inifrån som alltid hittar fram trots allt skit.

Nu mina vänner, nybryggt kaffe, frisk luft i balkongen och några djupa andetag och lugna tankar kring dagens förväntningar. Regnet öser ner, men jag känner mig som en solstråle som lyser genom ☀️ Ha en underbar dag!