Känslorna bara öser över mig. Jag vet inte vad som händer. Kan PMS omvandlas till "galenskap"? In that case - I've got it! Nej men skämt å sido, tårarna bara rinner för allt. Jag känner mig känsligare än känsligast. Igår läste jag om pojken som blev biten och jag blev så ledsen och idag fick en pojke utbrott på förskolan vid lämning och igen blev jag så ledsen (gick hem med tårar och det är liksom inte ens mitt barn eller min lämning!).

Sen har jag haft så ont (får grymt ont pga det med förlossningen under tiden som jag har min mens), så hemma bölade jag och tyckte synd om mig själv (ja, wtf, det får man väl ibland?!). Det var svårt att "rycka upp mig" för smärtstillande hjälper inte och när jag väl kom hem efter att ha lämnat Gabbe så gjorde det så ont att jag kallsvettades av smärtan. Isolde sov så jag passade på att sova och det blev en 1,5 h nap för oss båda (att ligga ner är det enda som hjälper mot smärtan). Sen kändes det lite bättre, men har inte kunnat göra mycket mer än att ligga, så vi har legat i soffan och myst på golvet. Så fort jag reser mig börjar det göra ont igen. Aja, jag ska sluta gnälla nu.

Bjuder på en riktigt dålig selfie i min hemmafrisyr

Jag älskar att jag fortfarande ammar Isolde, det är så mysigt för oss båda. Jag älskar när hon ammar till sömns, somnar tryggt i min famn och vaknar tryggt på samma plats i min famn igen (hon fick ta eftermiddagsvila hos mig under tiden jag kollade på Dr Phil). Mamma är det sista hon ser när hon somnar och det första hon ser när hon vaknar. Känns som trygghet ❤️

Eftersom vi mammor är så bra på att prata om hur duktiga vi är som mammor, tänker jag nu dela med mig av tre inte så duktiga saker som jag gör ibland. Jag försöker (nästan) alltid göra mitt bästa, men ibland blir det fel och ibland är man inte mer än människa. Antar att jag inte är den enda?

Jag kommer på mig själv rätt ofta att ge bullshit förklaringar/argument. Jag svor innan jag fick barn på att jag aldrig skulle vara en sån förälder som säger sånt. Men man har många principer när man inte har barn. Sen får man barn och verkligheten slår in. Ibland är man bara för trött för att ge någon vettig förklaring. Som när Gabriel vill gunga och vi är på väg hem "vi kan inte gunga nu, gungan har fått fågelbajs på sig" Varför just fågelbajs vet jag inte, men han köper det lite lättare än att "nu måste vi gå hem för det är sent och mamma måste natta er..". Eller när det är dags att stänga av tv:n. Varför, jo "tv:n är mycket sömnig, han ska sova nu". Ja, jag vet, inte optimalt förälderskap..

"Om du är snäll så får du..". Jag försöker verkligen att inte muta. Och jag använder det sällan. Men ibland, när man är riktigt riktigt trött eller desperat, som t ex när jag kör Isolde i vagnen hemma i 100 timmar, hon precis somnat och Gabriel kommer i full fart springandes och låter som tio ungar tillsammans - snabbt som attans för att inte väcka henne flyger mutan ur munnen och vips, sitter han snällt i soffan och väntar.

Och ibland är bara dagen för lång. Jo, vad gör man då, man nattar ungarna en halvtimme tidigare Förlåt mig barn, men ibland är mamma sååå trött.

Godmorgon läsare :) Vi är fortfarande sjuka, himla ont i halsen och känner mig matt i hela kroppen. Isolde sover nu och Gabriel tittar på tv. Själv sitter jag i morgonrock i soffan med en kopp kamomill te och försöker bli frisk typ.

Till en helt annan sak. Jag älskar livet med barn. Men så klart finns det saker som har förändrats och vissa saker jag saknar. En sak som jag saknar är spontaniteten. Ibland får jag ett ryck att jag bara vill fixa något, fort. T ex som att sticka till Ikea och kolla matta. Helst köpa den, lägga ut den hemma och hinna göra fint. Men nu måste det mesta planeras väl. Att bara dra iväg med två små barn är definitivt inte så bara. Det gick ändå någorlunda när det bara var Gabriel, men nu med båda är det svårt. Men jag antar att det blir lättare med tiden när de blir större och när man inte behöver ha vagn och så med sig.

Gabriel har från start hängt med överallt, han tycker det är kul. På den översta bilden är vi och "shoppar" på Emporia.