Jag älskar att amma, men det finns saker med amningen som jag definitivt inte älskar. Hormonerna. Jag mår inte bra av de. Dels påverkar de min kropp rent fysiskt rätt mycket och dels påverkar de mitt humör. Antingen är jag som en berg och dalbana i humöret eller så har jag ångest. Just nu är jag inne i en jobbig period av ångest. Det är alltså inte ångest som är relaterad till amningen i sig (som går bra för övrigt), utan bara ångest överlag. Den där jäkla hemska känslan mitt i bröstet som man bara inte kan förstå vad den beror på. Jag är inte nedstämd (det är en vanlig att man tar fel på depression och ångest). Nej, det är inget sådant, jag är glad just nu. Men ångesten är där. Och jag får spel på den. Känns bara som att något är väldigt fel, fast allt är helt normalt. Hatar när det är
"ångesten" som tänker och inte jag. Är jag den enda som får ångest av alla dessa hormoner?!

Juan kom hem idag och var så snäll (berättade för honom hur jag mådde). Trots att jag såg att han var trött efter jobbet tvingade han mig ut på en promenad. Kändes jobbigt först, men det hjälpte sen. Frisk luft, lagom tempo och sen stannade vi till på McDonalds och åt äppelpaj. Vi hade kul, Gabbe var superglad och jag kände mig avslappnad. Nu sover Gabbe. Isolde sitter i soffan i babysittern. Jag dricker kamomillte (har fått för mig att det ska hjälpa mot ångest) och tar det lugnt bara. Snart ska vi lägga oss, ska försöka liggamma lillan till sömns.

Vilken kul dag det blev! Fick ett sms av Zeina strax före lunch ifall jag ville ses. Eftersom jag inte hade några konkreta planer och egentligen var rätt trött, var det perfekt. Och jag är inte det minsta trött längre kan jag säga. Vi träffades på Mobilia. Idag hade jag båda barnen, men det känns inte längre som något "hinder" eller jobbigt att ta med båda samtidigt. Nu har jag vant mig. Gabbe också och han känns lite mer förstående för om Isolde gråter och att han ibland får vänta. Sen har Zeina själv barn och det underlättar när man träffar någon som vet vad allt innebär och man kan dessutom hjälpas åt. Anyways, vi lunchade på Subway och sen promenerade vi till mig, drack kaffe, barnen lekte och vi snackade en hel massa skit, helt perfekt på en måndag Massa skratt och för en stund kändes det som när vi gick i gymnasiet och skämtade, trots att vi nu var med våra ungar Härlig start på veckan.

Jag har fått umgås med denna lilla skönhet idag Hon är så underbar. Jesus vad hon har utvecklats sen jag såg henne sist och det var inte alls längesen!

Igår hade vi en riktigt mysig kväll. Åt kebab och tittade på film. Gabriel somnade fint och Isolde somnade även igår vid 22 (!). Vid 23 var vi alla i säng. Precis när vi ska släcka lampan börjar båda (!) ungarna att gråta. Först den ena som hör den andra och sen hör de varandra och det kändes mer eller mindre omöjligt att trösta de. Det har funkat väldigt bra att ha de i vårt rum, de har varit ett få tal gånger som de har väck varandra och det har gått fort att få läget under kontroll igen. Men igår alltså, det var som en cirkus! Till slut när vi satt där med en unge var började vi skratta bara. Gabriel var riktigt mammig så han fick somna med mig och Juan fick somna Isolde. Vid 00 var tack och lov cirkusen över och alla somnade. Isolde vakande igen för amning vid 03:30 och sen steg vi alla upp vid 06. Så det har inte blivit mycket sömn idag. Har laddat upp med kaffe för att fixa morgonen. När barnen sover sen ska jag ta en nap själv och sen ska vi ut på en powerwalk på eftermiddagen. Om det inte regnar.

Min kebab var god i alla fall