Det var ett bra tag sen jag gjorde ett större blogg uppehåll. Har både njutit av tvåbarnslivet och samtidigt försökt finna mig i det. För det är både underbart och astufft på en och samma gång. Sen har Juan varit ledig mer eller mindre sen Isolde föddes och vi har faktiskt passat på att umgås lite extra som familj. Och kvällarna då jag brukar ha egentid, har vi spenderat tillsammans och kollat på film eller serier, eller bara umgåtts. Det var längesen vi hade så mycket kvällstid med varandra. Men dagarna är det FULLT upp på. De som säger att om man har ett barn så kan man lika gärna ha två för det är typ samma - de ljuger Det är ju dubbelt jobb!! Alltid något som måste göras. Annars med Isolde flyter det på. Känner mig betydligt mer säker och lugn än med Gabbe. Jag tänker mindre och går mer på känsla/instinkter denna gång. Den biten känns inte alls överväldigande på något vis. Det är snarare att handskas med två samtidigt som är utmaningen.

Anyways, julen har varit helt okej. Det var underbart att få se Gabriel öppna sina julklappar nu när han faktiskt förstår lite mer. Han skrek av glädje för allt han öppnade. Men för övrigt blev det rätt stressigt. Vi firade jul 3 dagar i sträck för att hinna träffa alla. Från och med nästa jul kommer vi nog börja fira varannat år med ena släkten och varannat år med andra. Samtidigt vill man ju också hemma med barnen och skapa egna traditioner. Hur gör ni som har två familjer/släkter att träffa?

På bilden ser ni polsk julsoppa barazcz. Vi kör en blandning av polsk och svensk julmat. Chilensk julmat har jag ingen aning om hur man gör så den biten lämnar jag till Juan. Såklart fick jag sitta och amma under julmiddagen Men så är det :) Fiskspelet blev en hit, fast han inte riktig förstår hur man spelar, men han älskar det

Fråga mig inte hur idag har gått. Orkar inte berätta. Vill inte återuppleva dagen Nej, men skämt å sido, jag tar tillbaka det jag skrev igår om att jag inte oroar mig så mycket för att vara själv med båda barnen samtidigt. Efter idag gör jag nog det haha Det är en skillnad. Det är en DUBBEL skillnad. I efterhand låter det ju helt logiskt, men svårt att föreställa sig det innan.

Det är inte att det är tufft för att Isolde är en spädis. För hon är verkligen en jätte lugn och "snäll" bebis (om man får säga så). Hon är något mer vaken numera under dagen, hon vill bara amma då och är nöjd (kräkningarna är det enda lite jobbiga, men det kan man inte göra något åt direkt). Det jobbiga är att båda barnen är så små och kräver full uppmärksamhet/omvårdnad mer eller mindre samtidigt. Gabriel är självgående på många vis, men han är trots allt en 1,5 åring som det är full fart på. Han kräver mycket. Han testar och trotsar. När Isolde vill amma en gång i timmen och Gabbe samtidigt drar mig i ena handen och vill något och jag får gång på gång be han att vänta lite (ett ord som en 1,5 åring inte förstår btw), då blir det grymt tufft. Eller när Isolde gråter för hon vill ammas och Gabriel får ett trotsutbrott samtidigt och slänger sig på golvet och jag står där med båda skrikandes samtidigt. Det är extremt stressigt emellanåt och samvetet spökar. Man vill ju ge hundra till båda, men det är ju inte möjligt. Så mycket jag kan försöker jag göra saker med Gabbe samtidigt som jag har Isolde i andra armen och typ ammar oftast, men det är tungt och slitsamt. Och Isolde får heller inte direkt den där rogivande amningsstund på så vis.

Men så är det väl med två små barn. Och jag antar att precis som första tiden med Gabbe, kommer jag även nu att lära mig behärska vardagen och få det att gå runt på ett tillräckligt bra sätt. Det som i alla fall hjälper mig nu är perspektivet. Jag vet nu efter tiden med Gabbe att allt löser sig och blir lättare med tiden. Och allt är en period. Perioder kommer och passerar. Det hjälper att ha det i bakhuvudet under tiden som det är tufft.

Kommande inköp kommer bli en bärsjal. Jag har redan en som man knyter, men med två barn har jag ingen tid (eller tålamod) att hålla på att knyta. Vill ha en enkel och snabb lösning. Funderar på en ringsjal eller Baby K'tan. Någon som testat? Snälla berätta!! Tror i alla fall att sjal kommer underlätta nu när man har hand om båda. Måste bara se om det går ha sjal redan med tanke på snittet.

God kväll! Idag har Juan börjat jobba igen och jag är själv med barnen. Jag har varit orolig för hur jag ska fixa detta. Inte egentligen så mycket för att vara med två barn samtidigt, utan mest för att jag är fysiskt begränsad efter snittet och Gabriel är en vild liten 1 år och 8 månaders-åring. Det gick väl bra, men inte kaosfritt (är det någonsin det?!). På morgonen skulle jag dels tajma in med amning och blöjbyte med lillan, samtidigt skulle jag få Gabriel att klä på sig och följa med ut. Jag kan inte alls lyfta och Gabriel trotsar på precis allt, så det var ingen enkel utmaning. Men det gick på något vis och vi kom ut utanför dörren. Gabriel har haft över 3 veckors paus, så han blev riktigt ledsen när han skulle stanna på förskolan idag. Jag hade dubbelt med dåligt samvete, eftersom jag hade Isolde med mig och hon fick följa med mig hem.. men inte Gabbe :( Hämtningen sen blev däremot riktig kaos. Isolde hade sovit i 2 h som en stock. Men exakt på förskolan börjar hon stor skrika. Och så promenerade Gabbe hem och går i slowmotion. Av någon anledning blir han också ledsen (har märkt att han "härmar" Isolde lite). När vi väl kommer hem blir det extrem trots. Samtidigt gråter Isolde som är super hungrig efter sin 2 timmars nap och behöver ammas. OCH mitt i allt gnyr Nalla, lägger sig på rygg och viftar med svansen för hon vill att jag ska hälsa på henne. Men jag måste ändå ge mig själv lite cred för jag är förvånad över mitt tålamod. Var lugn och slutligen lyckades jag "styra" upp situationen. Men är minst sagt slut efter dagen. Trots att Gabbe varit på dagis. Undra hur det blir imorgon.. då är vi hemma

Mina busungar kvällen innan :)