Jag vet inte om det är så med andra barn, eller om det är individuellt kanske, men sen Gabbe blev 10 månader känns det som det blev någon form av vändningspunkt. Nätterna har blivit betydligt bättre (överlag), maten har lossnat lite, på dagarna är han mer nöjd, rutiner funkar helt plötsligt hur bra som helst (förut kände jag att det var bättre att gå på Gabbes ”egna” rutiner/signaler helt och hållet, men nu kan man faktiskt lite smått styra över rutinerna utan att det blir fel). Han har dessutom fått en tand och börjat gå. Så denna månad händer det mycket! Men han känns nöjdare än någonsin. Vårt vagn dilemma har också blivit bättre, speciellt om vi är bland folk. Han har börjat visa en väldigt lugn och sansad sida av sin personlighet, trots att han annars är väldigt nyfiken, envis och ivrig. Vet inte, kanske beror det på att han överlag är nöjdare nu när en del grejer ”lossnat”. Börjar minst sagt bli en lite pojke nu av den här lilla bäbisen. Det känns skönt! Blir bara lättar och lättare känns det som, även om det ironiskt sätt bli mer och mer att göra. Inget är ju tuffare än de 6 första månaderna (tycker jag i alla fall).
Stolt kille med nya skor för första gången utomhus. Han ville dock inte gå med de än. Men glad var han i alla fall. Och marken var ju helt wow såg det ut som han tyckte. Btw, köper nog aldrig mer vita skor till barn. De är inte så vita längre haha
