Nu har jag testat The Cure hårinpackning från LCC några gånger men jag måste dessvärre säga att jag är grymt besviken (och jag hade såna förhoppningar, är ju jätte nöjd med de övriga LCC produkterna). Det är precis som att man inte alls gjort en hårinpackning trots att man spenderat en kvart med det i håret. Tycker att balsamet ger mig mer effekt faktiskt. Nu är mitt hår jätte slitet men tanken är väl att detta ska vara till för just jätte slitet hår. Utöver det så är det inte mycket i burken och har man långt hår räcker det inte länge. Doften är god MEN inte i håret! Det luktar rabarberpaj. Och jag vill inte att Juan tänker på sin mormor när vi ligger och myser.

Min blogglust är tillbaka!! Tappade ju lusten lite nu de sista dagarna. Vet inte, kanske för att jag har haft min mens typ två gånger på raken och känt mig jätte konstig. Typ helt tom i huvudet. Och mår så illa denna gång. Men helt plötsligt igår kväll kände jag bara - nu vill jag blogga igen! Blev lite inspirerad igår efter att jag hade träffat en vän, varför vet jag inte. Men så är det med inspiration, man hittar den ibland på helt otippade platser.

Så, idag är det måndag och det är ny vecka. Jag har en massa energi så det blir inte svårt att komma igång. Denna veckan kommer vårt kök bli klart. Leveransens blir vilken dag som helst nu. Jag har nog hittat en lampa som jag vill ha också. Blir inte den jag visade innan. Längtar som bara den nu tills bordet kommer, har typ kollat min mail hundra gånger.

För övrig har jag som mål denna vecka att organisera/städa skrivbordet och sätta igång med en ny låt på pianot. Idag börjar jag med att storstäda. Ni vill inte veta hur det ser ut här efter helgen.

Igår var jag över hos Zeina. Kollade på hennes nya mysiga lägenhet. Man fick verkligen en personlig känsla. Kändes så Zeina. Och så ska det vara, ett hem ska kännas som en del av en. Sen satt vi och snackade och drack kaffe. Hon är helt förtjust i Gabriel. Så kul att se. Inte bara vi som tycker att vår lille kille är super charmig ;)

I förrgår kände jag att det började bli dags för att Gabriel skulle lära sig somna i sängen och inte i famnen. Jag ligger så klart tätt intill så han får lika mycket närhet ändå. Och det gick jätte bra. Tror att när man inte snabbar på saker och ting för mycket utan bara följer den naturliga processen, är det inte så svårt att ändra i rutiner. Jag märkte att han började vända och vrida sig i famnen, som att han ville lägga sig till rätta och då förstod jag att det var dags. Så vi la oss i sängen och det funkade.Somnar nu på bara några minuter. Han typ ligger och ålar sig lite, sen bara han rullar över till magen och somnar. Gör samma sak under dagen och det funkar lika bra. Noll vaggning nu. Mina axlar och rygg skriker av glädje! Men det är lite svårare utomhus. Jag kan ju inte lägga mig i vagnen med honom direkt. Och helt ensam är han inte redo för att somna än. Så ute får vi köra med famnen lite till, så småningom blir han säkert redo för att somna på egen hand i vagnen också.