En jobbig nyår...
Jag är så glad och lättad över att vi beslöt oss för att inte "fira" nyår i år. Vi ska bara vara hemma själva, kolla på film, äta hamburgare och ta det lugn. Som jag förut skrev, med tanke på allt som har hänt detta år, känns nyår som ett stort jävla skämt. Som en slap in the face. Och jag har inte lust. Att fira nyår i år, känns bara fel på alla sätt och vis.
Men det betyder inte att jag inte tänker på allt som varit detta år. Jag ”firar” inte nyår i år, men jag upplever och går genom nyår idag ändå. Jag försöker skapa mig en uppfattning om allt och smälta det på mitt sätt. Men jag vill göra det i lugn och ro. Och blir jag ledsen idag, vill jag ha utrymme för det. Och vill jag prata med Juan om vår pojke, gör jag det. Jag tänker på honom idag. Vi går ifrån det år som han togs ifrån oss. Jag orkar inte vara bland folk och låtsas vara glad. Låtsas lägga detta år bakom mig och se fram emot det nya, som om allt vore som vanligt. För inget känns som det gjorde innan allt hände. Och ja, har jag saker att vara glad för, det växer ju trots allt en ny liten krabat i magen på mig. Men oron är fortfarande för stor för att våga fira och hoppas på ett gott nytt år. Jag har blivit bränd av livet i år och jag vågar inte ta ut något i förskott som det är nu. Men förhoppningsvis har man ett bättre år bakom sig nästa år och vågar fira då. Men idag tar vi dagen som alla andra jobbiga saker i år - en dag i taget.
Men det hände en annan sak som jag faktiskt stolt kan ta lärdom ifrån och lägga bakom mig i år. Något som jag kan berömma hos mig själv. Genom allt som har hänt börjar jag kunna se den otroliga styrka jag har. Vissa försökte knäcka mig i år. Jag har känt mig kränkt och nedtryckt så jag inte kan beskriva det. Jag har sörjt förlusten av mitt barn och samtidigt har vissa tyckt att det var läge att trampa på mig. På ett hjärtlöst, omänskligt sätt. Men jag fann en styrka som jag aldrig skulle tro att jag hade. Och jag upptäckte att jag håller fast vid de värderingar jag har och står upp för vad jag tror på och för mig själv. Jag upptäckte att jag är genuin. Jag upptäckte att jag har börjat värdera mig själv mer. Jag är en fighter. Och vet ni vad - jag vann.
Jag trodde inte det fanns någon lärdom att ta från detta år, för vissa saker och lärdomar behöver man inte ha. Man kanske har jag ändå lärt mig något i år... och det är min egen styrka. Jag tyckte förut att citatet nedan lät så överdrivet. Men när man är på gränsen till att känna att man blir helt psykiskt nedbruten om man inte finner någon form av styrka, ja - då börjar man förstå vad som menas med citatet...