Har varit skeptiskt till att boka resa. Dels nojjar jag över strålningen från flyget, OM jag nu skulle bli gravid vid denna ägglossning och dels för att jag fortfarande inte mår helt bra. Känner mig stressad inombords när jag gör saker där jag borde vara avslappad och njuta. Känns som att jag bara stressar mig genom sociala saker för att jag vill att allt ska gå fortare. Just nu vill jag gå i 200 för att slippa tänka. Och jag vill inte ha kul. Och jag vill inte slappna av. Och jag vill inte njuta. Jag vill bara att allt ska vara över. Och det känns konstigt att göra normal, glad saker, när man känner sig tvärtom inombords.

Men samtidigt så vet jag att jag behöver komma bort. Jag vill komma bort. Jag är bara rädd för att mitt humör ska förstöra det. Men kanske får jag lite perspektiv i en annan miljö. Det blir nog skönt att komma till värmen och solen. Kanske får det mig att slappna av?

Och strålningen har jag hört är minimal. Men har man en gång råkat ut för det som jag har, blir oron irrationell. Bara av att höra att det finns en minimal risk för fosterskador, ger mig ångest in i hjärtat och magen vrider sig. Men som sagt, jag är inte gravid än. Jag kan inte leva som att jag vore gravid, det får mig nog bara att må sämre just nu. Jag måste nog försöka motverka min oro lite.

Så, igår bokade vi resa. Blir Turkiet, Side, Alanya - Antalya området. 0 m till centrum och 25 m till stranden, blir nog bra det :D

Har både längtat och fasat inför semestern. Längtat för att slippa vissa saker som får mig att må riktigt dåligt, men fasat över att ha tid till att tänka på andra saker som får min att må riktigt dåligt. Ja - mitt liv går inte riktigt ihop just nu. Ni kanske förstår mitt dilemma? Saker och ting har börjat gå något bättre. Har väl haft lite mer ”tur” på sistone. Men de två största sakerna som påverkar mig enormt just nu, får mig fortfarande att må dåligt. Den ena av de är ju detta med min pojke/graviditet, den andra kan jag tyvärr inte skriva om här på bloggen (men jag tror att ni fattar vad jag menar :)). Det är svårt, för jag känner mig som satt på paus. Som att jag är i en mardröm som jag bara väntar på att bli väckt ur. Annat i mitt liv verkar gå bättre, men det hjälper inte riktigt. För det andra kvarstår. Jag hade kunnat ge bort allt jag har för att ändra på det. Jag hade gjort det utan tvekan på en sekund. Planerade i alla fall första dagarna av semestern så att den skulle börja bra. Men en grej precis innan sabbade det och min ångest och stress nivå steg åt taket. Var ingen bra start. Men jag har blivit bättre på att hantera sådant så dagen efter blev lite bättre och slutade faktiskt bra, det var då jag fixade håret och fotbollen =) Idag känns det faktiskt hyfsat bra, även om det ligger en gnagande oro bakom. Kanske släpper den så småningom. Jag är ju trots allt ledig, så kanske lyckas man varva ner.

Bilder från när jag var på middag & bio med Juans mamma och hans brors tjej för några veckor sen =)

Igår kväll stack vi till Juans päron. Blev grillning och så kollade vi på Chile matchen. Jag är verkligen ingen fotbolls människa, men det var faktiskt kul. Känns som en helt annan grej när man hejar på ett land. Känns som att det inte handlar så mycket om fotboll då. Och det var faktiskt en intressant match. Sjukt vad mycket känslor som spelarna förmedlade genom tv-rutan mot slutet. Man kunde känna deras frustration, glädje, sorg. Blev ju helt tårögd på slutet. Speciellt när han sista i Chiles lag inte fick in bollen.... hans ansikte alltså..... de känslorna.....

Men hur som helst, det var en riktigt kul kväll =) Håret ser ni också på bilderna. Är så nöjd med resultatet (jag har verkligen världens bästa frisör!!!!). Ska göra bilder sen på bara håret, så får ni se färgen. Klippte ca 1 dm också, så skönt! Orkar inte gå med slitet hår bara för att ha det långt.