Strong is the new skinny

Ett öppet brev till mig själv

För ett år sedan var jag en soffpotatis som avskydde grönsaker, gärna åt skräpmat flera dagar i veckan, festade väldigt mycket och var väldigt stillasittande. För ganska exakt ett år sedan, i slutet av Maj, träffade jag mitt ex och bestämde mig för att även komma i lite bättre form och få bättre kondition, började ta små korta joggingturer och promenader lite då och då. När jag sedan flyttade till Sickla i Augusti skaffade jag mitt gymkort på SATS, och det har nu gått 10 månader sedan jag blev medlem där. Jag har byggt upp en sådan styrka och kondition, och ett BEROENDE för träning är det absolut bästa jag vet numera och jag älskar verkligen att utmana mig själv och se hur långt jag kan gå, hur tunga vikter jag kan ta, hur mycket jag orkar kötta på alla de pass jag går på, t. ex Bodycombat där det verkligen är upp till var och en hur hårt man tar ut sig själv då det är ett renodlat konditionspass.

Jag märker för varje månad som går att jag kan ta tyngre vikter, orkar fler och fler armhävningar (för ett år sedan kunde jag inte göra en enda armhävning på tå, idag kan jag enkelt göra 20-30 snabba utan att ens bli trött, och bara det gör mig så stolt), får större muskler och kan springa snabbare. Jag är så stolt över att jag har det psyke jag har och att jag besitter det jävla anamma jag faktiskt besitter som kan gå från 0 till 100 på det sättet jag gjort. Jag tycker det är jobbigt att behöva ha en vilodag (idag ska jag inte träna för att jag vet att jag behöver vila, och det tycker jag är jobbigt) vilket jag försöker boka in en gång i veckan, annars är att vara på gymmet det absolut bästa jag vet och det enda som kan få en dag när jag är nedstämd att vända till en bra dag.

Hade jag kunnat spola tillbaka tiden hade jag helt klart tagit tag i det här med min hälsa långt tidigare i livet, men jag hade helt andra intressen. Men när jag gör något, så gör jag det helhjärtat. Jag är en helt annan människa idag än för ett år sedan och trots att jag kämpar med sömnproblem så orkar jag alltid kötta och jobbar aldrig på halvfart.

Jag ville bara skriva av mig lite och ge mig en klapp i axeln för den resa jag gjort på ett år. Ibland måste jag påminna mig själv om att inte vara så hård mot mig själv, för jag är verkligen min absolut största kritiker och ställer orimliga krav på mig själv. Men jag är taggad på att fortsätta min lilla träningsresa, för jag vill bli ännu starkare. <3

XOXO JOHANNA ROOS

Instagram: Jmroos

Gillar

Kommentarer