Så himla invecklat

Det är väl klart att jag var medveten om att Nobless inte hade långt kvar på livslinjen redan i början på detta året. Det pratades om att hon skulle tas bort redan innan sommaren eftersom att Tildas mamma inte skulle fixa att se Nobless stå och klia sig mot alla träd osv.. Men så blev det ingen "pangsommar" och hon fick vara kvar en liten stund till, givetvis inte bara för att det inte blev någon jättevarm sommar, det fanns även andra anledningar till att hon fick vara kvar lite till..

Senco är långt ifrån en ensamhäst. Under alla de åren som han stod ihop med Lovie så var det jämt hon som var i centrum. Hon kunde absolut inte stå ensam i varken hage eller stall och jag hade sällan möjlighet till att kunna vara i stallet då Lovies ägare hade tid för att rida. Det var då nästan inga problem med att lämna Senco ensam i stallet, han rullade sig lite, gnäggade och gick runt lite. Men han blev aldrig farlig för sig själv. Sen flyttades han och fick uppleva raka motsatsen - han var i centrum och behövde aldrig lämnas ensam mer.

Men givetvis så kom Lovies nya sällskap till oss då Lovie togs bort och mycket förändrades. Luna (sällskapet till Lovie) fick stå i samma hage som Senco och Nobless. Där och då raserades ungefär ett års hårt slit på det jag och Senco hade jobbat med. Senco behöver stå med någon som aldrig tas ut så att han blir lämnad ensam. Tyvärr så rids Luna på ganska ofta, kanske också mer än vad som borde ridas på henne.. Nu kan han absolut inte bli lämnad i stallet, för han försöker ta sig över boxdörren. I hagen kan han inte heller vara själv, för han springer sig svettig och springer så fort så att han knappt får stopp innan stängslet snabbt närmar sig.

Han kan göra sig så himla illa var han än är när han blir lämnad ensam? Vad ska jag göra? När han en gång blivit van vid att få vara i centrum och inte behöva bli lämnad, och sen behöva komma tillbaka till det mönstret igen, så blir det knasigt i huvudet. Jag känner mig så fruktansvärt maktlös, jag vet inte vad jag ska göra för att min häst ska få det så bra som möjligt. På bara några få månader så har han förlorat två individer som betytt så fruktansvärt mycket för honom. Även om han beter sig som om att Luna betyder jättemycket, så gör hon inte riktigt det. Inte alls i närheten av så mycket som Lovie och Nobless gjorde. Det handlar bara om att hon är hans sällskap och han måste ha kontroll över det. Försvinner hon utom synhåll så får hon mer uppmärksamhet än vad han får och han vet heller inte vad som väntar henne, vilket kanske är lite förståeligt att han är orolig över. Jag vet bara inte vad nästa steg får bli. Jag måste göra något, och det är sjukt snart. Jag inser att han inte kan gå ensam med Luna så som de gör nu, för då kommer han springa sådär som jag blir så himla nervös över när han blir ensam.. För nu kommer han verkligen bli ensam då Nobless inte finns bredvid honom längre.. Och tänk när vintern kommer och det blir halt i hagarna? Herreguuud!! Det är klart, Miranda (den lilla shettisen) är ju kvar också. Men hela grejen med att hon ska vara där är egentligen att den yngsta dottern i familjen som äger Luna skulle ha något att pyssla med samtidigt som den äldsta dottern pysslar med Luna. Så om Mirandra hamnar där igen så blir det ju lika illa.. Sen tyckte jag inte riktigt om henne heller, av någon anledning.. Jag har funderat lite på att köpa eller allra helst låna en shettis eller mindre ponny som kan stå med Senco. Ett sto såklart, så han känner att han har någon att "skydda". Det var det som var så himla bra då jag först anlände till mitt nuvarande stall, Nobless togs aldrig ut för att ridas. De gångerna hon togs ut var isåfall om jag skulle borsta lite på henne eller så. Och det är precis ett sådant sällskap Senco behöver för att kunna vara stabil i psyket och kunna fokusera på det jag kräver och vill få ut av honom. Men sen vet man inte heller.. En till bortgång på så kort tid på en nära vän såhär kanske tar jättehårt på en sådan häst..
♥♥

Gillar

Kommentarer