Idag har jag haft en bra dag. Dagarna som jag mår bra njuter jag verkligen utav livet fullt ut. Men att må bra är också det läskigaste som finns. För det kan vända väldigt snabbt, när man lever med en kronisk sjukdom. Jag vill inte vara min sjukdom. Jag vill vara frisk och bara vara mig själv. Samtidigt som jag måste acceptera att jag är sjuk, vilket tyvärr begränsar mig för jag orkar inte allting. Jag har fortfarande tufft att acceptera min reumatism trots att jag levt med min diagnos i 7år. Allt går verkligen upp och ner, ibland hamnar man nere i hålet och gräver ner sig. Men då får man försöka ta sig upp och vara glad för det man har. Samtidigt som man också måste tillåta sig själv att ha dåliga dagar.

Ville bara dela med mig av lite tankar. Stor kram till alla som kämpar med någon slags sjukdom.

Jullovet har officiellt börjat, en frostig kall och vacker morgon vaknade vi upp till idag. Blev julledigt några dagar tidigare för Niklas än vad det var tänkt från början. Han skulle jobbat till den 22a, men tyvärr fick han stanna hemma redan igår då jag behöver hjälp med barnen. Min kropp har nämligen slutat fungera som de skall. En kroppslig kollaps mer eller mindre..

Min reumatism har tyvärr blivit väldigt mycket sämre under graviditeten med Leon. Vilket jag visste var en risk, då många med min sjukdom fått det värre efter barn nummer 2. Men ville ju inte låta detta hindra mig från att skaffa barn.. Så efter hans födsel har jag mer eller mindre befunnit mig i ett skov. Finns tyvärr inte mycket dem kan göra i min behandling eftersom jag fortfarande ammar och min lever inte tål någon annan medicin. Men jag har kontaktat min läkare och hoppas att det finns något dem kan göra ändå. Nästa steg i min behandling är att börja på cellgifter igen. Men dem får jag inte ta när jag ammar och är inte villig att sluta amma än. Men i värsta fall blir jag väll tvungen. Innerst inne vet jag ju att jag måste fungera för att kunna ta hand om mina barn. Men det är så ledsamt då amningen (vanligtvis) fungerar så himla bra. Det är verkligen frustrerande att inte kunna gå ordentligt eller ens kunna använda sina händer. För allt gör ont, varje steg och varje rörelse. Aldrig varit såhär dålig. Det är speciellt höger handled som är riktigt illa. Så höger hand kan jag inte använda alls. För allt gör så fruktansvärt ont, jag nästan svimmar när jag rör den eller kommer åt den. Ni vet när man var liten och klämde fingret i bildörren, den dunkande känslan som uppkommer då. Lite så känns det hela tiden, fast värre och smärtar till så fort jag rör handen.

Som ni märker är det mycket tankar som snurrar just nu, mår inte alls bra varken fysiskt och psykiskt. Ber om ursäkt för ett negativt inlägg men ville och behövde bara få skriva av mig lite.

Älskade saknade mormor, idag skulle du fyllt 89år. Ikväll tänder vi ett ljus för dig och dukar med dina ljusstakar. Du fattas mig ♡