Åh vilken underbar dag som vi haft idag. Njutit av solen och varit ute hela dagen lång, så himla härligt. Vi hade lite picknick i trädgården. Alma som fyller 8år idag fick en egen skål med köttbullar att mumsa på. Grattis till världens bästa vän på fyra ben.

Vår älskade Alma blev väldigt sjuk i helgen och fick åka in till Västra Djursjukhuset i tisdags. Allt började i lördags med att hon matvägrade, trots att vi försökt mata henne med precis allting. Vilket inte är ovanligt. Hon har nämligen alltid varit svår med maten. Det är normalt för henne att inte äta på flera dagar.. Men vanligtvis när hon inte ätit på länge så brukar hon spy galla. Men denna gången gjorde hon inte det och då började vi bli lite fundersamma. Ringde vår uppfödare för att rådfråga. Eftersom Alma åt både frukost och middag på fredagen, tänkte vi att hon kanske fortfarande var mätt eller kände att hon inte behövde äta.. Så vi bestämde att vi skulle avvakta, då hon inte brukar äta på några dagar när hon ätit mycket dagen innan.

Men när hon fortfarande inte hade ätit på måndag kväll började vi få slut på alternativ. Kände att det hade gått lite väl många dagar för henne utan mat.. Sen började hon även att lukta illa ifrån vulvan och vi förstod då att allt inte var som det skulle. Magkänslan sa mig då att något var väldigt fel. Eftersom hon nyss löpt började jag direkt misstänka att hon hade livmoderinflammation. Det är väldigt vanligt att tikar får det efter löp. Så jag kontaktade veterinär, vi kom överens om att jag skulle hålla koll på hennes temperatur för att se så hon inte fick feber. Jag skulle även fortsätta ge henne vatten med jämna mellanrum för att hålla hennes vätskenivå uppe. Då hon inte hade några andra tydliga tecken förövrigt skulle jag avvakta till morgondagen. Så vi fick en tid klockan 8:00 på tisdag morgon för kontroll, så att dem kunde utesluta livmoderinflammation och ge henne näringsdropp.

Under natten tog jag temperaturen på henne flera gånger, ingen förändring. Dock tyckte jag att hon tvättade sig väldigt mycket.. På tisdag morgon var hon pigg och åt faktiskt lite leverpastej. Men hon luktade fortfarande och det hade börjat komma flytningar. Så det var skönt att vi hade en inbokad tid. Väl inne hos veterinären bekräftade dem snabbt våra misstankar och bokade in henne för akut operation.

Hennes livmoder visade sig vara väldigt stor på ultraljudet och var kraftigt inflammerad. Den var så stor att den hade tryckt undan hennes andra organ. Så när veterinären la snittet välde tarmarna ut.. När veterinären ringde efter hennes operation och berättade hur allt hade gått, var det enda jag kunde tänka på hur tur det var att vi åkte in. Man ska alltid lita på sin magkänsla. Jag frågade förskräckt om hon hade haft ont i flera dagar, men det trodde hon inte utan sjukdomsförloppet går väldigt snabbt. De behöll henne för observation då hon var väldigt påverkad av operationen. Men igår kväll fick vi äntligen hämta hem henne. Så nu blir det en lång tid av vila, smärtstillande och massa mys tills hon är fullt återhämtad. Skönt att jag är hemma och kan ha koll på henne hela tiden.

Livmoderinflammation är en väldigt lömsk sjukdom som utvecklar sig väldigt snabbt och hunden behöver inte ha tydliga symtom. Men oftast får dem feber och dricker ovanligt mycket, dessa symtom saknade vår Alma. Utan fick inte förrän senare väldigt tydliga symtom. Så det är en väldigt svår sjukdom att bekräfta diagnos på utan att göra ett ultraljud. Omkring 80% av alla tikar drabbas av livmoderinflammation. Så till er som har tikar som ni inte tänkt avla på, ta bort livmodern innan era hundar blir sjuka. I vår familj har vi nu haft 3 av 4 hundar som fått opereras för livmoderinflammation. Vi har ju länge tänkt operera bort den på Alma, då det kan bidra till bättre aptit. Så vi hade faktiskt redan planer på att operera bort den efter jul men tyvärr hann hon ju bli sjuk innan.. Men nu är den borttagen och vi hoppas på snabb återhämtning.

I fredags hände det som absolut inte fick hända. Hade precis kommit hem från lunch hemma hos mamma och pappa. Innan jag gick så hade vi precis pratat om att Astrid är så mycket mer stabil och robust hund jämfört med de andra. Att hennes ben måste vara tjockare än de andras, hon är verkligen en blivande agilityhund så som hon hoppar runt överallt. Från den ena fåtöljen till den andra, upp och ner överallt. Fullfart hela tiden, därav smeknamnet turbo.

Men icke, när olyckan väl är framme så hjälper det inte. Mamma hade varit ute på promenad med Astrid och satte sig sedan på huk håller henne då endast tio cm över golvet för att torka hennes tassar. Astrid som alltid har så bråttom in hoppar då ur hennes famn och halkar till på klinkergolvet i hallen, får på så sätt hela sin vikt på sitt vänstra framben. Vilket tyvärr ledde till att hon bröt benet.

I måndags opererades hon och allt gick bra. Sängvila, tratt och smärtstillande är numera Astrids vardag. Nu hoppas vi på snabb tillfriskning så hon snart kan få springa runt och busa igen det lilla energiknippet.

Sorgligt nog har vi alltså två hundar i familjen som brutit frambenen, då vår Alma också gjort det för flera år sedan.. Mamma och pappa åkte utomlands i tisdags så just nu passar vi Astrid och Irma tills de kommer hem igen. Så här är fullrulle här hemma just nu, en bebis och tre hundar varav en med brutet framben. Tycker så synd om lilla Astrid. Låter henne komma upp och mysa så ofta jag bara hinner, skönt för henne att slippa ha tratten på sig hela tiden och att inte känna sig allt för ensam.