Australien

Nu har vi tagit oss från tropiska Port Douglas ner till Sydney. Här ska vi stanna i en dryg vecka, och under denna hinna med 2 golfrundor. Idag var det så dags att spela den första, Riverside Oaks Golf Club - Gurrango course. Till skillnad från de 35 C som vi hade i Port Douglas så stod istället termometern på behagliga 23 C, molnigt, idag.

Riverside Oaks GC låg en dryg timme från hotellet och centrala Sydney. När vi började närma oss anläggningen började ”Kangaroo warning” skyltarna dyka upp tätt, och när vi svängde in till klubben låg en hel flock relativt stora kängrus och latade sig utmed ett av golfhålen!

Vi checkade in, fick vår golfbil (som även denna hade ett kylfack med is!), och körde upp till rangen för att värma upp. Även på rangen möttes vi av en flock kängurus som låg uppe i backen och sträckte ut sig! Som tur var låg de en bit bort, så vi riskerade inte att slå några bollar på de. Hur som, vi värmde upp på rangen, slog några puttar, och körde sedan igång rundan.

Jag följde samma mönster för första hålet som jag gjort i princip på alla rundorna här nere - det vill säga att jag började med ett streck. Jag försökte skaka av mig misslyckandet, och krigade vidare med hål två. Dessvärre var det samma sak där, ett OK utslag, men som hamnade i bunkern, ok bunkerslag men i felriktning, därefter lite svårigheter att träffa green och sen en två putt. Summan av allt blev att det blev streck även där. På hål tre fick jag mitt första poäng, och sedan började det gå bättre och bättre. Jag kände tidigt att jag hade bra feeling i puttningen, och även järnslagen kändes okej. Utslagen spreds lite väl mycket åt båda hållen, men som tur var så kantades hålen av träd, med barmark under sig, så det var lätt att hitta snedträffarna. Efter 9 hål hade jag 13 poäng.

Sista 9 släppte allt. Jag började sänka långa puttar, och plötsligt hade jag gjorde både en birdie (på par 5:a!), och flera par. Jag kom in i ett bra flow helt enkelt, och inkasserade många poäng. Det höll till hål 18, där jag slog bort mig och streckade igen. Men, allt som allt fick jag ihop 23 poäng (!!), de sista 9, och då med 1 streckat hål! Totalt landade jag på 36 poäng, med 95 slag (lägsta hittills iår), och 30 puttar, vilket jag är mycket nöjd med!

Gungarro course var rolig att spela! Banan hade en spännande och utmanande layout, med väldigt fina green områden. Att det sedan fanns kängurus lite var och här på banan gjorde inte upplevelsen sämre! Detta var utan tvekan den näst bästa banan vi spelat i Australien hittills (the Old course är ohotad nummer 1).

Banans plus:
- Riktigt fina greener
- Bra Fairways
- Fina bunkrar
- Rolig layout!
- Kängurur!!!
- Bra Speltempo
- Öppet i ruffen. Slog man snett hittade man bollen under trädan

Banans minus:
- Vissa delar av framförallt ruffarna saknade gräs, vilket gav ett lite fläckigt intryck
- Bajs på banan (av mängden fåglar eller kängurur?)

Positiva saker från mitt spel:
- Jag lyckades komma igen efter min dåliga start
- Puttningen! På de sista 9 hålen hade jag 13 puttar! 3-puttade inte en enda gång idag!
- Inspelen med järn 7, järn 8 och järn 9
- Vissa drives

Saker att jobba mer med:
- Fairwayträffar. Jag sprider mina slag alldeles för mycket.
- Besluten kring vilken klubba jag ska spela, eller vilken väg mot green jag ska gå


Statistik:
Banans par: 73
Längd: 5269 meter från Röd
Antal slag: 95
Antal par: 5 st
Antal birdies: 1 st
Fairwayträffar: 7 av 14 möjliga
Greenträffar på par 3:orna: 1 av 4 möjliga
Antal puttar: 30 st (på 18 hål = 1,66 per hål)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Australien

Eftersom vi hade en ”ledig” dag här i Port Douglas, och vi inte riktigt kände för att bara ligga vid poolen eller stranden en hel dag, så ordnade vår kontakt en till golfrunda till oss, på Mossmans Golf Club, 20 minuter från vårt hotell. Vår kontakt beskrev banan som ”enkel men trevlig och i bra skick”, och det skulle visa sig stämma ganska bra.

Vi anlände strax innan klockan 08 på morgonen och checkade in oss i proshopen. Vi fick veta att det inte fanns någon riktig drivning range, utan de hade ett område där
man fick stå och slå bollar, men man fick där använda sina egna bollar och gå och hämta de därefter. Men de hade ett chip och putt område, och där höll jag till och värmde upp.

De flesta hålen på banan var bara rakt framåt. Hålen gick invid varandra, vilket var tur när man slog lite snett. Fairways var fina, och greenerna snabba. De första 2 hålen spelade jag väldigt dåligt. Man skulle kunna säga att jag hade en form av mental breakdown. Men därefter kom jag igång, och fick framförallt puttningen att stämma! Trä 5:an fortsatte att ge mig problem från fairway, men jag gav mig inte utan fortsatte ändå att försöka slå med den. Det skulle visa sig betala sig på hål 9, en par 5:a på 433 meter. Jag började med att slå en bra drive rakt ut på fairway. Därefter fick jag till ett bra slag med trä 5:an, som följdes upp av en järn 8:a som landade på green (men rullade av på foregreen). Jag satte därefter putten från foregreen och säsongens första birdie var ett faktum!

Jag spelade rätt stabilt de 9 första hålen. Efter 9 hål hade jag 5 av 7 fairway träffar, 15 puttar på 9 hål, samt 49 slag. Detta gav mig 17 poäng. De sista 9 gick något knackigare. Hettan var påtaglig, och med värmen kom de dåliga besluten och den bristande koncentrationen. Jag lyckades dock ändå hålla mig i spel, och gick i mål på 30 poäng.

Det jag är mest nöjd med idag är min puttningen! Jag snittade 1,72 puttar per hål, vilket är en klar förbättring mot tidigare. Dock finns det (som alltid) saker att förbättra, en stor del ligger i siktet och koncentrationen. Men överlag var det en trevlig runda på en enkel bana! Ett bra sätt att tillbringa en förmiddag på helt enkelt!

Banans plus:
- Fina greener
- Bra Fairways
- Tydlig skyltning var nästa tee var
- Snabbt speltempo. Det tog oss 3,5 timmar, och då fick vi ändå vänta på 2 hål

Banans minus:
- Kanske inte så jättespännande layout. Mycket ”pay & play” känsla, hålen låg invid varandra så man gick mycket fram och tillbaka
- Ingen riktig drivning range
- Ingen riktig banguide

Positiva saker från mitt spel:
- Puttningen var bra!! Äntligen!
- Bra järnslag
- Några helt OK träffar med trä 5:an
- Bra drives

Saker att jobba mer på:
- Inspelen - beräkna längd och riktning
- Det mentala. Min spelpartner kan lätt få mig ur balans, jag måste där kunna hitta fokus.

Statistik:
Banans par: 72
Längd: 5321 meter från Röd
Antal slag: 101
Antal par: 2 st
Antal birdies: 1 st
Fairwayträffar: 6 av 13 möjliga
Greenträffar på par 3:orna: 1 av 5 möjliga
Antal puttar: 31 st (på 18 hål = 1,72 per hål)

Likes

Comments

Australien

Så var det lördag och äntligen dags att spela golf igen! Idag skulle vi för första gången spela på en public golf course i Australien, de tidigare banorna vi spelat på har varit private courses. Banan vi skulle spela hette Paradise Palms och låg i Cairns, omgiven av läckra berg täckta av regnskog. Temperaturen stod ”bara” på 30 C, och det var till och med molnigt med tillstymmelse till vind. Den höga luftfuktigheten gjorde dock att de 30 graderna kändes betydligt varmare.

Anläggningen var fin och personalen i shopen var trevliga. Golfbilen vi fick var till vår glädje utrustad med en box fylld med is, där det var tänkt att man skulle ha vattenflaskorna i. Det fanns även handdukar i bilen, vilka skulle vara välbehövliga med tanke på luftfuktigheten (dvs svettningarna!!). Rangen var belägen mot regnskogen, riktigt läckert att stå och värma upp mot den! Puttinggreenen gjorde oss dock något fundersamma, den var både hålpipad och dressad, och rikligt täckt av sand. Vi höll därför tummarna att greenerna på banan skulle hålla högre klass än så.

Vi slog ut vid 10:53, på ett läckert par 4 hål kantat av såväl vatten som palmer. Jag fick iväg en fin drive, men andra slaget hamnade i vattnet. Jag droppade, och kom upp på green kort därefter. Dessvärre var även denna green riktigt kass, och det var svårt att putta då bollen ”hoppade” brutalt.

På andra hålet började jag med att skicka ut en drive ut i skogen. Men jag bet ihop och spelade en provisorisk boll, som jag faktiskt lyckades göra birdie (!) på! Synd bara att det var en provisorisk boll, så jag fick istället skriva upp en 5:a i protokollet.

Sedan fortlöpte spelet utan några större överraskningar. Jag fick pli på drivsen genom att sänka svingtempot en aning, och plötsligt hann hela kroppen med och de gick fint och rakt. Puttningen var fortsatt svår, på grund av de kassa greenerna. Nu har jag visserligen bara spelat golf i fyra säsonger, men under den tiden har jag aldrig spelat på så dåliga greener. I mitten av rundan fick vi även sällskap av ett gång wallabys (små kängurur)!! Riktigt häftigt!!

I övrigt rullade det på bra. Solen kom fram efter någon timme, vilket gjorde det outhärdligt varmt bitvis. Banan var rolig att spela (bortsett från när man kom in på green), den hade en rolig layout och var som tidigare sagt läckert inramad av regnskog och palmer. Fairways var även de mycket bra.

Jag slutade rundan på 105 slag, vilket gav mig 27 poäng. Jag spelade mycket bra fram till hål 15, då värmen blev för mycket och jag kroknade. Men, jag är ändå nöjd med flera delar av mitt spel för idag.


Banans plus:
- Läcker inramning, med regnskogen i bakgrunden och palmer längs med fairway
- Fairways i bra skick
- GPS:en i golfbilen visade den exakta längden till flagg
- Spännande layout på banan, roliga hål
- Golfbilen var utrustad med en låda med is i, för att förvara vattenflaskor i. I 30 C tropisk värme var det mycket välkommet!
- Handdukar i golfbilen - väldigt välkommet med tanke på värmen och svettmängden
- Wallabys på banan!!!

Banans minus:
- Greenerna var inte bra, det såg ut som de både hade hålpipat, sått om samt dressat de. Det spelade ingen roll hur bra man läste greenerna, bollarna hoppade ändå.
- Speltempot. Vi fick vänta på gruppen framför en hel del de sista 9
- Bunkrarna var stenhårda

Positiva saker från mitt spel:
- Bra drives! Jag hittade rätt tempo i svingen!
- Bra järnslag
- Puttningen var helt ok, med tanke på de dåliga greenerna.

Saker att jobba mer på:
- Närspelet. Jag toppade såväl Chippar som inspel.
- Slagen från fairway med hybrider och träfemma.

Statistik:
Banans par: 71
Längd: 5052 meter från Röd
Antal slag: 105
Antal par: 3 st
Antal birdies: 0 st (en birdie på andra bollen..!)
Fairwayträffar: 7 av 14 möjliga
Greenträffar på par 3:orna: 2 av 4 möjliga
Antal puttar: 37 st (på 17 hål - plockade upp på ett hål = 2,17 per hål)

Likes

Comments

Australien

Äntligen var det dags för en ny golfrunda! Vi hade under tisdagen förflyttat oss från Melbourne till Cairns, hämtat ut vår hyrbil och kört vidare norrut en timme till Port Douglas, där vi nu ska stanna en vecka och under denna tid hinna med två golfrundor. Redan när vi klev av planet i Cairns insåg vi att golfbanorna här skulle skilja sig betydligt från de vi spelat på i Melbourne, detta då det råder tropiskt klimat här, med regnskog och den otroliga luftfuktighet som den medför.

Så idag var det således dags att spela på Palmer Sea Reef Golf Course i Port Douglas. Banan var på klubbens hemsida beskriven som en tropisk linksbana, med 89 bunkar och mycket vatten. Temperaturen mätte 33 C redan klockan 08:00 på morgonen, och det var i princip vindstilla. Idag var vi ute i god tid, vi anlände till banan en timme innan tee time, och hann med en gedigen uppvärmning som kändes helt okej. Jag märkte dock väldigt snart hur jobbigt det är att slå golfslag i 35 C värme, svettproduktionen var enorm och det var svårt att koncentrera sig på varje slag. Men efter en bra uppvärmning var det dags att slå ut. Personalen i proshopen hade upplyst oss om att det fanns krokodiler (!!) på banan, och att det var absolut förbjudet att gå ner i vattenhinder och försöka fiska upp en boll. Så det var med spänning och tillförsikt som vi närmare oss första tee.

Banan var öppen och var omgiven av palmer och i bakgrunden såg man regnskogen med dess berg, riktigt läckert! Man märkte direkt att det var ett annat gräs än banorna i Melbourne, det rullade nästan ingenting, vare sig på fairway eller på green.

Jag började denna dag ungefär som jag slutade den senaste golfrundan, med ett dåligt utslag slice:at till höger. Detta följdes upp med ett besök i den första av banans 89 bunkrar, och därefter lite hackande fram till green där det blev en 4 (!!!) putt och således ett streck. Allt annat än en bra start med andra ord! De nästkommande hålen spelade jag upp mig lite. Jag hade väldigt problem på tee, och fick inte iväg några särskilt bra drives, och på fairway fick jag inge alls trä-femman och hybriderna att fundera. Inspelen och chipparna runt green var snäppet bättre än senaste rundan, vilket kanske räddade mig lite de första 9. Efter 9 spelet hål, 1,5 liter drucket vatten och tonvis av liter svettandet, hade jag skramlat ihop till 13 poäng. Jag var långtifrån nöjd med detta.

Nästa 9 gick betydligt bättre. Jag hade fortfarande problem från tee, och på fairway valde jag att enbart spela järn med tanke på problemen jag hade med hybrider och träklubba. Detta gjorde att jag inte nådde in på green med rätt antal slag, men jag höll mig ändå med i spelet. Den största lyftet de sista 9 stod puttningen för. Jag fick i en del 2-3 meters puttar vilket lyfte självförtroendet. Jag avslutade de sista 9 med 17 poäng, som BORDE varit 18 pga koppsnurr som skulle gett mig en birdie på tolvan (par 5:a). Sammanlagt fick jag ihop 30 poäng, vilket är ett lyft från föregående rundor.

Jag tycker att jag lyfter biter av mitt spel från tidigare rundor. Framförallt är puttningen och närspelet bättre, men det som blivit sämre är utslagen och slagen från fairway med hybrider och träklubba. Bunkerslagen lämnar också en hel del att önska, jag hade väldiga problem att ta mig ur de gånger jag hamnade där. Av banans 89 bunkrar var jag kanske i en 7-8 stycken , och av dessa hade jag svårt att ta mig ur hälften. Att det sedan var 33-35 grader (som enligt Klart.se var ”känns som 46 C”), utan vind, under de fyra timmar vi spelade, gör detta till den svettigaste golfrundan jag någonsin spelat. Det var svårt att hålla koncentrationen uppe i värmen, så jag måste nog ändå vara nöjd med det 30-poäng resultatet. Men, visst finns det en hel del att jobba på innan jag spelar på mitt handikapp, men jag ser ändå att kapaciteten finns där, det gäller bara att ta fram den vid varje slag.

Positiva saker från mitt spel:
- Puttningen var betydligt bättre idag
- Järnslagen från fairway var bra

Saker att jobba mer på:
- Slagen från fairway med hybrider och träklubba
- Drivsen. Väldigt få fairwayträffar idag och slagen gick inte rakt!
- Bunkerslagen...
- Siktet på par 3:orna från tee. Jag träffade inte green på en enda par 3:a vilket jag borde ha gjort.

Banans plus:
- Trevlig och välkomnande personal
- Läcker inramning med alla palmer och regnskogen i bakgrunden
- Gräsrange
- Bra uppvärmningsområde med chippinggreen osv
- Bra speltempo

Banans minus:
- Lite halvt långsamma greener
- Dålig sand i bunkrarna
- Dålig skyltning om var nästa tee var
- Inga vattenstationer eller toaletter på banan

Statistik:
Banans par: 71
Längd: 5249 meter från röd
Antal slag: 101
Antal par: 3 st
Antal birdies: 0 st
Fairwayträffar: 7 av 14 möjliga
Greenträffar på par 3:or: 0 av 4 möjliga
Antal puttar: 37 st (av 18 hål = 2,05 per hål)

Likes

Comments

Australien

Tisdag, och sista banan att spela i Melbourne. Idag skulle vi ge oss iväg ända längst ut på Mornington Peninsula, ca 90 minuters körväg söderut från centrala Melbourne. Dagen till ära skulle vi spela på The National Golf Club, en toppanläggning med fyra banor som enligt utsago höll toppklass. Vi skulle spela på ”The Old Course”, den bana som enligt klubbmedlemmarna som vi träffade på var den bästa av alla fyra banorna.

När vi anlände fick vi reda på att de hade flyttat fram vår starttid 40 minuter, vilket gjorde att vi plötsligt hade lite tight om tid för uppvärmning. Men vi tog golfbilen och brände bort till uppvärmningsområdet, och hann med några puttar och några slag på den fantastiskt fina rangen (dock ej gräsrange men däremot obegränsat antal rangebollar!). Uppvärmningen kändes bra, och vi var strax redo att slå ut på första tee.

Första tee var högt beläget, med en läcker vy över första hålet. Både jag och min make fick iväg helt OK slag som båda landade på fairway, men sedan började svårigheterna, i alla fall för mig. Det helt OK utslaget följdes upp av ett halvdåligt andra slag, som hamnade i tjockruffen i en brant uppförsbacke, så det tredje slaget blev ett ganska blint slag som hamnade på green, men långt ifrån flagg. Därefter var det lite tveksamheter och hattande fram och tillbaka vilket gjorde att det tyvärr blev ett streck på första hålet.

Därefter fortsatte vi kämpa på i värmen. Temperaturen låg mellan 25-29 C, med kanske 4 m/s vind. The Old Course var tight, och varje hål var omgivet av tjock vegetation, vilket innebar att om man slog snett så var bollen ute i de ogenomträngliga buskagen. Banan var överlag mycket backig, och man stod i princip aldrig på plant underlag och slog, vilket gav mig stora problem då jag inte riktigt fick med mig hela kroppen i svingrörelsen på grund av ojämn balans. Greenerna var snabba och flaggplaceringarna var riktigt luriga och svåra. Jag kan tänka mig att detta är en bana som det är betydligt lättare att spela andra gången, då man på förhand vet lite mer hur det faller och var man vill placera sig. Men, the Old Course var i absolut toppklass! Finishen var superb, och att banan erbjuder de mest häpnadsväckande utsikterna från flera hål är såklart också en bonus.

Mitt eget spel lämnade tyvärr mycket att önska även denna gång. Jag hade som sagt svårt med de kuperade fairwaysen, jag fick inte alls spelet att fungera med trä- och hybridklubborna. På green var jag ganska chanslös, jag hade svårt med såväl riktning som fart. Framförallt hade jag nog svårt med det mentala idag. Jag slog bort många bollar, och både duffade och toppade slag som jag annars brukar sätta, och då gick jag ner mig mentalt och lyckades inte ladda om. Riktigt synd på en sån fin bana!

Jag hade 8 patetiska poäng ut, och 14 poäng in, vilket summerade upp till 22 poäng. Nu är det bara att ladda om och försöka hinna med en längre uppvärmning innan nästa runda som blir på torsdag, i Port Douglas (Cairns).

Positiva saker från mitt spel:
- Hade bitvis bra järnspel
- Drivarna gick periodvis spikrakt och långt

Saker att jobba mer på (det är frestande att skriva ALLT, men jag ska försöka bryta ner det lite mer):
- Puttningen
- Slag från fairway med trä femman samt hybrider
- Siktet
- Chippar och inspel
- ”Stänga av” allt runtomkring. Jag blir stressad och nervös när det är banarbetare som är i närheten, eller folk som står och väntar på att slå ut på tee. Måste lära mig att släppa allt det och istället bara fokusera på mitt eget

Banans plus:
- Fantastisk anläggning! Klubben hade fyra banor med otroligt läge och utsikt
- Bra utbud i restaurangen
- Gratis rangebollar
- Fairways, greener, tees i toppskick!
- Häftig layout
- Fantastiska vyer!
- Varje hål var ”eget inramat”

Banans minus:
- Lite sand i bunkrarna

Statistik:
Banans par: 72
Längd: 5072 meter från Grön
Antal slag: 115
Antal par: 1 st
Antal birdies: 0 st
Fairwayträffar: 10 av 14 möjliga
Greenträffar: 2 av 4 möjliga
Antal puttar: 39 st (på 15 hål - plockade upp på två hål = 2,6 per hål)

Likes

Comments

Australien

Det är lätt att spela golf när det går bra, likväl är det otroligt svårt och tråkigt att spela golf när det går dåligt. Det är än värre att skriva om detta gudsförgätna spel efter en dålig runda, men jag gör ett försök!

Aussie tourens andra runda spelades idag på Woodlands GC, även den lokaliserad i Melbourne Sand Belt. Vädret var till en början förhållandevis ”kyligt” i Australiensiska mått mätt, 23 grader och moln, med andra ord ganska snarlikt svensk sommar.

Efter 45 minuters uppvärmning, som faktiskt kändes relativt bra, så var det dags att köra igång. Banans första hål var ett relativt snällt par 4, med en bred fairway och upphöjd green. Dock började problemen redan vid första utslaget. Fairway miss, vilket gjorde att även andra slaget hamnade snett. Tredje slaget hamnade i bunkern och sedan fortsatte eländet med treputt. Det blev med andra ord streck på första hålet och den goda känslan som infinits sig på rangen började långsamt tyna bort.

Jag önskar jag kunde säga att det ordnade upp sig sedan, men så var inte fallet idag. Det första strecket på hål ett följdes upp med tre till i rask följd. Trots idoga försök till positivt tänkande så ville det sig inte riktigt alls.

Woodlands GC kännetecknades överlag med breda fairways i otroligt fint skick, men likväl var det omöjligt att försöka landa en boll där idag, jag spred utslagen både till höger och vänster, med svåra andra slag som följd, som oftast hamnade mask bland träden eller i en djup greenbunker. Puttningen fungerade inte heller, och vi ska inte ens tala om bunkerslagen. Nej, faktum är att dagens runda nog går till historien som en av mina topp-3 sämsta rundor i min 4-säsongs unga golfkarrriär.

Efter en kort paus efter 9 hål lyckades jag spela upp mig ett kort tag, och tog 8 poäng i rask följd. Men sedan var det stopp. Nej, idag är en sådan runda som man helst vill glömma, men då jag nu bestämt mig för att skriva ner och analysera varenda liten runda så antar jag att jag istället får försök dra lärdom av eländet. Jag gick i mål på bedrövliga 13(!!!!!!) poäng, så dåligt har jag nog inte spelat sedan min första golfrunda någonsin. Men, det kan bara bli bättre och visar att det finns extremt mycket att träna vidare på.

Nu väntar tre dagars vila med andra aktiviteter här down under innan det är dags för nästa runda.

Positiva saker från mitt spel:
- En monsterdrive på 200 meter! Dock var detta på provisoriska bollen.....
- Trots bedrövligt spel så höll jag i alla fall humöret uppe och fortsatte kämpa hela tiden

Saker att jobba på:
- Närspelet! Framförallt Chippar, inspel
- Bunkerslagen - ska man hamna i bunkern måste man kunna ta sig upp!
- Puttningen - bli bättre på att läsa linjer samt avgöra fart
- Siktet
- När det går dåligt så börjar jag slarva! Jag glömmer/struntar i min rutin.


Banans plus:
- Trevlig personal i shoppen som bjöd på såväl banguide samt rangebollar och markeringsknapp
- Fairways i toppskick
- Otroligt fina tees (finare än många greener i Sverige!)
- Bra greener
- Bra banguide med flera mått angivet

Banans minus:
- Layoten kanske inte var den mest spännande
- Lite halvoklar range - ej utmärkt samt att man var tvungen att gena över 9:ans fairway för att nå dit
- Utbudet i kiosken var även här skralt (kanske är standard i Australien man efter 9 hål äter chips och äter kakor?)


Statistik:
Banans par: 74
Längd: 5328 meter från Röd
Antal slag: 127 (!!!!!!)
Antal par: 0 st
Antal birdies: 0 st
Fairwayträffar: 4 av 14 möjliga
Greenträffar: 0 av 4 möjliga
Antal puttar: 37 st (på 16 hål - plockade upp på två hål = 2,3125 per hål)

Likes

Comments

Australien

Så var det äntligen dags för säsongens första golfrunda, och det på andra sidan jorden, nämligen i Australien!

Dagen till ära skulle vi spela på Huntingdale Golf Club, som ligger mitt i ”Melbourne sand belt”. Banan har stått värd för Australian Open flertalet gånger, med b.la segrare som Greg Norman och Justin Rose och beskrevs som tuff och utmanande. Banan spelades med par 74 för kvinnor, och par 72 för män. Noterbart var även att den således var olika indexerad för kvinnor och män. Jag, med mina 18,9 i handikapp fick 23 extraslag, vilka skulle visa sig vada välbehövliga.

Termometern visade på stadiga 28 grader (vilket vi var glada över då det hade varit 36 C dagen innan!) och tacksamt nog var det relativt molnigt.

11:42 slog vi ut på tians tee, en relativt snäll par 5:a på 417 meter från röd tee. Jag missade fairway, men lyckades ändå rädda upp det med fina slag därefter, och kom i på 6 slag. Inte optimalt, men helt ok för att vara första hålet sedan November. Därefter rullade det på, jag följde upp bogeyn med bogey-bogey-par-par. Banan gav och banan tog, och fina slag blandades med missar. Efter 9 hål var både jag och min make genomsvettiga och väldigt trötta, det kändes helt enkelt att det var länge sedan man spelat golf! Under de sista 9 hålen började orken tryta, och det blev fler och fler enkla missar. Driverslagen blev mer och mer spridda åt alla möjliga håll, och det var svårt att fokusera i värmen. Slutligen gick jag i mål på 26 små poäng, 105 slag. Kanske inte min bästa runda någonsin, men jag är ändå relativt nöjd då slagen ”finns där”. Nu ska bara ”golfkonditionen” komma igång, så jag orkar hålla fokus under 18 hål, då kommer detta bli en mycket intressant säsong!

Positivt från mitt spel:
- Trä 5:an, som jag kämpade med förra säsongen, levererade mycket bra!!
- Mina nya järnklubbor (som jag köpte inför förra säsongen sista runda i November), kändes väldigt bra, jag tror jag slog ca 10 meter längre per klubba och hade framförallt bättre bollbana/bilträff
- Vissa drives var väldigt bra!!
- Humöret var bra trots ”dippar” i spelet

Saker att jobba på:
- Hitta avståndet med framförallt inspelen. Tror det har att göra med nya wedgarna och att hitta längden på de slagen.
- Bunkerslagen...!!
- Läsa greenerna bättre (skyller här lite på att linsvätska glömdes hemma i Stockholm, så inga linser var i...)
- Chippar och spelet kring green (träffen i chipningen)

Banans Plus:
- Snabba greener
- Otroligt fina fairways
- Ingen ”ruff”, dvs slog man ut bollen snett så hittade man i 9 av 10 fall bollen, vilket minimerade letandet efter boll
- Trevlig personal samt banarbetare
- Gräsrange!!

Banans Minus:
- Fanns ingen detaljerad banguide
- Övningsområdet för puttningen var relativt litet
- Halvdåligt utbud i restaurangen/”kiosken”, vart finns de nyttigare alternativen om man inte ville äta kanelbulle eller vit formfranskamacka?

Statistik:
Banans par: 74
Mina slag: 105
Antal par: 3 st
Antal birdies: 0 st
Fairwayträffar: 7 st
Greenträffar: 2 st
Antal puttar: 40 st (på 17 hål - plockade upp hål 16) 👎🏻

Likes

Comments

Australien

Klubborna är tvättade, peggarna nedstoppade och bollarna nymärkta. Imorgon bitti påbörjar vi vår 23 timmars långa färd till Australien, för kombinerad bröllops/golfresa! Det bästa av två världar helt enkelt!

Vi landar i Melbourne på tisdag kl 18:15 lokal tid. Vi ska då hämta upp vår hyrbil och med denna ta oss till vårt hotell, som ska ligga 25 minuter från flygplatsen. Under våra fyra veckor borta down under ska vi spela 8 golfrundor, i fyra olika delar av landet. Första rundan spelas på torsdag 8 februari, kl 11:30 lokal tid. Can’t wait!!! Tills dess håller vi tummarna att allt går bra med väskor, flygplan osv.

Likes

Comments

18 hål, Träning

Då vintern stod för dörren och golfsäsongen 2013 led mot sitt slut hade jag fått mitt Gröna Kort och klubbhandikapp 54.

Säsong 2014 kännetecknades av mycket nötande. Eftersom jag i princip bara hann spela golf i 1,5 månad under föregående säsong, så var det som att börja om på nytt igen under våren 2014. Jag vill minnas att jag hade väldiga problem med bollträffen, vilket resulterade i att jag kom ner till bollen på olika sätt vid varje slag, och att jag då hade problem med att få bollen dit jag ville. Men jag fortsatte att nöta på, och tyckte fortfarande att golf var det roligaste som fanns! Under sommaren 2014 spelade jag också min första 18-håls runda (JÄTTEKUL!!!), och säsongen slutade med en liten liten sänkning, till 53. Jag spelade bättre och bättre ju längre säsongen led, och kände att jag nu hade gjort "min första riktiga säsong" rättvisa.

Under 2015 fortsatte jag nöta på med grunderna. Jag gick på gruppträningar, och spelade många 9 håls rundor tillsammans med några andra "nybörjare". Jag började bli jämnare och jämnare, och handikappet började gå nedåt. Jag koncentrerade mig enbart på järnklubborna, vilket gav resultat, då jag började slå längre och längre. Under sommaren 2015 tog jag mig äntligen ner till 36, ett delmål var alltså uppnått, jag hade ny officiellt handikapp! Jag avslutade säsongen på handikapp 33, fylld av mersmak!

Under 2016 lade jag i ytterligare en växel, och tog lite privatlektioner av golftränare. Där fick jag hjälp med en väldigt enkel sak som skulle visa sig betyda mycket för mitt golfspel - nämligen att hålla stilla huvudet! Plötsligt blev bollträffarna bättre, och jag spelade jämnare och jämnare. Säsongen 2016 blev det många golfrundor och många träningar, men handikappresultaten uteblev. Jag avslutade säsong 2016 på handikapp 31,5.

Så kom säsong 2017, vilken rivstartades med en golfresa till Spanien, tillsammans med min sambo. Under hösten 2016 hade jag utökat bagen med både en driver och en hybrid, och ganska snart började bitarna falla på plats på banan. Plötsligt kunde jag hänga med i "det långa" spelet, och jag kom väl överens med mina nya klubbor. Säsong 2017 kännetecknades av 50 (!) golfrundor, och handikappsänkningarna som jag så enträget strävat efter 2016 kom istället 2017. Jag avslutade säsong 2017 med handikapp 18.9! Om sanningen ska fram så var jag faktiskt nere på 18,7, men då jag inte spelade särskilt bra på slutet av säsongen, så höjdes jag upp två snäpp.

Så, inför den stundande säsong 2018 - som faktiskt börjar om fyra dagar i AUSTRALIEN (!!!), så är jag mer golfsugen än någonsin, och ser fram emot en lång och spännande säsong!

Likes

Comments

Grönt Kort

Varför och hur jag kom på att jag skulle börja spela golf är nog en fråga som fascinerat flera i min närhet, jag ska därför ta det från början.

Året var 2013, och jag hade under sommaren sagt adjö till en då 11-årig karriär sm handbollstränare. När sommaren tog slut och hösten gjorde entré, så kom den där krypande känslan av rastlöshet, som jag så väl känner igen. Jag hade helt plötsligt alldeles för mycket tid över, tid som under mitt liv tidigare hade ägnats åt handbollen. Av en slump såg jag en länk på Facebook om "Grönt kort kurs", och plötsligt var det självklart; det var ju det jag skulle göra, jag skulle äntligen lära mig att spela golf!

Ända sedan jag var tonåring kan jag minnas att jag tänkt, "en dag ska jag spela golf", varför vet jag inte. Jag har aldrig haft någon i min närhet som höll på med spelet, men det var ändå något som fascinerade mig. Så när jag berättade för mina föräldrar att jag hade anmält mig till en Grönt Kort kurs så blev de minst sagt förvånade. Men, sagt och gjort, den 31 augusti 2013 gick jag min första dag på "Grönt Kort"-kursen, på Ågesta GK söder om Stockholm!

Jag vill minnas att jag tyckte att det var otroligt svårt att träffa bollen, när vi stod på rangen och övade på att svinga. Jag, som spelat handboll sedan barnsben, och alltid haft ett bra bollsinne, kunde inte i min vildaste fantasi förstå att det skulle vara så otroligt svårt att träffa den där lilla bollen på rangemattan. Det var med blandade känslor jag lämnade mitt första Grönt Kort pass, både med frustrationen att inte lyckas på en gång, samt fascinationen och tanken FY FAN VAD KUL DET HÄR VAR!

Efter två veckor med Grönt-Kort lektioner så släpptes vi deltagare ut på Ågestas 9-håls bana för att försöka ta det där gröna kortet. Jag fick gå med "faddrar" från klubben under mina första rundor, och efter fyra rundor så hade jag äntligen tagit det Gröna kortet, och således det ärofyllda handikappet 54! Oj vad stolt jag var! Dessvärre var vi då inne i ett regnigt och kallt oktober, så min första golfsäsong blev i princip bara en månad kort. 


Likes

Comments