Något som gör att jag är lite gladare nu här hemma i Sverige dessutom, tror jag är det faktumet att jag tränar. Sant att jag gick otroligt långa distanser där borta i Kalifornien eftersom jag inte hade hunnit skaffa något kaliforniskt körkort och allting låg så glest. Men att promenera uppåt milen varje dag är inte alls samma sak som innebandyn. Visst, det höll faktiskt min kondition uppe lite, då mina promenader är mer som power walks. Jag kan inte gå långsamt, det går bara inte. Men innebandy, what would I do without you? Träna på riktigt - svettas och springa tills man håller på att tappa andan. Och bara att ha tider varje vecka där man vet att man ska ägna sig åt samma sak är så otroligt skönt. För mig som inte så ofta pallrade mig till gymmet p.g.a. att jag inte hade några "skyldigheter" är denna träningsform perfekt. Sen älskar jag det verkligen! Ibland kan det vara segt att sätta på sig träningskläderna och gå ut och springa i kylan innan man kliver på planen, men jag är verkligen så glad att jag har kvar laget och att jag inte slutat spela. Det är så många i min ålder som slutade med sporter under gymnasiet, men jag har hållit kvar vid innebandyn sen 6-7 års ålder.

Efter att ha sovit hos pappa inatt - sent jobbpass igår igen - passade jag på att stanna kvar här en dag. Har inte varit här så ofta på senaste tiden, så nu när jag väl har tid kändes det lite trevligt. Ska äta middag här och bara socialisera lite, sen sover jag här en natt till och åker tillbaka till mamma imorgon. Skulle egentligen haft ett tidigt jobbpass imorgon men det hade blivit något missförstånd så det passet blir inte av. Behöver egentligen pengarna, men ändå lite skönt då jag skulle behövt kliva upp innan 6. Idag har jag i alla fall tagit det väldigt lugnt och återhämtat mig från det långa och sena passet igår. Tog ett långt bad i förmiddags och kollade på Modern Family, som för övrigt har släppt ny säsong !! Omöjligt att inte bli glad när man ser den serien. Sen vet jag faktiskt inte vad jag gjort för att ha fått tiden att gå, den har bara flutit förbi.

Fortsätter min lilla roman av känslor.. Det förra inlägget blev rätt dystert så vill passa på att säga att jag inte bara mådde skit där borta på andra sidan Atlanten. Fanns rätt bra stunder också. Älskar Kalifornien och älskade att bo i den miljön där palmer var ens grannar, där huden alltid var brun och där det var kyligt om man behövde sätta på sig en kofta på morgonen utöver shorts och linne. Känner mig verkligen inte klar med USA, eller Kalifornien för den delen. Har alltid velat bo i USA och Kalifornien är väl allas hemliga dröm? Det var i alla fall min. Så när jag fick en match med en familj som bodde där kändes det ju som en riktigt vinstlott. Det var helt klart en vinst på det planet, men efter alla miserabla inlägg kanske det mestadels var en nitlott att åka iväg. Men som sagt, au pair var inte min grej, men detta betyder inte att USA inte är min grej. Jag saknar verkligen Cali och människorna. Bara att en liten tjej på flygplatsen knackade mig på ryggen när jag satt vid gaten och frågade om jag var modell, 'cause you are very pretty, eller att taxichaufförerna öppnade upp sig totalt och var superstöttande. Jag tror verkligen att jag skulle kunna ha det så bra om jag bara hamnade i en miljö och situation som passar mig. Att plugga på college är det första som kommer upp i mitt huvud. Jag har alltid varit bra i skolan och trots mycket press och plugg har jag gillat det, just för att det är något jag trivs med. Att dessutom då plugga ett år på college där man får välja vilka kurser man ska läsa, är väl drömscenariot. Känns inte lika ångestladdat att skriva en uppsats inom entrepreneurship eller graphic design om man jämför med ett stort matteprov eller att hålla ett nationellt tal i svenska. Nog för att det kostar otroligt mycket pengar och att det lär vara jag som behöver betala allt efter au pair-floppen, känner jag just nu att det är detta jag vill göra. Jag kände det redan efter någon vecka i USA att kanske är college lite mer min grej. Har därför satt upp ett mål att spara så mycket pengar jag kan så ska jag se vart det tar mig.