Innan jag åkte skrev jag ett inlägg med vilka förväntningar jag hade inför Indien. Nu när jag kommit hem tänkte jag svara på de och se vad som stämde och inte stämde!

​"Jag tror att jag kommer få bredare perspektiv på hur andra människor har det och hur olika våra kulturer faktiskt är".

Kommentar: Absolut! Har lärt mig enormt mycket och även om jag visste innan att det fanns mycket olikheter visste jag nog inte riktigt till vilken grad.

"Tror jag kommer vara redigt trött på indisk mat efter resan"

Kommentar: Nej, faktiskt inte. Även om det är gott med svensk mat igen, saknar jag den indiska maten. Jag längtar efter ris!

"Kommer nog vara jobbigare än vad jag tror att se hur barnen kommer från väldigt olika familjeförhållanden - eller i vissa fall obefintliga förhållanden."

Kommentar: Oj, ja. Det var verkligen smärtsamt vissa gånger. Det värsta tyckte jag var känslan av hjälplöshet. Visst, vi kunde ge barnen kärlek, tid och pengar men det kunde aldrig någonsin ersätta deras döda mamma till exempel. Det är logiskt, men var ändå svårt att acceptera. Man vill ju göra allt för de...

"Lär nog uppskatta den rena luften och känslan av att kunna springa i en skog mycket mer när jag kommer hem"

​Kommentar: Stämmer! Första dagarna när jag kom hem gick jag omkring och inhalerade den friska luften och njöt. Vi har verkligen riktigt go luft här vilket var något jag saknade mycket i Indien.

"Förhoppningsvis få kunskap om hur man lär ut på ett någorlunda pedagogiskt sätt."

​Kommentar: Hehe, njaa, jag vet inte. Har väl skaffat mig några knep för hur man ska få de att lyssna, men sådär jättepedagogisk vet jag inte om jag är. Men det har ju gått hyfsat bra ändå! :)

"Kommer sakna mina äggmackor <33"

Kommentar: Både ja och nej. Saknade inte ägg då vi åt det ganska mycket, men jag saknade ägg och KAVIARmackor ja! Det var det första jag åt när jag kom hem. 

"Jag hoppas att vi lyckas förmedla värme till barnen och visa att de är uppskattade för vad de är."

Kommentar: Det hoppas jag innerligt att vi lyckades med. Barnen lyckades förmedla mängder av värme och uppskattning till oss också vilket jag är så tacksam att jag fick ta del av.

"Kommer antagligen lite smått hata regn efter monsunperioden som sker under perioden vi är där."

​Kommentar: Ja, det är ju inte det roligaste direkt... Men det var mest andra grejer som blev jobbigt till följd av regnet som var värst. Till exempel att luftfuktigheten inne i lägenheten var otroligt hög (det rann vatten på väggarna och lakanen/alla kläder var fuktiga), att skolan stängdes och vi inte hade något att göra och att det var svårt att ta sig fram på vägarna på grund av allt vatten. Tänk att de lever med monsunen varje år...

"Lär sakna att dricka vatten direkt från vattenkranen."

Kommentar: De första veckorna ja, men sedan vande man sig tyckte jag. Det var inget problem längre. När jag kom hem till Sverige och skulle borsta tänderna första natten gick jag automatiskt till kylskåpet för att hämta en flaska vatten att skölja tandborsten med, istället för att ta direkt ur kranen, haha.

"Och kanske mest av allt - kommer sakna alla här hemma väldigt mycket."

​Kommentar: JA. Det  var en av de tuffaste sakerna med resan, saknaden.


Ja, jag tycker att förväntningarna stämde ganska väl med vad jag fick uppleva. Det var ju bra! Jag kan dock säga att jag visste absolut inte till 100% vad jag gett mig in på (såklart!) och man lärde sig väldigt mycket på vägen. Det låter ju häftigt att bo i Indien i 3 månader, men det är så mycket annat som tillkommer med det. Jag är i alla fall otroligt glad och tacksam över att jag åkte. Med mig hem fick jag perspektiv, erfarenheter, lärdomar, minnen och vänner för livet <3 Som Maggie skrev på sin instagram om Indien: "Platsen där jag lämnade en del av mitt hjärta" och det stämmer så väl. Det är tur att man kan åka tillbaka.


Nu tror jag det här var det sista inlägget på den här bloggen, i alla fall för nu. Det har varit roligt att skriva och det är framförallt roligt att ha i efterhand. Tack för att ni har läst! Och är det någon som också funderar på att volontärarbeta, gör det! Jag tror inte att du kommer ångra det för fem öre, det är värt allt. Kram!

​Frodas, Snailtoe och Alien. Dreamteam <3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Den tredje och sista följetongen handlar om Maria. Det är hon som har startat upp Little Lambs school och är rektor. Hon har ett enormt engagemang för skolan och lägger ner hela sin själ i den. Hon startade upp skolan för många år sedan då hon var så frustrerad på det indiska skolsystemet. Det som gör Little Lambs unikt är bland annat att de tar emot ALLA barn. Vissa barn blir avvisade från andra skolor för att de inte "platsar". Det kan vara att barnen har någon funktionsnedsättning, har mycket problem inom familjen eller att familjerna är för fattiga för att kunna betala skolavgiften. När andra skolor backar tar Little lambs hand om dessa barn. Det är fantastiskt att se att inget barn glöms bort. Alla är lika viktiga, som det ska vara! Skolan får pengar från svenska sponsorer vilket gör att verksamheten kan fortsätta. Pengarna som vi här i Sverige ger går alltså till att ett fattigt barn kan få gå i skolan eller att ett undernärt barn får lite extra mat.


Vill du vara med och hjälpa till med det här fantastiska arbetet? Swisha till: 1233906377

Allt räknas och hjälper! Tänk att vi som har så mycket kan hjälpa de som har så lite. Om du vill läsa mer gå in på: https://www.littlelambsschool.org

Likes

Comments

Jag har varit hemma i drygt två veckor nu, men har inte riktigt skrivit klart alla inläggen här så vi kan väl låtsats att jag fortfarande är i Indien för några minuter. Lucia (känns ganska avlägset nu) som vi firade med barnen på ett hotell var supermysigt. Vi hade övat in låtar som "This little light" på engelska, tamil och svenska, "Tipp tapp", "We wish you a merry christmas" och några fler. Vi hade levande ljus i både hår och hand och de var så söta! Efter framträdandet var vi bjudna på lunchbuffén. Eftersom att det var ett femstjärnigt hotell var maten väldigt "lyxig" och "fin". Barnen blev som galna när de insåg att de fick ta hur mycket de ville och sprang hit och dit. Vi försökte hålla någorlunda koll på de, men samtidigt var det kul för de att för en gångs skull få bestämma själva precis vad de ville ha. De tog stora kycklingben som de satt och åt med händerna och pressade sin egna juice på citronen som var tänkt till teet haha... När de började stoppa fickorna fulla av frukt, drickor och kakor fick vi dock börja säga stopp. Ni kan ju gissa vilka som lämnade stället sist av alla gäster, barnen fick aldrig nog!

En mjuk, stor hotellsäng upptäckte de snabbt var härlig att ligga och hoppa (!) i.

Fredagen innan vi åkte hem var det den stora julshowen. Alla barn/ungdomar uppträdde och det var en helt magisk kväll. När våra pojkar från pojkhemmet uppträdde kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Snart började även Maggie och sedan även Elin. Då var det kört. Vi grät, grät och grät resten av kvällen. Vi var så ledsna över att vi skulle åka hem och barnen var också ledsna över att vi skulle hem. Vi fick kramar av alla medan vi kämpade med tårarna, men det var lönlöst. Det var nog den mest känslosamma kvällen under hela resan. Oj, oj, oj...

Jag som Jesus under julshowen...

Lätt röda ögon hehe

Dagen därefter sa vi hejdå till både barnhem och pojkhem. Det var inte det lättaste heller... Usch. Det rev i hjärtat av att se de så ledsna och vi kunde inte göra något åt det heller. Vi gav de deras julklappar som de blev väldigt glada för så det kändes som ett bra avslut i alla fall. Att gå därifrån för sista gången på kvällen var mycket tungt kan jag säga..

​Såhär låg vi och myste med pojkarna större delen av dagen❤️

Likes

Comments

(Skrev detta inlägg för ett tag sedan när jag fortfarande befann mig i Indien)

Förra torsdagen fick vi vara med om en helt fantastisk kväll som jag alltid kommer att minnas. Som en del av pojkhemmets julklapp och som ett sätt att få en mysig stund tillsammans med de tog vi med de till restaurangen Seashell (som jag, Alien och Maggie varit på 4-5 gånger nu). Den är av lite finare slag med god service, fin inredning och grymt god mat. Innan visste pojkarna dock inte om vad de skulle göra. Roselin (mamma på pojkhemmet som ni kanske minns) hade sagt till pojkarna att de skulle komma två män till hemmet och därför skulle barnen klä sig fint. När minibussen körde fram som vi skulle åka med förstod de att det var en bluff. De skulle iväg någonstans, men visste ännu inte vart!

Så där satt vi alla 15 personer i bussen. De hade på sig sina finkläder, sina bästa skor och hade fixat håret. Förväntansfulla och glada. När vi rullar in på Seashell säger Roselin "Surprise!" och vi går in i restaurangen. Pojkarna är till en början lite nervösa. De är ganska tysta och viskar i våra öron om vi kan hälla upp vatten till de i glasen.
När de får menyerna är de lite tafatta. Får vi verkligen bestämma själva vad vi ska äta? Ja, ni får beställa vad ni vill säger vi till de. Jag försöker förklara för killarna som sitter nära mig vad det är för olika rätter (ironin i att JAG ska försöka berätta och förklara om de INDISKA rätterna för de). De vill till en början bara ha "chicken fried rice" nästan allihopa, men vi hjälper de så att de verkligen tar vad de vill ha. Vi säger att vi kan beställa mer av det de gillar och under middagens gång kommer fler önskningar/viskningar om vad de skulle vilja ha. En äter pommes frites för första gången i sitt liv till exempel. När maten först kommer vill de inte ta själva (de är
vana vid att Roselin häller upp) så vi och Roselin hjälper till, men jag säger till de att de får ta själva om de vill och att de kan äta så mycket de orkar. De försöker äta med besticken (som också kommit in pga av att vi tre vita är med), men när de ser att vi också äter med händerna gör de samma sak. De äter, delar på olika rätter, lägger grejer på våra tallrikar som de tycker om och tycker maten är god. De tackar flertalet gånger under tiden vi äter. De smakar på butter naanbröden som var det enda kravet från vår sida på vad vi skulle beställa så att de fick smaka på det. Man kan ju inte bo i Indien utan att ha smakat på det någon gång i livet! 😉

När de så småningom börjar bli klara med maten (resterna tar man med sig hem, man slösar inte på någon mat här i Indien) böjar de gå omkring till servitörerna och prata med de. Man märker att servitörerna tycker det är jätteroligt och de är väldigt trevliga mot killarna. De tar selfies och grejar. En kvinna från ett annat sällskap frågar vilka barnen är och när Roselin berättar att det är från pojkhemmet ger kvinnan pengar till Roselin för pojkarna. Därefter välsignar Roselin henne högt därinne, jag menar hur ofta får man vara med om detta på en restaurang? Så coolt!

Strax börjar vi beställa in efterrätt (olika sorters glass till alla) och vi får även tårta, av samma sällskap som gav pengarna, då de firar en födelsedag. Efter att vi har betalat ville alla veta hur mycket det kostade, vilket vi givetvis inte berättade för de. De försökte gissa och tjata på oss att berätta summan😂

Utanför restaurangen står en BMW och en av de yngre killarna kommer fram till mig och utropar: "Jag nuddade bilen!". Haha, gulligaste! I bussen påväg hem är de yngre trötta och jag sitter med en av de i mitt knä. Han gosar in sig hos mig och jag vill aldrig att vi ska komma fram. Bredvid mig har jag en annan som kramas. Den bussresan är i all sin enkelhet ändå något utav det allra bästa här.

Väl framme hemma tackade alla och var så glada. Jag känner så mycket kärlek till dessa pojkar att jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen. De är otroligt fina, varenda en av de. Jag får ideligen försöka kontrollera mig själv så att jag inte börjar böla när jag är med de. Det ska bli väldigt svårt att lämna de och de tycker detsamma. En pratade på skoj om att ta våra pass så att vi inte kunde åka och en annan undrade om vi bara kunde vända på flygplatsen igen. De frågar många gånger när vi ska komma tillbaka nästa gång och vi kan inte svara på när. Vi vill tillbaka, men vet inte när det är möjligt. Usch, vill inte tänka på att vi snart ska lämna våra fina killar...

Men det var i alla fall vår kväll det! Gör nästan ont med så mycket känslor och kärlek.

Likes

Comments

Om du någon gång tänkt flytta till Indien kan det ju vara bra att veta hur du på bästa sätt ska charma en eventuell flört. Här kommer därför en indisk dejtingskola med fakta taget från en högst osäker källa.

( Då källan är kille och gillar tjejer utgår vi från detta. OBS! Det är inte killen på bilden det handlar om)

1. Killen får syn på en tjej som han blir intresserad av.

2. Nu börjar förföljningsdelen. Killen förföljer tjejen efter/till skolan. Går bakom och försöker få ett leende tillbaka.

Nu finns det två alternativ:
Alt 1: Tjejen är inte intresserad och kallar på sina brorsor för att snacka vett med killen. Jag frågade vad som hände om hon inte hade några brorsor och då skickar man bara någon annan. Sedan är den kärlekshistorien slut.

Alt 2: Hon blir intresserad och ler till killen.

Resulterade förföljningen i alternativ 2 går man vidare till punkt 3.
3. Nu kan man börja skolka! Eftersom att det är lite tabu att ha förhållande som tonåring här och inte riktigt godkänt av föräldrar så får man ha det i smyg. Skippa lektioner för att gå promenader eller gå på bio. Raffigt!

4. Nu börjar det hårda jobbet för killen. Har det gått såhär bra så är det dags att börja vara romantisk. Nu ska det skrivas poesi, brev, sjungas sånger och dansas danser. Satsa på att imponera på alla möjliga sätt du kan komma på. Tjejen kan bara tacka och ta emot och nu är förhållandet ett faktum (även om det fortfarande kan vara i hemlighet).

Så nu vet du hur du ska göra om du vill få chans på en indier. Jag tar inte ansvar för något av det jag skrivit ovanstående och skulle personligen inte rekommendera metoden, men värt att testa ändå!

​​​​​​​

En gulleplutt❤️​

Likes

Comments

...men så blev det inte riktigt! Vi har endast tre hela dagar kvar här nu och allt ska hinnas med innan dess att vi åker. Vi har köpt julklappar till alla barnen, vissa lärare och andra personer vi blivit kompis med här. De ska slås in, men presentpapper (köps styckvis här) och snöre (köps metervis) tar slut då det är svårt att avgöra hur mycket som behövs. Detta resulterar i att vi får åka in till centrum för att köpa nytt då det inte finns här där vi bor. Samtidigt köper vi grejer vi vill ta med hem för att ge bort och besöker malls eftersom vi inte gjort det tidigare i Chennai. Vi vill också hinna träffa alla innan vi åker och vi blir inbjudna på middag här och där trots ont om tid. På det ska vi packa och städa lägenheten som i nuläget är ett fullt kaos av julklappar och annat. Vi som trodde vi var i tid när vi började köpa julklappar för tre veckor sedan...😅😂

De senaste dagarna har vi även haft filmkväll med barnhemmet (denna gången kunde de komma), pyssel med barnhem och pyssel med pojkhem. Vi har även lussat med barnhemmet på ett hotell och på skolan två gånger. Dessutom anordnar skolan en stor julshow som vi hjälper till lite att förbereda inför. Barnen har övat i veckor på olika danser och draman. Både barn och lärare lägger ner hela sin själ på detta, men det resulterar i att det är väldigt mycket att göra. Dräkter ska sys, rekvisita göras, allting ska repeteras samtidigt som terminsproven har körts igång. Vi har hjälpt till med att klippa till kostymer och Maggie har även konstruerat en harpa. Jag ska vara med i ett nummer och spela Jesus. Haha... På grund av min hårfärg fick jag det uppdraget, ska bli intressant..😂

Det har även varit fotbollsturnering på skolan där jag och Alien fick agera domare. Tjena, vad det var påfrestande när alla barnen skriker konstant sina åsikter om spelet och om hur man dömer😂

Men, men! Nu kör vi lite bilder på den senaste veckan för att komma ikapp.

Filmkväll med barnhem.

Pyssel med pojkhem.

Pyssel med barnhem.

Vår lägenhet i skrivande stund. Hjälp..

Lucia! Ska berätta mer i enskilt inlägg.

Vi blev tillfrågade om vi kunde berätta lite om advent i kyrkan förra söndagen. Så vi tog med oss våra hemgjorda ljus, adventsstjärnan vi köpt och sjöng adventssång och berättade för de om våra traditioner. Mysigt!

Och på det en man som klättrar i en gran, helt normalt.

Likes

Comments

Jag har glömt att berätta om vår tjejkväll vi hade häromveckan! De tre äldsta tjejerna från barnhemmet frågade vi om de ville ut och äta med bara oss. Vi hade tänkt ta de till någon god indisk, lite lyxigare restaurang för att de skulle få en riktigt god middag. Men när vi frågade de var/vad de helst ville äta så var svaret: "Mc Donalds, KFC eller något liknande." Haha, ja så då åkte vi till ett sånt ställe istället!😂

Innan vi åkte ville de göra sig fina. De fixade frisyren, tog på smycken och snygga kläder. Sötisar!

Vi åkte till Skywalk som är ett stort köpcenter. Efter att ha kollat igenom hela utbudet av restauranger föll valet på KFC. Och som de åt! De tyckte det var riktigt gott och vi hejade glatt på de för att de skulle äta upp allt😂

Efter maten rullade tjejerna ut för att kolla i lite affärer. De fick välja smycken till håret som de tyckte om och det valet tog ganska mycket tid minsann!

Hur underbart är inte detta håret??

När inköpen var klara frågade vi om de ville äta glass på glasscaféet som låg i köpcentret. Trots att de var väldigt mätta efter maten var svaret ett klart ja! Så då blev det ytterligare ett val med vilka smaker de skulle ha.

Att åka i rulltrappa var inget de gjort ofta så det var också lite spännande!

Mätta och glada åkte vi bil hem (bil var önskat) och jag tror tjejerna tyckte det hade varit en rolig kväll. Det tyckte i alla fall vi att det var!

Likes

Comments

Yes, igår åkte vi till Mahabali igen. Denna gången tog vi en äkta indisk buss (ingen ac och är mycket enkel). Tar två timmar med buss, jämfört med dryga timmen med bil men när en biljett kostar 5kr känns det ganska överkomligt ;) Faktum är att vi tycker det är roligare att åka bussen än med bil. Detsamma gäller auto, kan vi välja mellan bil och auto väljer vi alltid det senare.

Indisk buss. De kan dock vara extremt mycket fullare, ibland hänger folk ut från öppningarna (dörrar är överskattat).

Excited

Efter lunch hittade vi ett hostel/hotell att bo på. Vi hade inte bokat något innan vi kom hit nämligen. Sedan så gick runt i olika affärer för att shoppa. I och med att vi redan varit här en gång (jag två) visste vi lite vad som finns och vad vi ville köpa. När det blivit mörkt gick vi ner till stranden och satt vid havet i månsken och tittade på julkalendern. Mysigt!

På kvällen när vi var på en restaurang och åt middag var det en man som satt bredvid oss som frågade om han fick ha sällskap av oss. Han var runt 60 skulle jag gissa och först var vi lie skeptiska, men han såg så ensam ut så vi bjöd över honom till vårt bord. Det var... intressant, kan man säga. Han började berätta om hela sitt liv, om motgångar och framgångar. Skilsmässor, kärlek, familj osv. Han hade träffat en indisk kvinna i Italien som han blivit väldigt förälskad i trots att de bara träffats i tre veckor. Hon kom från Mumbai, men han hade inget telefonnummer eller liknande till henne. När hon åkt tillbaka hem till Mumbai åkte han så småningom efter. Han sa att han ville lära sig om hur människor lever där för att veta vad det var som han tyckt så mycket om henne. Han spenderade 12 dagar där gåendes gator upp och ner för att studera folk och förhoppningsvis kanske hitta denna kvinna. Därefter åkte han till Mahabalipuram. Han sa att han inte hade pratat med någon på två veckor för att han ville lära sig att lyssna och inte prata hela tiden. Det kan diskuteras hur mycket han lärt sig dock för jag tyckte det kom en väldig ström av ord från den munnen. Det var ändå väldigt roligt, märkligt och intressant att lyssna på honom. Hans livskris skojar man inte bort. Hans barn var smått oroliga för honom och det förstår jag, stackarn..😅

Imorse gick jag ut på promenad. Jag gick bland annat till Lighthouse för fjärde gången inom loppet av två månader. Det är så mysigt där tycker jag. Tror det beror på att jag saknar skogen och där är det i alla fall lite "djungelaktigt".

Stenen ligger ännu kvar!

Första gången jag var där

Fjärde gången, idag

Hej puppy😍

Vi har ägnat dagen till att shoppa och att hänga på stranden. Jag tog även en massage, men jag var lite mer rutti denna gången och valde en rygg/axlarmassage och bad de ta liiite olja. Väldigt skönt faktiskt och jag slapp ta av mig för mycket kläder och var inte dränkt i olja efteråt!

Något mer intressant jag känner att ni verkligen måste veta är att Maggie har en tå som är konstant krökt. Barnen kallade den för snailtoe en gång och det är numera ett av Maggies smeknamn. Hon ville ha ett halsband med en snigel på, men eftersom det inte fanns så fick de tillverka en åt henne. Resultat? Helt legendariskt.

Ja, två mycket härliga dagar, men nu har vi skolkat tillräckligt från skolan så det är dags att dra sig tillbaka till Chennai.

Likes

Comments

Som jag har väntat på detta. Nu är det den tredje december vilket betyder att jag har fått tillåtelse att spela julmusik sedan två dagar tillbaka. Yey! De senaste dagarna har vi handlat massa julklappar till barnen och även handlat lite grejer till oss själva. En affär som heter Fabindia var vi inne i alldeles för länge och jag hade sagt att jag nog inte skulle köpa något då vi redan varit där två gånger innan. Ehh, jag kom ut med fyra påsar....men det är ju en så mysig affär😍 Elin och Maggie var inte mycket sämre de heller.

Lägg gärna märke till min fina sandalbränna på fötterna.

Vi har försökt att julpynta lägenheten och tja, kan ju inte säga att det är den mest överdådiga jag varit med om..😅😅En rad med pepparkaksgubbar på väggen, en julstjärna som är köpt här och jultröjan jag hade tagit med hit hängde vi upp också, haha. Förresten, kan ni gissa om vi blev förvånade när vi såg att texten på julstjärnans förpackning stod på svenska??😂

"Julhörnan". Något fattig dekoration kan man tycka när man hänger upp en tröja😂

Eftersom det är första advent idag har Maggie även fixat en adventsljusstake, gjord av nutellaburkar och mjöl. Mycket fint!

Dessutom firade vi första advent med tacos. Vi har haft det fem gånger nu för det är så gott, men detta var antagligen den sista.

Julklapparna har även börjat slås in, såklart tillsammans med julmusik.

Vi hade dessutom tänkt ha en filmkväll hos oss för barnen från barnhemmet idag. Vi frågade och de sa att det gick bra så vi förberedde med popcornstrutar. Tyvärr kom andra saker i vägen så efter att vi väntat i två timmmar visade det sig att de inte kunde komma. Jahapp! Vi får skylla oss själva som frågade så sent som samma dag, men lite snopet kändes det allt. Kändes som att vi var barn som skulle ha barnkalas och att ingen ville komma😂Men vi åt själva popcornen istället och tittade på julkalendern, funkade det med!

Imorgon drar vi till Mahab igen, gött!

Likes

Comments

Ibland får man klaga och vara bitter (nä jag ä inte bitter!) så nu tänkte vi köra lite pest eller kolera. Alla tre har fått svara på vad de föredrar av dessa olika, upplevda scenarier här.

- Ta på sig svettiga kläder/ta på sig nytvättade kläder som luktar surt?
M: Svettiga
E: Sura
F: Svettiga

- Hela lägenheten full av mygg/hela lägenheten full av myror
M: Myror
E: Myror
F: Myror

- Det drickbara vattnet är slut/ingen fungerande ac
M: Vattnet är slut
E: Vattnet är slut
F: Vattnet är slut

- Förolämpningar (från barn och lärare) om ens utseende/förolämpningar (från barn och lärare) om ens karaktär
M: Utseende
E: Karaktär, de känner oss ändå inte ordentligt
F: Karaktär

- Mögliga skor/leriga skor
M: Leriga
E: Leriga
F: Leriga

- 35 grader sol utan AC/konstant
monsunregn
M: 35 grader sol
E: Konstant monsunregn
F: 35 grader sol (ingår fläkt???)

- Infekterade sår/infekterade myggbett
M: Sår
E: Sår
F: Sår, då kliar det inte i alla fall

- Ödlor som springer överallt i lägenheten/spindlar som springer överallt i lägenheten
M: Ödlor alla dar i veckan
E: Ödlor
F: Ödlorna kan äta upp spindlarna?

- Spy/diarré
M: Diarré
E: Spy
F: Diarré

- Oändliga medical check ups/oändlig läsning
M: Oändlig läsning
E: Oändlig läsning
F: Oändlig läsning

- Överklängiga barn/ingen mänsklig kontakt med barnen
M: Överklängiga
E: Överklängiga
F: Överklängiga

- Barn som pratar konstant under läsning/barn som slåss konstant under läsning
M: Tysta barn som slåss
E: Tysta barn som slåss
F: Tysta barn som slåss
Kommentar: Barnen kan vara extremt påfrestande och tålamodsprövande. Enough said😅

- Myror i dricksvattnet/larv i maten
M: Myror i vattnet
E: Myror i vattnet
F: Myror i vattnet
Kommentar: Ja, vi har upplevt bägge

- Gå på översvämmad skolgård barfota med skorna i handen för att inte ha skorna blöta resten av dagen/gå med skorna på och slippa gå barfota i vattnet
M: Skorna på
E: Skorna på
F: Barfota med torra skor resten av dagen

- Väldigt trång auto/väldigt trång bil
M: Väldigt träng auto
E: Väldigt trång auto
F: Väldigt trång auto
Kommentar: Det är ju mysigt!

- För varm kyl/för kall kyl
M: För kall
E: För kall
F: För kall

- Sova i fuktiga lakan/sova med smutsiga fötter
M: Smutsiga fötter
E: Smutsiga fötter
F: Smutsiga fötter

- Idrottslektion med 3-4:or/läsning med 2:or
M: Idrott med 3/4
E: Läsning med 2:or
F: Läsning med 2:or
Kommentar: Paaaniiik

- Gymma med stirrande män/gymma med strömavbrott dvs knäpptyst och utan fläkt eller AC
M: Har ingen talan
E: Knäpptyst
F: Knäpptyst

Ibland är man trött

Ibland är man less

Ibland är man trött på att fixa byxorna

Den här gesten gör denna tjejen varje gång hon inte vet svaret, typ så vi kände för att välja mellan dessa alternativen.

Likes

Comments