Att vara många i ett stall

Jag läste detta inlägg om stallkonflikter. Det fick mig att minnas tillbaka till tiden när jag själv stod i ett stort stall tillsammans med många andra. Jag håller med om mycket av vad Cilla skriver men jag mins också hur lätt det är att bli som dem man umgås med. Är det mycket negativt så är det lätt att själv bli negativ. Är det många som vet och kan mycket så är det lätt att bli likadan. Irriterar du dig på många så är det många som irriterar sig på dig osv. Det är verkligen inget som jag saknar. Den gemenskap som finns i stall finns också i annat, jag upplever det inte som något unikt. Många konflikter som uppstår skulle inte ens behöva uppstå. Jag minns mig själv hur arg jag kunde bli för något som är helt ofattbart nu i efterhand. Men å andra sidan va jag rätt arg när jag var 15 år. Det är ju ingen ursäkt men jag vet kanske mer om hur min ilska fungerar nu.

Jag kan hålla med om att man har ju ingen aning om vad som händer i andras liv, men så är det ju alltid, varje dag och hela tiden, även utanför stallet med de människor man möter. Jag upplevde aldrig att stallet va jobbigt att gå till trots att jag upplevde många jobbiga stunder där. Annars hade jag nog aldrig fortsatt. Men jag passade mig hela tiden för vad jag gjorde, sa och många gånger blev det ändå fel. Konflikter startar ofta med att någon gör fel. Alla blir vi arga någon gång, men det får ju finnas normala gränser. Det är lätt att vara efterklok och att sluta leta fel om man har börjat med det.

Jag upplever inte samhörigheten i ett stall som något unikt. Jag tror bara att det som är unikt är att vuxna och barn delar samma intresse och befinner sig på samma ställe när de idrottar.

  • 48 visningar

Gillar