Saknaden av vår ängel

Denna vecka har inte känts bra på något sätt. Allt har varit skit och eländigt. Jag har försökt att förstå varför men inte lyckats. För varje minsta detalj av tiden jag varit med om har jag analyserat - Beror det på det här?

Det var när jag insåg att dagens datum hade en stor betydelse för mig som jag förstod. Idag när vi så glatt har firat Kanelbullensdag och mumsat i oss ett gäng är det 3 1/2 år sedan pappa lämnade oss. Jag har skrivit det förr inför denna tid på året att jag behöver inte ha koll på något datum, det känns i kroppen. Kroppen vet. Vi är alla olika och reagerar på olika sätt så det är svårt att beskriva hur jag upplever det. Det är magiskt på något sätt.

Att mista pappa satte sig i min kropp. Jag fick en sådan smärta, i hjärta, själ och min fysiska kropp. Hade aldrig varit med om dess like. Inför begravningen var jag så stel i min nacke och det gjorde verkligen ont. Den fysiska smärtan släppte men fortfarande är det något som sker med min kropp, speciellt till halvårs-tiden. Har inte haft ont i år utan "bara" mått allmänt skit och varit låg. Magiskt och samtidigt fascinerande hur kroppen fungerar och vad som kan ske vid trauman.

MIN PAPPA

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229