It wasn’t supposed to end like this

Just nu är livet extra tufft emot oss. Det har klart och tydligt visat att man aldrig ska ta något för givet. På en sekund kan hela ens värld vändas upp och ner. Ja, livet har gjort det mer än tydligt för oss att det inte alltid blir som man har tänkt sig..vi skulle ju vara fem i familjen till hösten 💔


Som ni kanske förstår så har jag fått missfall. Ett sent missfall. Ett missfall i vecka 14..Det gör ont i hela hjärtat att ens behöva skriva det ordet. Det är ju sånt som bara händer andra. Tänker man ofta. Men nej. Nej, nej, nej. Det händer inte bara andra. Det hände mig. Och det händer så MÅNGA fler än vi vet. Varje dag. Jag tror att dom flesta (utan att veta om det) har någon i sin närhet som har gått igenom det. Tyvärr.
Jag önskar mer än något annat att jag slapp sitta här och skriva detta inlägget, för det gör ont. Det gör fruktansvärt ont att skriva om det, men jag känner att vi måste bli bättre på att prata om det. För det är svintufft att gå igenom något sånt här. Man känner sig så jävla ensam. Och det är inte konstigt att man känner sig ensam, för det pratas ju inte om missfall. Så därför väljer jag att dela med mig om detta även om jag helst bara hade velat dra täcket över huvudet. Men kan detta inlägget hjälpa nån endaste som går igenom detta att känna sig mindre ensam så är vi en bit på väg. En bit på väg i att få bort ”skammen och skulden” som ofta hänger över en när man gått igenom ett missfall. Man frågar sig tusen gånger varje dag, ”var det nåt jag gjorde? Kunde jag ha gjort något annorlunda?”


För min del var missfallet en traumatisk upplevelse. Det hela slutade i en ambulansfärd till sjukhuset. En vistelse där jag inte ens visste om jag skulle få se mina barn och C igen. En sjukhusvistelse som avlöstes av svimningar med krampanfall, olika dropp inkopplade i båda armarna, sövning för akut skrapning och tre påsar blod..
Jag vill inte skrämma någon med detta, för alla missfall slutar självklart inte på detta sätt. Utan detta är hur just mitt slutade.

Just nu behöver jag lite tid att återhämta mig ifrån allt, så jag kommer att ta en liten paus härinne, för just nu känner jag mig så tom och allt gör ont.

Gillar

Kommentarer

MoaPaulsson
MoaPaulsson,
Nej jag beklagar såååå mycket ❤️ Jag vet vad du går igenom, hade också ett sent missfall i vecka 14 för 2 år sedan, bara tanken på det missfallet gör mig fortfarande ledsen! tiden läker inte alla sår men dom blir klart mindre ❤️ Styrkekram till er!!!
nouw.com/moapaulsson
Bebisbloggen
Bebisbloggen,
Men Ååh fina ni, jag beklagar sorgen, vet hur det känns 😭😭❤️❤️❤️
nouw.com/bebisbloggen
FruReuterbring
FruReuterbring,
Åhhh nej 😭😭 💔💔 beklagar verkligen. Så ledsen för er skull.
nouw.com/frureuterbring