4 oktober, kanelbullens dag. Dagen som skulle ha blivit en sån där mysig och perfekt dag med massa bullbak tillsammans med barnen tog en helt annan vändning. Vid halv elva tiden på förmiddagen knackar det på dörren och utanför står min pappa och ser helt förstörd ut. Jag gick sönder inombords, för jag förstod ju vad som hade hänt innan han sa orden. Min farbror hade somnat in. JÄVLA JÄVLA JÄVLA CANCER! Jag HATAR dig!

Det är helt ofattbart. Jag kan inte förstå att han är borta. Allt gick så fort ifrån att han fick beskedet tills han somnade in. Hur ska man på fem veckor hinna ta in ett cancer besked och samtidigt ta in att han inte längre finns? Jag menar jag hade inte ens hunnit ta in fullt ut att han hade cancer och nu helt plötsligt finns han inte ens längre.

Jag vet inte vad jag ska skriva för det finns inga ord. Livet är så fruktansvärt orättvist. Han hade ju halva livet kvar framför sig. Fru, barn, barnbarn, syskon, föräldrar, vänner, släkt. Vi alla står här helt tomma och försöker förstå vad fan som hände.

Jag går sönder av bara tanken på att min pappa tvingas gå igenom det här. Hans bror var hans bästa vän. Och han fick inte ens ta ett riktigt farväl till sin bror pga den jävla pandemin. Min farbror träffade nämligen kärleken i Norge och flyttade dit för fem år sen, och det är ju inte lätt att komma in där nu iom Corona. Då krävs negativt test innan man åker in och sen 10 dagars karantän. Men då var det redan försent.

Det här året har visat mig att livet är skört. Jag har förlorat min bebis i magen. Jag har förlorat en vän i en bilolycka. Jag har förlorat både min morbror och min farbror. Jag vet inte hur mycket mer jag kan ta innan jag går sönder. Man ska aldrig ta något eller någon för givet. Det kan gå så fort. Så jag har lovat mig själv att verkligen ta tillvara på varenda dag framöver och aldrig gå och lägga mig osams med någon. För man vet aldrig när sista gången är.

Förlåt för ett rörigt inlägg, men jag va i sånt behov av att bara få skriva av mig, för det känns som jag håller på att tappa fotfästet helt.

Trots att dagen igår inte blev den där lyckliga ”perfekta” instagram idyllen, så försökte jag att hålla ihop, kramas extra mkt med barnen, baka extra goda bullar och bara vara tacksam över att jag fick stå där med dom och baka dom där bullarna.

Som rubriken avslöjar så har vi gått och köpt oss ett radhus! Iiih, är sååå lycklig! Det var väldigt spontant måste jag erkänna. Vi hade ju bestämt oss för att mellanlanda i en större hyresrätt tills drömhuset dök upp. Vi var och kollade på två olika hyresrätter och hade precis bestämt oss för att tacka ja till den ena, när det här radhuset dök upp på hemnet. Vi ringde några samtal och fick komma innan visning och vips, så satt vi där på banken och skrev papper. Allt gick så fort och vet inte om jag själv har förstått än 😅 så nu blir mellanlandningen i vårt EGNA radhus istället! Drömmigt 😍 Det här med husletande har verkligen stressat mig mer än jag velat erkänna tror jag. Så det är en enorm lättnad att veta att vi äntligen har ett eget radhus där vi faktiskt skulle kunna bo livet ut om inte rätt hus dyker upp. Nu räknar vi ner dagarna till 1 december då vi får nycklarna! Självklart kommer ni att få hänga med på en houstour då 😁 sen får ni ju så klart följa all renovering och när vi inreder och så vidare.
Hur kul?! Jag älskar själv sånt, så kanske är jag lite övertaggad? Haha.

Hoppas ni är lika peppade som jag/vi är!

Åh, det har hänt så mycket den senaste veckan! Och jag är så peppad på att få dela med mig till er, men jag tror att jag håller på det lite till, för ärligt talat så har jag knappt fattat själv än.

Men ni får jättegärna gissa vad det är jag/vi har att dela med oss av? 😁