FUCK CANCER 💔
4 oktober, kanelbullens dag. Dagen som skulle ha blivit en sån där mysig och perfekt dag med massa bullbak tillsammans med barnen tog en helt annan vändning. Vid halv elva tiden på förmiddagen knackar det på dörren och utanför står min pappa och ser helt förstörd ut. Jag gick sönder inombords, för jag förstod ju vad som hade hänt innan han sa orden. Min farbror hade somnat in. JÄVLA JÄVLA JÄVLA CANCER! Jag HATAR dig!
Det är helt ofattbart. Jag kan inte förstå att han är borta. Allt gick så fort ifrån att han fick beskedet tills han somnade in. Hur ska man på fem veckor hinna ta in ett cancer besked och samtidigt ta in att han inte längre finns? Jag menar jag hade inte ens hunnit ta in fullt ut att han hade cancer och nu helt plötsligt finns han inte ens längre.
Jag vet inte vad jag ska skriva för det finns inga ord. Livet är så fruktansvärt orättvist. Han hade ju halva livet kvar framför sig. Fru, barn, barnbarn, syskon, föräldrar, vänner, släkt. Vi alla står här helt tomma och försöker förstå vad fan som hände.
Jag går sönder av bara tanken på att min pappa tvingas gå igenom det här. Hans bror var hans bästa vän. Och han fick inte ens ta ett riktigt farväl till sin bror pga den jävla pandemin. Min farbror träffade nämligen kärleken i Norge och flyttade dit för fem år sen, och det är ju inte lätt att komma in där nu iom Corona. Då krävs negativt test innan man åker in och sen 10 dagars karantän. Men då var det redan försent.
Det här året har visat mig att livet är skört. Jag har förlorat min bebis i magen. Jag har förlorat en vän i en bilolycka. Jag har förlorat både min morbror och min farbror. Jag vet inte hur mycket mer jag kan ta innan jag går sönder. Man ska aldrig ta något eller någon för givet. Det kan gå så fort. Så jag har lovat mig själv att verkligen ta tillvara på varenda dag framöver och aldrig gå och lägga mig osams med någon. För man vet aldrig när sista gången är.
Förlåt för ett rörigt inlägg, men jag va i sånt behov av att bara få skriva av mig, för det känns som jag håller på att tappa fotfästet helt.
Trots att dagen igår inte blev den där lyckliga ”perfekta” instagram idyllen, så försökte jag att hålla ihop, kramas extra mkt med barnen, baka extra goda bullar och bara vara tacksam över att jag fick stå där med dom och baka dom där bullarna.


