Livet alltså

Hej!

Idag stod jag på jobbet och packade pressprover (skor) som ska skickas upp till vår pr-byrå i Stockholm inför en pressvisning nästa vecka. När jag står där och skriver in artikel.nr och virar in skorna i silkespapper så riktigt känner jag hur det där enorma suget över att blogga igen kommer och hälsar på. Som att en skugga av bloggsug (vilket groteskt ord det blev.. "bloggsug") rört sig runt i korridorerna och tillslut hittat mig i min gömma. Så när skuggan knackade på dörren var det bara att dra på leendet, öppna, bjuda in och konstatera att det såklart har blivit dags för ett till blogginlägg! :).

Vad ska jag skriva om då? blev nästa tanke som slog mig... Lite sorgset tittade jag ner på min outfit och tänkte att "näähhää du Jennifer, dom där kläderna kan du knappast inspirera med". Så det var ett ganska enkelt beslut att snygga outfits nog får vänta tills det att kulan på magen är borta.

Därför skedde nästa tanke och handling per automatik att jag ju bara var tvungen att fota av två snabba för att visa er vad det var jag stod och bedömde, där bland hyllorna av pressprover och med en skugga av bloggsug bredvid mig haha.

Jag har med det sagt inget att ha på mig! På riktigt. Klimathotet växer och jag har inget att ha på mig, tänk vilka problem som finns i världen va haha.

Jag kan inte längre bära jeans (mammabyxor) då tyget gör det svårt att andas vid revbenen. En annan aspekt är att jag har börjat få väldigt mycket sammandragningar så byxor som sitter åt retar magen och ger mig regelbundna sammandragningar med några minuters mellanrum genom hela dagen. Hoppar gärna det ändå om jag får välja. Skorna jag bär är de vintrigaste kängorna som går att få tag på men de är dom enda som jag kan gå i med mitt onda bäcken och höft. Bygel-bh är även det uteslutet då det spänner för hårt under bysten så nu rockar jag amnings-bhar för hela slanten.. och med det sagt! Så har min garderob krympt från en oas till ynka 2-3 outfits.

För något vecka sedan stod jag i vårt öppna kontorslandskap på marknadsavdelningen, öppnade lådan, tog ut saxen, lirkade upp tröjan sexigt över magen så att bulan tog sin plats i rummet och klippte sedan sönder mina mammajeans så att magen förlöstes fram ur tyget som kaplsade in min lilla bebis och mina organ (klippte av halva tyget över magen). Jag la ner saxen, knäppte upp bh:n, drog den genom tröjarmen, ner i väskan och konstaterade att SÅDÄR JA! Då var det dags för det här preggot att börja andas igen! :)

Sedan dess är det enbart strumpbyxor och lösa klänningar som klätt den här kroppen och så lär det väl vara nu dom sista 2 månaderna.

Jag försöker dock se det positivt, som att jag har något extra roligt som väntar runt hörnet. Det är inte bara en bebis som kommer inom kort utan även min version 3 av kropp, stil och nya garderob. Vilken bonus! =D

Kram Jen!


Gillar

Kommentarer