Klev själv ner i August spjälsäng

Hej!


Inatt vaknade August klockan 23 precis när vi hade gått och lagt oss (han somnade runt 20) och var väldigt svår att söva om därefter. Jag kan inte bära honom pga min höft så jag hängde över hans sängkant (vilket dock också gör ont) och klappade, strök med händerna över kroppen och försökte få honom att komma till ro. Efter 35 min (vilket känns som 3h när man vill sova) tog mitt tålamod slut och jag fick väcka Alex som somnat för att få hjälp så att han kunde försöka vagga honom till sömns i famnen. Även det misslyckades så Alex gick och la sig igen, jag gav August en flaska ersättning (som han vanligtvis somnar om till) men när det inte heller fungerade så valde jag att kliva över hans sängkant och själv försiktigt lägga mig i fosterställning i hans minimala säng för att få plats. Så där låg jag i mörkret mitt i natten och studerade i smyg hur han ställde sig upp mot kanten, kröp över mig, drog i mitt hår, slängde sig ner med huvudet mot kudden och blundade för att sekunden senare börja krypa runt igen. Jag började helt plötsligt njuta av att ligga där helt tyst och höra hur han pratade med sig själv (eller med andar vem vet?) och älskade hur han la sina händer över mitt ansikte för att på något sätt säga "vakna mamma". 

Även fast att det var mitt i natten och jag gärna ville sova så försökte jag se det som något fint. Att stunder som de här är sådana som omedvetet och okontrollerat sedan sätter sig på näthinnan föralltid. När jag är gammal och August har blivit vuxen så är det här ett sådant ögonblick som jag tar upp på julmiddagen att "August, jag kommer ihåg när du var liten och jag kröp ner i din spjälsäng mitt i natten för att du skulle känna min närhet och känna dig trygg (samtidigt som man själv kunde blunda) vilken underbar tid det var...".

Att se positivt på nattvak är lättare sagt än gjort när man inte vill annat än att sova men att försöka vända vissa situationer och ta det för vad det är tror jag är viktigt och kan underlätta i vardagen. Det är många gånger mitt tålamod tar slut men när man accepterar hur situationen är och accepterar att man kanske får en trött dag dagen efter, så blir det lättare att se det som händer som något fint. Idag tycker jag rent av att natten var otroligt mysig fast att den första tanken där runt midnatt var att vi hamnat i en jobbig natt.

Det är nästan att jag blev sugen på att köpa en större säng till August och kunna vara nära honom fler vakna nätter ❤

Kram 💗

Gillar

Kommentarer

blockochpenna
blockochpenna,
Så härligt 😊, jag själv har också spenderat några nätter i spjälsängen med min mellandotter 💕 Ett minne man sent kommer gömma, jag njöt precis som du!
nouw.com/blockochpenna
JenniferKlingvall
JenniferKlingvall,
Andrea
,
hallå. Hur går det med August när han skall sova? Är det fortfarande gallskrik längre stunder? Några tips eller tricks? Min ebba gör precis likadant och det är både tröttsamt för oss föräldrar men såklart även för henne. För oss hjälper inget. Varken vagga i famnen, natta i egen säng, i vår säng.... enda som hjälper är vagn men då vi bor högst upp i lägenhet utan hiss blir det svårt att ta hjälp av vagnen då hon vaknar om hon måste bäras upp :/ annars är hon ju världens gladaste barn så jag förstår inte vad denna ”nattdemon” kommer ifrån 😉 alla tips mottages gärna 😊
JenniferKlingvall
JenniferKlingvall,
Hej! Jag håller på att skriva ett långt inlägg om din kommentar så kommer upp ett svar i helgen, förstår dig verkligen! 😊 <3
nouw.com/jenniferklingvall
Kat
,
Haha men så gulligt det låter, blir dock sjukt nyfiken på vad det är för spjälsäng du kan krypa ner i? Vi ska precis flytta hem till Sverige (woohoo!!) och hittills har vår 8 månaders sovit med mej i min säng och maken i annat rum (gjorde han även innan henne då han snarkar så..). Sitter och kollar på spjälsängar och skulle väl gärna ha en jag också kan krypa ner i haha. Är 1,70 och väger ca 60kg, vet inte riktigt hur lång du är etc men skulle gärna ha en sån!! och det tänket du har, har jag också. Min tjej är ibland vaken ungefär 1h på natten, inte varje natt men ibland då hon snurrar lite och kryper lite och har sej och exakt så tänker jag med "det är dessa stunder man kommer sakna" och när man får vagga dom till sömns också... snart är de för stora för det!! *gråtsmiley* nu vaknar lillskiten till liv så ska gå och se efter henne men sååå roligt att läsa om August!!
JenniferKlingvall
JenniferKlingvall,
Heeej! Alltså det är en helt vanlig med standard mått från IKEA haha, så det blev TRÅNGT med andra ord haha. Jag är själv 1,67 och väger 54 så är ju ganska lika men den är inte alls gjord för en vuxen att ligga i tyvärr. Min sambo blev förvånad att den inte gick sönder men då vi har sänkt den längst ned och den har lådor under sig så tänkte jag att den ändå kanske skulle hålla (vilken den gjorde). Däremot känner jag precis som du att man hade velat ha en säker barnsäng som man själv kan krypa ner och ligga i. Barnsängarna känns lite för stora än (samt att han kommer ta sig ut) så hade också velat hitta något som båda får plats i =). Kanske får hålla ut tills han blir större...annars brukar vi också lägga över honom till oss men när han var såpass pigg så var jag rädd att han skulle kasta sig över sängkanten hehe. Härligt att vi båda lyckas se det från den fina sidan (kanske inte alltid) men så bra det går iallafall! Vad heter er flicka? =) kram!
nouw.com/jenniferklingvall