Att göra det lilla till det stora

Från ingenstans trillar det in ett mail i mailkorgen, med frågan om jag inte kan börja blogga igen.

Första tanken blir nej... andra tanken likaså.

Sen går jag ändå ivrigt in på bloggportalen och med klappande hjärta loggar jag in på min gamla blogg. Här. In hit. Oväntat öppnar jag med nostalgisk iver dörren in i till mitt gamla bloggrum och ser mig omkring. Som att man sneglar tillbaka på en underbar tid där allt ser likadant ut men att man själv har gått vidare. Ska jag stänga dörren och backa ut igen? Låta det gamla rummet vara orört och låta det få vara precis så som jag lämnade det? Eller ska jag stanna, möblera om lite och se om jag vill fortsätta spendera ny tid för att se vad som kan skapas?

Sen jag slutade blogga har jag ärligt talat inte känt ett behov av att blogga. Kanske det mest opeppande någonsin att läsa när man kommer in på någons blogg där det skrivs nya rader. Men så är det. Alla funderingar som fanns som gravid finns inte längre kvar på samma sätt när jag nu är 2 barnsmamma. Allt man hoppades på (och fick) hjälp och stöd kring tidigare, flyter nu mest på i vardagen . En vardag där jag är väldigt närvarande och vuxit enormt som person sedan jag blev mamma.

Jag lever i en vardag där jag och mina barn obrytt kravlar omkring på trottoarer och ger namn till maskarna. Där vi rullar omkring i gräset i parkerna och studerar vårens blommor in i minsta detalj. När August säger "Mamma, jag äääääälskar blommor!" så värker hela min kropp av lycka. Det är sånt jag vill att han ska ha med sig och uppskatta i livet. Det är något jag vet att han har fått av mig och det kanske är något av det finaste jag försöker att ge. Att se det lilla och göra det till det stora.

Jag lever i en vardag där vi plaskar vattnet från vattenpölarna så högt upp på våra ben som vi bara kan och pratar med alla som kommer inom en radie på 20 meter. Men jag lever också i en vardag med covid-19 där vi nu spenderar varje minut tillsammans dygnet runt, så att egentiden desperat skriker efter lite paus.

Jag spenderar mindre, värdesätter mer. Stressar mindre, njuter ännu mer.

Och så vips, så blev det några oplanerade rader här ändå innan jag försiktigt smyger ut igen.

Lämnar nog dörren lite på glänt ändå, så får vi se om jag knackar på snart igen.

Kram


Bilder från bästa Sanne Femling förra sommaren.

Gillar

Kommentarer