J E N N I F E R J A N S S O N jennifer.jansson97@hotmail.com
J E N N I F E R J A N S S O N jennifer.jansson97@hotmail.com

Nu står vi här, mitt emellan, allt eller inget. Och det känns som att jag krampaktigt håller fast i en ballong som förlorade sitt sista uns luft och flygförmåga för längesedan, men ändå vägrar jag att släppa taget om den. Det är något med den där jävla ballongen som jag bara inte vill förlora och det spelar ingen roll om den gick sönder för längesedan, enligt mig kommer den alltid gå att laga. Även om det kommer ta tid och den kanske aldrig kommer att flyga igen. Men samtidigt.

Vad är en ballong som inte flyger?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag rensade min Instagram häromdagen. Raderade bilder tagna för 2-3 år sedan som jag förträngt i minnet och suddade ut alla spår av den forna mig från mitt flöde. Jag har aldrig reflekterat över mig själv och känt”Fan vad jag har förändrats” men när jag gick igenom de där gamla bilderna,redigerade till max med 17 filter så slog den där känslan mig som ett slag i ansiktet. Jag är ta mig sjutton inte ens i närheten av samma person som jag var för några år sen. Snarare så långtifrån som man kan komma och på många sätt har jag blivit rena rama motsatsen till vad jag var förr.

Jag tror att jag har blivit mycket hårdare, tuffare. Jag accepterar inte längre när människor behandlar mig dåligt eller kör över mig som en ångvält. Jag tolererar inte falska människor och jag står för vad jag tycker och känner och framförallt så har jag inga problem med att säga vad jag känner.

Jag är mer känslosam än vad jag var förr men samtidigt är jag kallare än någonsin. Jag kan gråta för nästan vad som helst om jag har en dålig dag men jag besitter också förmågan att bara stänga av och sluta bry mig.Jag ser saker på ett annorlunda sätt. Mer omfattande och ur ett större perspektiv. Allt vi gör, oavsett vad vi gör är egentligen bara en fis i rymden. Jag tänker förmodligen mer och agerar mer via magkänsla än förnuft. Förr kunde jag sitta inne en hel vecka utan att göra något och utan att få ångest. Idag blir jag rastlös bara av tanken på det. Det finns så mycket jag vill göra, så mycket jag vill se att tiden inte räcker till.

Jag fascineras av det jag inte förstår och lockas av det jag inte förmår. Jag vill alltid ha sådant som jag inte kan få och så fort jag fått vad jag vill ha så blir det oväsentligt. Som om att de aldrig någonsin egentligen spelade någon roll. Väljer du att ignorera mig så kommer jag aldrig vara den som springer efter dig. Jag lägger bara tid på de som förtjänar den och jag tror att jag har utvecklat en ganska stark självrespekt. Sen utseendemässigt ska vi inte ens gå in på. Jag kan kolla på bilder från några månader sen och undra hur fan jag såg ut. 

En liten tanke bara. För sen samtidigt så finns det tillfällen då alla de här egenskaperna dalar något otroligt och det bildas enorma kontraster. Lite som en bergochdalbana. Och jag tror det är lite så som livet fungerar. Och det gillar jag.

Likes

Comments

Okej, alltså jag hittade denna texten på @Emmywin´s blogg och den tilltalade verkligen mig. Den tilltalade mig såpass mycket att jag känner för att publicera den här och på många punkter så beskriver den mig väldigt bra... Kika in hennes blogg också!!

---

”Är jag konstig?” är en fråga jag ofta ställer mig själv. Är jag konstig för att jag känner starkare känslor än dig? är jag konstig för att jag har en sådan ilska? är jag konstig för att jag hanterar situationer annorlunda? är jag konstig för att jag är en extremt känslig person? Är det bra att vara konstig?

Jag vill att folk ska förstå mig, men jag vet att jag är komplicerad. När jag blir arg så blir jag inte lite irriterad utan jag ser svart. Jag blir oftast riktigt jävla arg i ungefär 10 minuter sen går det över. När jag är glad så skrattar jag oavbrutet. Jag är lyckligast i världen och oerhört positiv. Jag har en kort stubin, väljer du att irritera mig så gör du det på egen risk, men spring sedan inte iväg som en liten jävla fjolla för nu har jag varnat. Jag blir lätt besviken, små saker för dig kommer alltid vara stora för mig. Ignorans är något av det värsta man kan göra mot mig, jag behöver svar, jag behöver veta om du förstår mig eller om jag är missförstådd.

Jag kan inte sitta still, jag kan inte chilla, jag blir rastlös. Enda gången jag verkligen kan ligga i en famn och ta det lugnt är om jag känner en trygghet. Mitt ex lyckades med det, med honom var jag tryggast i världen. Jag är ofta stressad för jag behöver kontroll, jag kommer därför inte ge dig en uppgift om jag inte har en plan A-B-C, ifall att du skulle misslyckas. Jag har alltid en tanke bakom varje handling jag gör, om det inte går exakt som jag vill så blir jag oerhört besviken på mig själv. Jag gräver ned mig i en grop, får ångest och känner mig misslyckad.

Jag har sällan förhoppningar om människor då jag inte orkar bli besviken längre. Jag kommer tro det värsta om dig tills du motbevisar mig. Jag hatar väldigt lätt, men jag älskar med hela mitt hjärta. Lyckas du få en Emmy som flickvän lär du tacka gudarna för jag kommer behandla dig som min kung. Gör du mig besviken så kan du kolla gravplats, jag kommer att göra allt i min makt för att krossa dig.

Jag tänker inte ursäkta mig längre, såhär är jag, passar det inte så vänligen försvinn ur mitt liv.

Likes

Comments

Bilder lånade från WeHeartIt

Åh idag är det 79 dagar kvar tills ni hittar mig smuttandes på en drink på en strand i Ayia Napa. Jag tror inte att det är möjligt att längta mer än vad jag gör just nu. Ändå känns det lite overkligt på något sätt med tanke på att det nyss var en ganska hög tresiffrig summa som summerade dagarna som var kvar. Tiden går fort när man har roligt! Så nu ska jag se till att ha så jäkla roligt så att även resten av dagarna flyger förbi!

Likes

Comments

"Jag är grym". Just den meningen. Fan vad viktigt det är att säga det till sig själv emellanåt. Ge sig själv en klapp på axeln och reflektera över alla de saker av värde som man har gjort, saker man åstadkommit, tagit sig igenom och kämpat för. Jag tror att vi är dåliga på just det, att berömma oss själva. Vi kastar det gärna överallt runt om oss och någonstans bland allt det där berömmet glömmer vi bort att klappa oss själva på axeln och säga "Fan vad grym jag är ändå". Och lite så känner jag just nu. Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv och det är absolut inget fel med att tycka så. Jag ser verkligen upp till människor som öppet kan säga hur bra de är utan att bry sig om alla dem som blir provocerade av det. Det är viktigt att kunna höja andra men minst lika viktigt att kunna höja sig själv också. Lite self-pepp sådär. Tror det behövs mer av det. @moamattsson skrev ett grymt inlägg om detta i torsdags. Ni hittar det HÄR.

Oj vilket inlägg det blev. Inte riktigt meningen! Söndag igen och jag har lite blandade känslor kring det men känns ändå skönt på något sätt att det bara är ett par veckor kvar till nästa lov som dessutom kommer att bli mitt sista lov någonsin. Wow. Har än så länge inga större planer för dagen så det blir nog en ganska lugn söndag för min del. Ska försöka kicka igång lite träningsmotivation hade jag tänkt men vi får väl se hur det där går.. Tycker det är så svårt att komma igång? Har ni några bra tips för att komma igång med träningen?


Likes

Comments

En sak måste ni förstå. För jag tänker inte ens försöka sätta ord på någon annans smärta, men jag vet hur det känns att hata att älska och att älska för att inte hata. Och jag förstår frustrationen ochmaktlösheten som uppstår när ingenting längre går ihop. Eller tystnaden som i slutändan gör en rädd för sina egna hjärnspöken och man kanske borde vara det. Jag vet inte.

Och jag vet hur det känns att tillslut inte våga längre. När sveken blir för många, muren blir för hög och man får svårt för att släppa till. Man blir kall. För det är hundra gånger enklare att gömma sig bakom blyga och lättsamma skratt på korgen med en hård sminkning och ett överfullt vinglas i handen. Det är så lätt att sätta på en attityd, le som om man aldrig gjort något annat i sitt liv och slänga in en halvdålig raggningsreplik lite här och var.

Och jag blev sån. Det där simpla jaget sköljdes bort och kvar lämnades en tilltrasslad och krånglig men framförallt kall version av mig själv. En sån där version som rycker på axlarna och fortsätter att gå utan att röra en min när något går åt helvete. Och jag kommer aldrig riktigt kunna förklara hur det där funkar. Jag har vänner som frågar mig hur fan jag lyckas,hur jag klarar av att bara sluta bry mig och stänga av. Om killar, om brustna hjärtan, om bråk, om allt. Och jag vet inte. Jag har inget bra svar på det.

Men jag tror det är en slags försvarsmekanism. Och kanske når man den först när man blivit pushad till den där gränsen där man bara inte orkar mer. Och jag var där, jag stod på exakt den gränsen och jag föll handstupa över den. Jag insåg att vissa saker i livet bara är värda en viss mängd energi. Och efter det blev jag inte riktigt mig själv igen. Tolka mig rätt, jag mår inte dåligt på något sätt. Men jag har blivit kall. Och det är lite tråkigt och sorgligt på ett sätt och misstolkas ofta av andra. Och emellanåt så är det enklare att bara stänga av och slippa känna. Men ibland så saknar jag verkligen den där andra versionen av mig själv, den där som kände allt lite starkare.

Likes

Comments

Hej på er! Sitter just nu och kikar runt på lite olika resebloggar... Man blir ju lite sugen på att bara ta sitt pick och pack och dra iväg någonstans efter studenten. Upptäcka världen, se alla platser som de skrivs om i resekatalogerna och upptäcka den klaraste nyans av turkost vatten som finns. Fan va fräckt det hade varit, vara den där tjejen som bara försvann. För mig är det faktiskt ett alternativ iallafall. Läsa vidare direkt efter studenten finns inte på kartan just nu, jag skulle aldrig stå ut. Men att resa bort ett par månader, ja varför inte? 

Har börjat hitta allt fler och fler bloggar av personer som valt att fly till andra sidan jordklotet för att hitta det där som inte finns här. När man ser deras bilder, läser det dom skriver och nästan känner hur värmen och deras lycka smittar av sig så är det klart att man blir sugen. En liten tanke sådär bara! Favoritbloggen just nu är helt klart @Matildadjerf som även är veckans blogg här på Nouw! Så otroligt inspirerande blogg och jag har följt henne ett bra tag under hennes resa i Karibien.

Likes

Comments

Något jag kladdat på.

Kanske var det bättre än ingenting alls. Så man håller kvar vid det där sista ordet i den sista meningen i det sista stycket av ett kapitel som är så vackert och betydelsefullt att det inte ens går att föreställa sig hur resten av historien någonsin ska kunna toppa det. Och tillslut går man vilse bland rosa fluffiga moln och förtränger att kärlek ibland är som att hålla sin hand över en låga bara för att se hur nära man kan komma utan att bry sig om hur ont de kan göra. Men trots att inledningen kan verka bra och omslaget fint så kan även de mest vackra historier ha de fulaste sluten. Och kanske dög det så. Kanske var det bättre än ingenting alls.

Likes

Comments

Behöver skriva av mig lite.

Höstterminen 2011 infördes ett nytt betygssystem i Sverige. Ett system som skulle ge oss elever rättvisare betyg samtidigt som lärares bedömning skulle underlättas. Detta tror jag alla redan vet.Men det jag tänker säga nu tror jag inte att alla vet. Det nya betygssystemet fungerar inte.

Det är omänskligt, orättvist och bäddar för misslyckanden. Det är ett betygssystem som är skapat för att elever ska misslyckas och ger inget utrymme för fel. För om jag som elev får A i alla kriterier förutom ett på ett prov och får E så kommer mitt betyg att bli ett D. Får jag C i alla kriterier förutom ett och får ett E så kommer mitt betyg också att bli ett D.

Vad tror ni händer med studiemotivationen när man får det beskedet? Juste, den försvinner, putsväck, hejdå, adjö, ses aldrig mer. Varför ens kämpa för ett A? Varför ens klämma ur sig de där "nyanserade" och "välutvecklade" meningarna om de ändå inte kommer att väga upp någonting? Detta signalerar ingenting annat än att dåligt betyg väger mer än ett bra betyg. Detta är enligt mig helt orimligt. Ska inte skolan lyfta bra egenskaper och bra prestationer istället för att lyfta de lite sämre förmågorna? Betyget sätts alltså efter elevens sämsta prestation.

Enligt det nya betygssystemet får en elev alltså inte ha en dålig dag eller skriva ett mindre bra prov. Man får helt enkelt inte påverkas av omgivningen utan måste ständigt vara bäst. Läs: Man måste vara bäst. Och det är skillnad på att göra sitt bästa och på att vara bäst för i det här fallet räcker det inte att göra sitt bästa. Och det spelar ingen roll hur mycket lärare eller föräldrar säger till en att man inte kan göra mer än sitt bästa när betygssystemet och skolverket utstrålar något annat.

Ingen människa kan vara bäst på allt. Alla människor påverkas av sin omgivning. Men för att få ett A som slutbetyg i kursen så måste du vara bäst varje gång och det finns inga utrymmen för misstag.

Detta lägger större krav och ansvar på oss elever vilket leder till stress, press och prestationsångest. Jag vet elever som gått in i väggen på grund av detta. På grund av att deras drömmar och mål krossats under det nya betygssystemet. Jag har kompisar som vill komma in på högskolelinjer där kravet är A i alla ämnen för att ens vara behörig för att söka. Dessa personer har inte råd med en dålig dag. De har inte råd med att vara sjuka en dag från skolan eller missa en genomgång. De har inte råd med att sova dåligt en natt och vara trötta och ofokuserade på provet dagen efter. Och hur lätt är det att sova med alla dessa krav och all stress som dessa krav medför? Svaret är inte så lätt.

Ni pratar om att det är absurt hur katastrofdåligt det gick för Sverige i förra årets PISA undersökning. Att Sveriges 15-åringar ligger under genomsnittet, helt galet eller hur? Ledsen att behöva vara den som förmedlar detta men omotiverade skolungdomar gör inte bra ifrån sig på prov. Oavsett om det är ett viktigt prov eller inte. Och tyvärr är de oerhört svårt (näst intill omöjligt) att vara studiemotiverad med dagens krav och betygskriterier hängande över sig.

Jag är trött varje dag i skolan. Jag lider av prestationsångest. Jag är extremt studiemotiverad så missförstå mig inte där. Men dessa krav är orimliga. Jag vet att oavsett hur mycket jag kämpar eller hur bra jag gör ifrån mig så kommer jag inte att få A i alla ämnen. Jag kommer inte att gå ur gymnasiet med toppoäng. Varför? För det nya betygsystemet vill inte att jag gör det. Det vill se mig misslyckas, gå in i väggen och få utmattningssymtom. Jag kommer inte få de betyg jag mest av allt vill ha för att jag är mänsklig och helt enkelt inte kan vara bäst på allt samtidigt.

Det nya betygsystemet är inte gjort för ungdomar utan utformat för maskiner som är programmerade att göra allt perfekt. Grejen är ju den att jag inte är mer än människa. Och det är ingen annan heller.

Update 2.0:​ Kan passa på att tillägga att detta inlägg inte är ett debattinlägg utan det är helt byggt på mina känslor och tankar kring ämnet. Det handlar alltså inte om HUR systemet fungerar utan om hur det KÄNNS

Likes

Comments

Interior


on

Hej på er! Har haft en riktigt seg måndag och bara velat komma hem hela dagen. Tackar gud för min stickade gråa polotröja som jag myst runt i hela dagen! Läste @elinskoglunds krönika här på nouw förut och blev så himla inspirerad! Att flytta hemifrån liksom. Den dagen, vilken lycka, vilken glädje. Att ha något eget att kalla hem. Något att komma hem till men framför allt någon. Bara vetskapen av att man varje dag har någon att komma hem till i ett hem som man tillsammans skapat. Finns det något finare? Ni som blev sugna på att läsa krönikan hittar den HÄR


Likes

Comments

Följ mig på instagram@janssonjennifer