Hej fina! Sitter som bäst och väntar på att potatisen skall bli färdig i airfryern. Verkligen en av de bästa maskinerna vi har, den förbereder maten så smidigt. Funderar också på hur klockan redan kan va så mycket… Känns som att dagarna bara flyger förbi då jag i princip är borta i 10 timmar och vill lägga mig i tid för att orka.

Kanske just det här med att hinna med allting var en liten chock för mig med att börja jobba i Helsingfors. Det finns inte så mycket energi kvar efter en tung arbetsdag + körande men jag försöker. Måste slippa ifrån vanan att direkt lägga mig i soffan då jag kommit hem. Mår ju så mycket bättre av göra någonting och skulle så gärna fixa balkongen då vädret faktiskt börjar bli varmare.

//

Hei ihanat! Istun parasta aikaa ja odottelen että perunat valmistuisivat airfryerissa. Maailman näppärin kone valmistaa ruokaa! Mietin myös kuinka kello voi jo nyt olla näin paljon… Päivät menevät aivan liian nopeasti ohi kun olen poissa kotoa 10 tuntia ja haluan mennä aikaisin nukkumaan.

Ehkäpä juuri ajan puute tulikin pienenä shokkina, kun aloitin työn Helsingissä. Työpäivän jälkeen energiaa ei hirveästi ole ja kotiinkin pitää ajaa. Mutta täytyy jotenkin ryhdistäytyä ja päästä eroon siitä että menen saman tien sohvalle kun tulen kotiin. Haluan kuitenkin saada jotakin aikaiseksi, parvekekin odottaa remonttia. Säät alkavat jo olemaan sitä luokkaa että kohta siellä voi nauttia aamukahvista.

Hej finisar! Ni som fortfarande kikar in här. Gud det var längesedan jag skrev här, men nu satte jag mig ner och kände för det. Ganska mycket har hänt sedan sist men vi hoppar direkt till nuläget. Jag har börjat på min nya arbetsplats för 3 veckor sedan.

Det är alltså frågan om min praktik plats men det är ju samma sak som vara på jobb där haha. Platsen heter Polhem och är en marketing & communication byrå. Hittills har jag älskat jobbet och kollegorna, fick t.o.m. en påskhälsning av dem i form av skumppa, blommor, påskägg och ett kort. Dock har det varit en väldigt stor ändring i mitt liv att plötsligt jobba varje dag från 9–17 i Helsingfors och får räkna med 2h körande varje dag. Från att ha distansstuderat i över ett år så har början varit rätt så tuff, men jag har börjat vänja mig.

Jag har fått göra mer än jag hade tänkt mig och det kommer mer arbetsuppgifter med tiden. Konstigt nog har jag rätt så bra kunnat balansera skola och jobb. Men man märker att direkt man jobbar så ligger fokusen mer på det än att sitta och studera.

Men nu har jag påskledigt och det känns skönt. Vi är stängda från fredagen till måndagen så fick ett extra långt veckoslut. Skönt att kunna njuta av vädret ute. Tänkte strax dra till duschen för att fixa mig klar för avfärd. Vi är påväg till Rasmus familj till deras landställe för att umgås.

Hei ihanat! Ihanaa jos olette vielä täällä. Viime kerran kirjottelusta on niin pitkä aika, mutta istuuduin alas ja sain tunteen, että haluan kirjoitella. Aika paljon on tapahtunut viime kerrasta mutta hypätään tähän hetkeen. Olen aloittanut uudessa työpaikassa 3 viikkoa sitten.

Kyseessä on siis harjoittelu paikka, mutta sehän on sama asia kun työpaikka. Paikan nimi on Polhem ja he ovat firma joka paneutuu marketing & communication juttuihin. Tähän asti olen viihtynyt erittäin hyvin, kaikki kollegat ovat mukavia, sain jopa pienen pääsiäistervehdyksen skumpan, kukkien ja suklaan muodossa. Tietenkin 9–17 työaika on ollut erittäin iso muutos minulle ja siihen vielä 2h ajoa töihin ja kotiin. Etäopiskelua yli vuoden ja yhtäkkiä normi arkeen on ollut raskasta, en valehtele siitä. Mutta olen tottumassa siihen.

Kivaa on ollut se että olen saanut tehdä kaikkea ja lisää vastuuta tulee tulevaisuudessa. Ihme kyllä olen tähän asti hyvin pallotellut töiden ja opiskelun välillä. Huomaan toki heti kun olen töissä niin en mieti ollenkaan koulua.

Olemme nyt pääsiäislomalla perjantaista maanantaihin, ja se tuli niin tarpeen. Saan nauttia ilmasta nyt kun ulkona ei enää jäädy. Alan kohta laittautumaan valmiiksi koska olemme lähdössä Rasmuksen vanhemmille heidän mökillensä viettämään aikaa.

Hej fina! Fingrarna kittlar då jag nu faktiskt sitter ner och skriver av mig. Det var ett bra tag sedan jag faktiskt bloggade och har inte vetat om jag överhuvudtaget skulle kika in här igen eller inte. Men nu är jag här och bestämde mig för att uppdatera er som faktiskt saknat mitt skrivande.

Vi struntar att prata om hur julen och sådant gick och hoppar rakt in i det nya året. Ja det känns väl som jag växt på något sätt som person igen och varje dag får jag känslan att jag verkligen vill veta mer om mig.

Jag har varit permitterad sedan januari men jag klagar inte för skolan har faktiskt ätit upp min tid, vilket jag för det mesta njutit av. Nu är det slutklämmen med kurserna och jag har mina ögon på bra vitsord, vilket har innebärt att motivationen för att blogga inte riktigt aldrig kom tillbaka. Kommer snart att börja skriva på mitt slutarbete a.k.a kandin och jag är väldigt ivrig.

Annars så känns det som jag rivs i tu som person ibland, jag har så mycket vilja att göra allting. Låt oss säga redigera, fota, filma etc. men drivkraften fattas. Säkert andra som också kan relatera till att de vill nånting men själva styrkan att göra det fattas. Men med små steg så kommer jag nog dit, och låt oss aldrig glömma att sociala median finns alltid där. Så som bloggen finns här fast jag inte skriver, så lägg tid på det som faktiskt betyder nåt.

Med denna korta flummiga texten tänkte jag nu välkomna er tillbaka till en nördig skoltjej som faktiskt läser massor men fortfarande söker sitt inre jag.

Hei ihanat! Sormissa kihelmöi kun nyt vihdoin ja viimein istun alas kirjoittamaan. Siitä on kylläkin tovi kun viimeksi tänne mitään kirjoitin ja ollakseen rehellisiä en tiennyt tulisinko koskaan takaisin. Mutta nyt olen täällä ja olen päättänyt että alan kirjoittelemaan enemmän, ja rehellisesti olenkin ikävöinyt sitä.

Hypätään kokonaan joulun ja uuden vuoden ohi ja mennään suoraan tähän hetkeen. Toisaalta minusta tuntuu että olen jälleen kasvanut ihmisenä paljon ja haluan vieläkin oppia enemmän itsestäni.

Olen ollut lomautettuna tammikuun alusta, mutta se ei minua haittaa koska opinnot ovat vieneet runsaasti aikaa. Viimeinen rutistus koulun suhteen on alkanut ja olen ollut todella kiinnostunut kaikista kursseista. Tavoitteena onkin ollut hyvät arvosanat joten töitä sen eteen ollaan tehty. Kohta aloitan kirjoittamaan lopputyötäni, toisin sanoin kandia ja olen innoissani.

Välillä taas tuntuu siltä kun minua revittäisiin kahtia, on niin paljon mitä haluaisin tehdä mutta niin vähä puhtia jaksamiseen. Halu olisi oppia enemmän kaikesta on välillä todella rasittavaa. Mutta pienin askelin mennään eteenpäin, ja eiköhän se siitä ala rullaamaan. Ja yksi hyvä muistutus on että some kyllä odottaa, vaikka ottaisit kuukauden tauon se ei tarkoita että instagramisi häviäisi mihinkään.