Det kändes som första plats!

Igår var det som sagt tävling i Kungsbacka. Jag och Louice träffades i stallet kl 14:00 för att börja packa transporten och förbereda hästarna för avfärd. Allt flöt på bra och vi var iväg vid 15.00 som planerat. Om jag jämför med de få tidigare tillfällena jag tävlat så hade mina nerver lugnat ner sig betydligt inför denna tävling. Okej jag ska inte ljuga såklart jag var spänd! Men inte så jag mådde illa eller dylikt för det har hänt haha!
-
Lydia skötte sig helt exemplariskt, lugn och fin, lite spänd på framridningen men det blev bättre. Första klassen så red vi V5, detta är absolut vår svagaste gren när det kommer till galoppen. Jag måste träna på den mer. Det blev fel galopp även denna gång och därav drogs poängen ner. Här kom vi på en 10:de plats utav 13. Efter detta var det paus så vi gav hästarna lite att tugga på och vatten, det var otroligt varmt. Sen gick vi bort till våra killar som satt och vakta fikan tillsammans med Zingo. Lite goa smörgåsar, kaffe och go dricka samtidigt som man tittade på alla andra fina och duktiga ekipage!
-
Strax därefter var det dags att tagga till inför T8! jag fick se bilderna som Love tog i föregående gren V5 och jag ser att hon är väldigt lång i formen och saknar energi. Jag satsade så gott jag kunde på framridningen och det kändes bättre. Inne på banan försökte jag hitta till samma känsla och tryckte på lite till. Det blev en bättre förändring med bättre resultat! Direkt efter varje tävling var det prisutdelning (alla fick rosett) jag var helt inställd på ännu en vit vilket inte gjorde mig speciellt mycket men hör och häpna!
-
VI FICK EN 5:e PLACERING!! Jag minns att Louice sa att "Jennifer det blir minsann ingen vit rosett för dig det blir färg!" Jag var så glad! Vi har tagit vår första färgade rosett! Jag var så glad och så stolt! För mig kändes det som en första placering så glad var jag töntigt nog kanske haha! men med allt vi gått igenom och allt jag kämpat med så var det här en väldigt stor känsla. Vi är på rätt väg, det har tagit tid men med ännu mer träning så kan vi komma ännu längre.
-
Nu är jag mer taggad än någonsin och James Faulkner har hört av sig så förhoppningsvis åker jag och Louice ner till honom v.31 för att bo över och träna tillsammans med våra hästar! Så roligt!

Gillar

Kommentarer